En artonhundratalets linkäpp får stå monument för vitsen, det skojiga, det underbara med youthhood.

För inte bara är youthhood en spira av rött, gult, grönt, vitt och grått. Med en krona, mönster i relief med hjärtan och trianglar och dylikt.

Youthhood är berättelser om ungas tillvaro i relation till sin egen livshistoria och till den mycket större, sörmländska och slutligen, världshistorien. Youthhood är spekulationerna om framtiden, ilskan över samtiden, existentiellt och emotionellt berikande tänkande blänkande.

Sedan är det ju så förbannat kul att ta sparkcykeln med flak genom de hundrameterslånga gångarna i supersnabb fart och bara njuta av livet iklädd vit rock. Ömsom nervös över att råka krascha in i föremålen, omsöm kickad av leken.

Jag har jobbat på Youthhood sedan hösten 2011. Det är en himla lång tid när jag tänker efter, men tiden går snabbt när man har kul, eller hur? Jag har nästan aldrig tänkt på det här jobbet som ett jobb egentligen. Nog för att vi har bestämda tider då vi träffas och att ett lönebesked kommer i slutet av varje månad, men det känns ändå inte som ett jobb. Och det tror jag beror på att det är så lätt på något sätt, så socialt och trevligt. Det är inte jobbigt och jag tycker inte det är tidskrävande, och jag känner mig sällan stressad på grund av det, till skillnad från skolan och mitt andra jobb som timvikarie.

Här träffas man och umgås med människor i samma ålder, man diskuterar vad man ska skriva om, fikar, skrattar och sedan fotar vi innan vi åker hem och skriver. Detta är mitt intresse, det är någonting jag tycker om, att skriva. Och om jag kunde skulle jag välja detta som heltidsjobb, och jag tror jag skulle stortrivas.

Så, ett föremål som beskriver något som är roligt? Inte jobbigt eller tråkigt, utan lätt och glatt. Glatt. Som färger. Färgglatt, helt enkelt. Och vad är inte färgglatt om detta underrede till en skål? Denna är mestadels gul med körsbär som dekoration i färger som grönt och rött, och jag tycker denna var ganska rolig när jag såg den faktiskt. Det var Anna-Lisa fast som fick denna utav sin pappa i julklapp julen 1923. Denna är färgglad och rolig och Youthhood för mig har varit roligt och glatt!

Vad som har funnit en stor plats i mitt hjärta är sakletandet.

Likt Pippi i sällskap med goda vänner, har jag på tisdagar gått hylla upp och ner för att hitta det märkligaste, finaste, fulaste och mest spännande föremålet.

Ett föremål med en lång, stormig historia eller ett föremål med bara ett ynka litet årtal till hands.

En har fått ta del av en stor verksamhet, fått inblick i hur man arbetar för att förmedla historia, samt fått möta eldsjälar som brinner för att bevara just ditt arv och dina berättelser.

Det allra roligaste är dock att ha fått göra detta tillsammans med sex andra underbara tjejer!

Här är vi, tillsammans på bilden i skepnad av svarvade trädockor med olika landskapsdräkter. De är hemslöjdade, glada och fina.

Precis som jag, Rebecca, Marika, Lilja, Alexandra, Frida och Lina.

Låt oss gå samman och minnas saker som vi egentligen inte minns. Låt oss återskapa minnen av personer som vi aldrig har träffat.
Vi kan tillsammans se på detta hjärtformade dräktsmycke och se en kvinna i folkdräkt dansa över en äng i midsommartid. Det spelar ingen roll om vi någonsin sett henne på riktigt för i vår fantasi är hon klar som kristall.
Vad tror du att hon åt till frukost den där dagen innan hon begav sig ut på ängen?
Hade smultronen redan mognat så att det var dem hon strödde över filen tillsammans med socker?
Var det hennes mamma som under tvång fick henne att sätta på sig dräkten, eller var hon tillräckligt gammal att bestämma själv.
Det roligaste med Youthhood är att få fantisera ihop små historier kring föremålen som en hittar i magasinet. Ibland finns det små ledtrådar, kanske namnet på tidigare ägare eller produktionsåret. Andra gånger är det helt upp till en själv att komma på.
Och att få använda sin fantasi är alltid stimulerande!

När jag gick in bland alla föremål tisdagen den 4:e juni hade jag en plan. Jag skulle gå in där och välja ett matrelaterat föremål, jag skulle skriva om hur gott och trevligt det alltid är att fika medan vi diskuterar och bestämmer teman. Jag skulle skriva om hur alla berättelser och föremål har mättat min hunger efter historia under den tid då detta ämne har varit frånvarande från mitt skolschema. Men så hände något oväntat, mina ögon fastnade på en rosa fåtölj och alla tankar på mat och tillhörande föremål försvann ur mina tankar som istället vandrade vidare till ett annat tema. När det var dags för att ta foton och undersöka denna fåtölj på närmare håll fick jag mig dock en överraskning, och ett gott skratt, och fåtöljen fick en ny symbolik i mina ögon – för visst sjutton symboliserar den det bästa med Youthhood!

Tålamod, tålamod ... Ni ska få höra (läs: läsa) vad det är som gör den här fåtöljen så speciell och symbolisk, vad det är som skiljer den så från den alldagliga fåtöljen som kan återfinnas i såväl föremålsarkivet som i de sörmländska hemmen.

Genom hela den här texten har jag använt mig av fel benämning när det kommer till föremålet på bilden, för fåtöljen visade sig vid närmare undersökning inte alls vara en fåtölj utan snarare en bekväm stol för dig att uträtta dina behov ifrån; en pottstol. Det var helt enkelt så att innan toalettens tid använde man sig av pottor, att huka sig ner över en liten potta var tydligen något som inte var alltför populärt hos den övre klassen som istället använde sig av flådiga pottstolar ovanför sina pottor. Problemet löst och det var det, pottstolen räddade deras värdighet.

Det är det här som jag tycker så mycket om med att blogga för Youthhood, att man aldrig riktigt vet vad man beger sig in på när man kliver in i rummen med alla föremål och tittar sig omkring. Att man inte vet vad föremålen döljer för hemligheter, att det är en del av mitt jobb att tänka till och föreställa mig föremålens liv. Och att föremålet du ser inte alltid visar sig vara det du först tror, att du ständigt blir överraskad. Överraskningarna är, enligt mig, det bästa med Youthhood.