Den blomstertid nu kommer. Snart är det sommarlov. Eller, ja. Ganska snart. Man kan redan se en massa blommor i alla fall. Vissa blommor har ju redan blommat ut. Körsbärsblommorna i Kungsträdgården i Stockholm till exempel. Jag och Moa var där häromdagen och det såg lite trist ut, speciellt eftersom jag hade väntat mig en massa hängande rosa blommor. Men här hemma blommor körsbärsträden för fullt. Och scillor, vitsippor, vårlökar och en massa andra sorter. Egentligen borde ju Den blomstertid nu kommer byta namn till Den blomstertid har varit här ett tag och kommer att fortsätta ett bra tag till. Fast det kanske skulle bli lite svårt att sjunga nu när jag tänker efter.

Här på bilden ser ni en bricka med en massa blommor på (om ni inte såg det själva). Den har inga körsbärsblommor eller scillor i mönstret men jag tycker mig kunna ana något som skulle kunna vara en vitsippa eller en vårlök. Lite svårt att veta säkert eftersom alla blommor är antingen orange, gröna eller lila. Brickan är tillverkad på 70-talet och är 300 mm i diameter. Den tillhörde någon okänd person som någon okänd gång bodde i det gamla körsbärsblomsfärgade 1700-talshuset i kvarteret Västertull som revs förra våren. Ni vet huset som låg i korsningen där de bygger någon vattenledning just nu. Där Däckcenter också låg förut. Tydligen bodde den legendariska slaktaren, Emma ”Fläsk-Emma” Eriksson i huset under 1900-talets första hälft men om hon inte, mot förmodan, skulle ha varit en tidsresenär så är chansen att hon skulle ha varit brickans ägare ganska liten. Antagligen var det Knut Bjuhr, som öppnade en bilfirma i kvarteret 1950, eller kanske någon som bodde där ännu senare, som bar omkring sin frukost och sitt eftermiddagsfika på den.

Fun fact: Min gudfars band, Armborst och Tulpaner, (och där har vi en till koppling till ämnet, tulpaner) har ett album som heter Försent Tesagt, något som ”Fläsk-Emma” ska ha sagt ganska ofta. Det betyder något i stil med ”du sade till försent”, ungefär som kommunen sa till muséet när de motsatte sig rivningen av 1700-talshuset.

Jag sålde aldrig majblommar när jag gick i grundskolan. Istället sålde klassen salami, julblommor, spel, underkläder, godis och kakor. Vi gjorde allt för att komma iväg på den där skidresan. Nu i efterhand kan jag tycka att det är tråkigt att vi sålde grejer vars vinst delades mellan oss och företaget som tillverkade produkten. Varför sålde vi inte majblommor istället? Då får ju klassen och en viss procent av vinsten och resten går till välgörenhet.

Majblomman är Sveriges största barnhjälpsorganisation.  De första majblommorna såldes 1907 i Göteborg. Då kostade de 10 öre styck och hela 139 000 stycken såldes. På den tiden syftade majblommans insamling till att hjälpa tuberkulossjuka. Grundaren till Majblomman heter Beda Hallberg och var verksam inom Göteborgs frivilliga fattigvård under slutet av 1800-talet och vid 1900-talets början. Vården såg annorlunda ut på den tiden och ofta skuldbelades de fattiga för den situation de var i. Beda vill hjälpa barnen och kom på idéen om att ge en liten blomma som kvitto till alla som skänkte ett bidrag

Idag kämpar organisationen mot barnfattigdom på olika sätt. Majblomman har tre kärnfrågor som de fokuserar på: Barns rätt till en avgiftsfri skola, rätt till glasögon och rätt till ett bra sommarlov. Om du vill engagera dig i föreningen så finns det flera lokalföreningar här i Sörmland, bland annat i Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping och Oxelösund.

På tal om blommor så hittade jag den här blommiga sjaletten i samlingarna. Den är hopvikt och sydd till en trekant. Långsidan är stadgad med skumplast. Den är tillverkad 1960 och har tillhört Sonja Klangestam (1920-2011) från Taffnäs Gård i Gnesta.

Jag önskar ofta att jag bryr mig om blommor, men jag gör verkligen inte det. Blommor är inte intressant överhuvudtaget. Alla blommor som jag har haft på mitt rum har dött om inte någon annan vattnat dem eller någon sagt till mig att vattna. Det är så mycket jag bryr mig om blommor. Jag bryr mig inte ens om rosor som folk verkar tycka är så fina. Men jag tycker faktisk om den här målningen på en gul ros målad på 1870-talet av en Fru Hilda Lundqvist.

Folk kanske säger att det är så roligt att pyssla och plantera, vilket okej, det är ganska roligt. Men då kan man ju plantera något gott. Typ gräslök eller rädisor.

Eller till och med bättre, plantera saker för att rädda världen. Humlor har det ganska jobbigt nu och när många humlor dör samtidigt eller man vet att de har det tuff så vet man att det går ganska mycket utför för ekosystem och på så sätt för världen.

Vill ni rädda humlor kan man plantera många olika saker. Till exempel timjan, lavendel, solros eller smörblomma och snödroppar även om det finns många sådana vilt i Sverige.

Han ser på henne. Den blek-beigea huden, den vita klänningen med alldeles för många lager frasigt tyg, hennes högra arm, böjd för att kunna hålla buketten med röda rosor, klänningens V-ringning, den korta vita brudslöjan och det mörka uppsatta håret. Hon är vacker.

Han ser på honom. Den svarta fracken som får honom att se så ståtlig ut, hur han håller hennes hand, hans vita strukna skjorta och vita väst och blomman i vänster ficka, den lilla flugan i silverfärg.

Och blommorna såklart. Det är fullt av dem. Överallt runt de två människorna prunkar nejlikor och röda rosor, ännu mer rosor och gerbera, lupiner och syrener. Det är ett sommarbröllop.

Över hela platsen ligger en tyst förväntan, andakt.

Hon säger ja, han säger ja. Applåderna ringer i öronen. Han hör hur det ekar fler minuter efteråt. Han vet inte om han är mannen i fracken eller bara sig själv men det spelar ingen roll. Det är så vackert. Ingenting spelar roll när något är så vackert som det här.

Han ser på brudparet. På deras plastiga kläder, på deras slarvigt målade ansikten med onaturligt långa ögonbryn. Han ser hur brudens hudfärg har kommit även på klänningen och hur mannen har svart på innersidan av händerna som ligger mot fracken.

Han ser på alla andra prylar runt omkring tårtdekorationen. Plastblommorna som är precis överallt och de små minisoldaterna. Lappen med ”tårtdekoration brudpar, tillverkad 1950”.

Det måste vara blommorna tänker han. Hade det inte varit blommor runt omkring tårtdekorationen på hyllan så hade han aldrig börjat fantisera.

Han har alltid föreställt sig sitt eget bröllop med sådär mycket blommor överallt. Det är ju liksom så det ska vara. Iallafall enligt ”Bröllops Guiden” och ”Brides” och alla andra tidningar som finns på Ica.