I hyllan från Papegojklubben hittade jag denna fina miniatyr av Hertig Karl IX som ett barn har snickrat ihop under 1990-talet. Papegojklubben bestod av en grupp barn som pysslade och äventyrade tillsammans, just denna skapades till Hertig Karls födelsedag vilken infaller 4 oktober.

Miniatyren är gjord i ritpapper och målad med vanliga kritor på ett mycket detaljerat sätt, Hertig Karl sitter dessutom fast på en pappersplatta som gör att han kan stå upp.

Jag gillar verkligen saker som barn skapat, de brukar skapa med sådan inlevelse och känsla, därför är det just detta som jag skulle vilja hitta i mitt påskägg, jag menar vem har inte någon gång önskat sig en miniatyr utav en kunglighet? Dessutom har just denna kung Karl IX en alldeles förträfflig frisyr, men den ska jag prata mer om en annan gång.

Ha en kunglig påsk!

Helst av allt skulle jag vilja ha en konsert med Movits!
Ett utav mina favoritband. Som har slagit igenom med sin svenska jazz-hiphop i både USA och Japan.
När jag var i Borlänge för att festivala mig förra sommaren anlände jag till scenen en timme innan spelningsdags och förväntade mig en gigantisk folkmassa framför scenen.
Det var jag, min pojkvän och tre personer till framför scenen. Varför inte liksom?
Och det blev ett utav mina bästa konsertminnen. Timbuktu dök upp på scen, likaså Promoe och Zacke.
Jag skulle döda för en ny konsert. Tyvärr är dem ju för coola för Sverige och min plånis för liten.

Movits! sjunger om arbetspenning, sjukförsäkring och skatter, socialbidrag.
Ett självklart val var skylten från sjukkassan från 1954.
Samhället är annorlunda, men ändå samma.
Det problematiserar kulturarbetarna i detta fenomenala band.
Skylten stod antagligen på försäkringskassan för att påminna om avgiften, som skatten säkerligen inte täckte på den tiden.
Det är något magiskt med samhällsproblematik.
Och något ännu mer storslaget med individer som vågar sätta sig emot.

En kristallkrona vill jag ha i mitt påsk-ägg, tillverkad år 1820(en riktigt gammal sak.).

De är ju så fina när de bryter ljuset i rummet och från ljusen förstås. Glaset dinglar lite försiktigt framåt och tillbaka när vinden susar förbi.

Den här ”lampan” kanske har hängt i något stort balrum någonstans eller...i ett litet vardagsrum.

Tänk att ha en sådan i sitt rum då! Det skulle verkligen vara maffigt. Man kan ju alltid undra var Ester Lindahl hade den på sin tid. Kanske i badrummet?(vad vet jag?) eller hallen? sovrummet?

Jag känner mig förföljd av frågor när det gäller den här kristallkronan. Men inga svar (eller?).

Jag får nog fortsätta undra...

Påsken närmar sig och förhoppnings vis kommer många av oss att få ett ägg fyllt av godis och kanske någon present. Själv gick jag runt i magasinet och funderade på vad jag skulle vilja ha därifrån. Min blick föll på detta groteska älgben. Om jag inte minns fel, trodde man ett tag att benet kunde ha använts som dryckesstop, men sen visade det sig att det hade tjänat som käppställ. Så otroligt fult och konstigt att man bara måste älska det!

Så påskharen, om du läser det här, helst av allt vill jag ha ett käpp-/paraplyställ i ägben.

Tack på förhand!

När min mamma var mindre hade de lektioner i skrivmaskinsskrivning, jag måste erkänna att jag skrattade första gången hon berättade det för mig. Fast hur kul skulle inte det vara om vi också hade det? Mellan biologin, matten och alla andra krävande lektioner skulle det vara helt underbart att bara få sitta och skriva på den här finurliga gamla maskinen.

Jag har fått ärva min mammas gamla skrivmaskin från 70/80-talet och måste säga att jag – även som sjuttonåring – tycker att det är roligt att sitta och trycka på alla tangenter och se hur pappret flyttas åt sidan för att sedan med ett ”drrrrruuuut” flyttas tillbaka. Dock fungerar inte det svarta färgbandet i maskinen, men jag har kul ändå!

Under en tid innan alla datorer och iPads var det just skrivmaskinen som skötte arbetet med bokstäverna. Jag kan inte annat än att vara lite smått avundsjuk på de som fick se den här uppfinningsrika manicken under sin storhetstid. Jag skulle tro att de fick en helt annan samhörighet med de krumelurer som trycktes på pappret vid deras tangenttryckningar än vad vi får idag sittandes framför våra egna plåtburkar. Skrivmaskinen på bilden är från 1920 och tillhör museets samling om Försäkringskassan.

