Det finns saker som kan förvaras och saker man kan förvara saker i. I den här soffan kan man förvara människor, sätt dem här med en kopp kaffe och de är under uppsikt

Besvärliga, roliga, korta och långa, alla kan sitta ner i soffan som egentligen borde kallas paneldivan. Just denna har röd plysch.

Ett hus är också en sorts förvaring, städer likaså, inte bara burkar och skåp utan allt har en plats någonstans. En paneldivan är knappast det första som kommer upp i huvudet vid tema förvaring men här är den, underbar i all sin prakt.

En sån där som man inte slänger sig i framför TV:n, utan sitter och fikar i med sin kopp kaffe eller har som prydnad, inte förvaring.

Att inte ha ett täcke av saker på golvet i mitt rum har alltid varit en utmaning för mig. Golvet tycks alltid, på en hundradelssekund, täckas av kalsonger, byxor, tröjor, papper och annat tjafs. Detta stör inte mig egentligen, men det stör andra i min närhet.

Eftersom jag respekterar och bryr mig om dem i min närhet så gör jag mitt yttersta för att förvara alla mina saker på sina befintliga platser och inte på golvet som tycks vara en fristad för alla olika ting.

Detta kan låta som ett litet problem, men det är ju fortfarande ett problem och problem är skapta för att lösas.

En sak som jag märkt genom åren är att jag har fått mer och mer plats i de rum jag bor. Det beror nödvändigtvis inte på att rummen har ökat i storlek, utan att jag har färre saker att förvara. Som exempel är alla leksaker som jag hade när jag var yngre. Nu vill jag inte påstå att jag hade mycket leksaker, jag har vänner som hade mer.

Det jag menar är att leksaker tog en himla massa plats, nu låter jag kanske som ett tråkig, bitter morsa men det är jag inte. Jag är bara förvånad över hur jag hade plats med alla leksaker när jag var liten, medan jag nu kämpar för att saker inte ska behöva ligga på golvet.

Jag tror jag inte har brist på förvaringsutrymme, jag har bara brist i intresse av att använda det.

På bilden är en skördetröska i leksaksformat. Mycket naturtrogen och den fick museet i samband med en leksaksutställning 2006.

Var fan är fjärkontrollen? Och var tog nycklarna vägen!? I flera av fallen är det där lilla utrymmet som existerar mellan soffkuddarna stället där många objekt gömmer sig.

Och ofta när du väl lyfter på kuddarna hittar man inte bara det man letar efter, utan även andra spännande saker som suddgummin, dammråttor och har man tur ligger där även ett och annat småmynt.

På något underligt sätt verkar soffan och egentligen alla möbler fungera som någon sorts parallell dimension där saker försvinner och dyker upp igen. Ibland vet jag att jag hittat saker på ställen där jag vet att jag letat ett flertal gånger tidigare, eller i alla fall känner mig säker på det.

Det är väl på samma mystiska sätt som den ena stumpan alltid försvinner från tvättmaskinen. Skumt.

I förra veckan satt jag på min naturkunskapslektion, tidigt på morgonen. Vi tittade då på en film, som diskuterade om människans utveckling var kopplad till våra matvanor, hur vi hade ätit saker och vad vi hade ätit.

Vi har utvecklats utifrån det näringsbehov och de resurser vi har haft för att bryta ner mat. Men i alla fall, huvudteorin i filmen var att det var när vi lärde oss att tillaga mat som vi blev människor på riktigt, då kan vi nämligen få ut mer näring ut mindre mängder mat.

Men en sak som jag då osökt tänker på är just veckans tema Förvaring. Har inte vår förmåga att förvara saker en stor betydelse för vår utveckling till människan vi är idag?

Från att lägga saker i salt, till kylskåp och frysar. Nu har vi mer utrymme för 1) att handla med mat 2) att äta när vi vill. Vi kan ha stora supermarkets och bo i städer i större grad, för vi kan transportera mat och förvara den.

Det låter kanske lite konstigt, men jag tror ändå att just kylskåp och förvaring har en stor betydelse för det samhälle vi har idag. Man tänker inte på det, men det måste vara så. Så man kanske ska tacka kylskåpet för att det finns lite oftare, om man nu uppskattar att slippa bruka jord!

I helgen har jag städat min lägenhet, och jag kan säga att städning är inte något av det bästa jag vet. Men efteråt, då känner man sig allt duktig. Men jag tänker, vad hade jag tagit mig till om jag inte hade haft något att förvara mina saker i?

Det handlar om skåp, lådor, hyllor, kistor och byråer. Om man inte hade haft något av detta så hade sakerna legat precis överallt utspritt på bord och golv hemma. Då hade det inte känts så speciellt städat.

Ett problem är också alla småsaker. Vad gör man av alla pyttesmå prylar? Pincetter, örhängen, knappar och såna grejer. Om man skulle lägga de i en stor låda hade det ändå varit kämpigt att gå igenom den där lådan fylld med småkrafs. Så jag tackar världen för småaskar.


Det här är en liten glasask, den ser sådär riktigt lyxig och fin ut, här i skulle man säkert ha förvarat ett fint halsband eller kanske en liten brosch? Kanske var det just det någon gjorde 1952? Vilken lättnad isåfall. "Var är mitt jättefina silverhalsband?". "Ja, just det! Det ligger ju i den jättefina asken!".

Det finns mycket saker som man kan förvara, ja i princip allt (förutom viss mat då). Jag tror att det ligger bortglömda föremål i de flesta människors hem.

När jag var yngre brukade jag gå på upptäcktsfärd hemma hos mina morföräldrar, och jag blev lika lycklig varje gång jag hittade någon klänning eller hatt längst in i någon garderob där ingen kollat på väldigt länge.

Jag tycker att alla borde kolla igenom sin vind eller förråd någon gång då och då, vem vet vilka skatter som kan gömma sig där?

Jag skulle bli väldigt glad om jag hittade en sådan här hatt som är på bilden undangömd någonstans. Hattar är så fina, de kan piffa upp vilken outfit som helst! Hatten på bilden är en solhatt som är orange och vitspräcklig. Den är dekorerad med tunna band runt kullen.

Att förvara saker är inte särskilt svårt, att förvara saker säkert är betydligt mer komplicerat.

En av de största händelserna i världen nu är Wikileaks. Som de flesta säkert vet så är det en webbsida som släpper ut massor av hemligstämplade dokument på nätet. Just nu håller de på att släppa cirka 250 000 dokument som kommer handla om allt möjligt som försiggår bakom kulisserna.

Där kan man snacka om dålig förvaring! Jag har aldrig riktigt fattat hur Wikileaks kan ha fått tag på så mycket hemliga dokument, finns det inte något slags säkerhetssystem?

Som när jag var liten och fortfarande skrev dagbok så brukade det bara räcka med ett litet lås på boken och en bädd av häftstift runt den. Böcker verkar vara ett av de bättre sätten att förvara hemliga saker i, de är smidiga, du kan ha mycket roliga säkerhetsanordningar och du kan faktiskt alltid bära runt på den. Boken här på bilden har klarat sig ganska bra till exempel, den verkar ha hängt med ända sen 1713.