Något jag inte är avundsjuk på är dock det som hände om ett misstag gjordes i slutet av texten … Då var det nämligen bara att börja om igen på ett nytt papper.  Det gällde att hålla tungan rätt i mun och koncentrera sig på varenda bokstav. Klantig som jag kan vara är jag dock väldigt tacksam för en knapp som finns på våra modernare ”skrivmaskiner”, nämligen delete.

Av listade anledningar ovan, även om det är så gott som omöjligt att lyckas införa skrivmaskinslektioner, skulle jag vilja ha en skrivmaskin i mitt påskägg. Eller möjligen fungerande färgband till mammas gamla. Så, mamma och pappa, jag vet att ni har ett tillräckligt stort påskägg där hemma, leta fram det!

Jag är just nu ägare av en android-telefon, en HTC Wildfire sedan början av september 2010 som just nu börjar nynna på sin sista refräng,tack vare min oaktsamhet samt den dåliga programmeringen eller något sådant teknisk. Den är bucklig, har en spricka över skärmen och laddaruttaget fungerar inte till 100%. Den hänger sig, avslutar program och laggar och är seg. I mitt påskägg vill jag ha en ny fungerade telefon, och det skulle inte sitta fel med en iPhone 4S, om inte femman.

Denna telefon från 1978 som Carl-Arne och Rikard Lindahl designat talar för min påskäggs-önskning ganska bra, och trots att den är gammal så tycker jag den är söt och jag gillar den turkosa färgen.

Jag är trött på att ha rutin.

Jag är trött på att räkna veckodagar och se dem flyta förbi på bussresan mellan Trosa och Nyköping.

710, 554. Samma människor.

Och samma ”Oj är det redan fredag?”

Jag vill ha drama, teater.

Jag vill se en film på bio.

Jag vill gå på en konsert.

Bara någonting som inte är läxor och vardagsprogram på min grå tjocktv. 

Jag vill se någonting som etsar sig fast på näthinnan.

Den här teatermodellen är från mitten av 1700-talet. Ett litet tittskåp.

Martin Engelbrecht är mannen som gjort den. Modellen är vacker, trots att människorna i den verkar ha en våldsam vapenintrig i något som liknar en balsal. Nåväl.

Kanske tyckte Martin om drama, kanske gjordes den för att han precis som jag ville uppleva något, eller för att han precis som jag önskar, upplevde något som etsade sig fast.

Det var längesen det hände. En riktig kulturkick.

Men nu känner jag att det är dags.

Nu vill jag se något,

med innebörd

med känsla

av människor för människor.

Så ge mig ett drama i påskägget så håller jag munnen tyst och ögonen stora för ett tag framåt.

Nu innan de målade äggen är gömda och maten är äten känner jag inget behov av något.

Veckans tema var riktigt kluringt, vad vill jag ha i mitt påskägg? Men när jag hittade denna modell av ett fregattskepp kom jag på vad jag ville ha i mitt påskägg... EN BÅT! Inte en sådan här liten modell av en båt, även fast denna lilla båt var väldigt charmig. Det känns som att den skulle sjunka om jag ställde mig på den i vattnet. Den är inte heller så väldans ny utan stod på en kaffeservering i Oxelösund på 1970-talet. Fast en stor båt kanske är lite mycket att be om, så ett par biljetter till en kryssning funkar lika bra för mig som inte ens kan köra en båt...

Man kan verkligen säga ”stackars båt” om denna söta båt. Varifrån den här båten kom är okänt. Båtens tillstånd är inte på topp heller då färgen flagnar vid färvärvet. Det kanske inte var så illa, men den här båten tros ha tillverkas på 1800-talet och stod först på kaffeserveringen (var den var innan är okänt) och sedan stod den i slottskolan på 2:a våningen fram till 1990-talets mitt då den kom till museet.

Jag, som inte kan så mycket om båtar, kan i alla fall säga att det är en väldigt stilig båt. Nyss skrev jag att det var en "liten" båt men den är faktiskt ganska stor för att vara en modell, hela 1220 mm på längden och 1050 mm på höjden! Inte direkt ett skepp som skulle få plats i en flaska.

Köp, käka och kör hårt nu på påsken när det gäller godiset, vi har ju typ bara 20 olika högtider per år då vi får äta godis så pass på!