Ibland mitt på dagarna så tänker jag plötsligt tillbaka till tiden då jag var liten, vad skönt det var. Friheten man hade då, aldrig någon press, den ständiga glädjen då i princip allting upplevdes som kul.  

Jag var alltid glad och gillade att leka, framför allt med tåg och bilar. När jag då såg detta leksakståg så fick jag direkt upp bilder i huvudet från när jag var liten.

Tåget är av bokträd och målat i svart, blått, gult och rött. Det lämnades in till museet av Klockbergets Förskola i Nyköping.

 

 

Min favorit lek när jag var liten var väl lite för många, jag var alltid en sprudlande tjej med blont hår och sprang runt med ett leende hela dagarna och framförallt lekte. Jag älskade det, i alla dess former. Men något jag starkt kommer ihåg är hur jag tyckte att fläta hår och byta klänningar på dockor inte va sådär jättekul. Jag ville hellre leka krig med dinosaurier eller pusskus som också var en favorit. Jag gillade att leka med grabbarna, dom var så mycket mer påhittiga och framförallt inte rädd för att skrika eller smutsa ner sig. Nog för att jag var en typisk tjej redan som liten och vägrade ha på mig något som inte var rosa eller de fula galonbyxorna, så älskade jag att leka med killarna.

 Därför tänkte jag på denna brandbil som gavs in utav Johan Hagströmer och gjord år 2006. En så kallad typisk kill-leksak som inte alls var en typisk kill-leksak för mig. Det var en leksak.

 

 

Nu i helgen har jag än en gång varit ute i Krämbolskogen utanför Katrineholm tillsammans med ungefär 300 andra personer. Under den tiden har jag ätit mycket mindre än vad jag brukar, sovit dåligt som bara den, trampat i vattenpölar och haft… jätteroligt! Vad har jag gjort då kanske ni undrar? Jag har lajvat!

Lajv kan beskrivas som en form av levande rollspel där spelarna agerar utifrån skrivna karaktärer som lever i en (oftast) fiktionell verklighet. Det kan vara allt ifrån en Sagan om Ringen inspirerad fantasyvärld, till en post-apokalyptisk version av jorden, till någon liten stad under 1940-talet. Allt är möjligt! Halva historien är redan skriven av arrangörer och s.k. intrigskrivare och finns i form av texter om länder, kulturer, varelser, magi, teknik, pågående händelser i världen m.m. Den andra halvan är upp till spelarna själva att leva ut genom sina karaktärer.

Lajv kan också beskrivas, helt enkelt, som en mer avancerad form av lek där både deltagare och arrangörer tillbringar månader med att förbereda kläder, vapen, intriger, pyroteknik m.m.

Det lajvet jag var på var för övrigt ett fantasylajv i kampanjen I Skuggan av Pelarberget som arrangeras 2-3 gånger om året av Katrineholms Äventyrsklubb.

Så, nu när ni har ett litet hum om vad lajv går ut på så kanske ni undrar vad jag spelade för karaktär nu i helgen? Jag spelade handelsmannen Joar Björnhjärta från landet Wilone och under lajvet har jag sålt vagnslaster med kanel och pilspetsar, lurat folk på pengar (inte riktiga!) och berättat historier i skenet av värdshusets eld.

Handelsman som han är så handlar min roll med allt från tyger, till vapen, till kryddor. En sak som skulle varit väldigt praktiskt för mig att ha haft med på lajvet är därför ett kryddskrin som det här på bilden. Det hade besparat mig en massa letande genom diverse tygpåsar för att hitta rätt kryddor. Dessutom är det snyggt också! Tror ni någon märker om jag tar det?

 

 

När jag var liten så älskade jag att leka. Det var så att säga mitt andra liv. Hela dagarna kunde gå åt att bygga en koja eller arrangera ett bröllop för mina gosedjur. Något som jag alltid har älskat är att skapa världar och berättelser. Jag kunde skapa evighetslånga historier om precis allt och sen kunde jag bygga upp dem med saker. Allt i vårt hus hade en berättelse. En berättelse som ändrades mest hela tiden. Ena dagen var kastrullerna hus som mina troll skulle bo i och andra dagen var de trummor i världens bästa band.

En av mina favoritsaker var tågspåret i trä som vi hade hemma. Bitar av räls som man kunde bygga upp en tågbana av. Det roliga var att ingen av banorna man byggde blev någonsin likadana och berättelserna som lurande i krokarna på tågrälsen kunde handla om precis vad som helst. När jag såg det här tåget i målat trä påmindes jag direkt om dessa tågbanor. Jag kunde nästan se dem framför mig; alla konstiga tågbanor jag har byggt med dess tillhörande världar och skruvade historier. Här är en slags berättelse eller kanske dikt som jag skrev när jag var liten. Som allt annat med mig saknar den all slags logik men jag tycker om det av någon anledning.

 

Skymningen drog, den drog och drog och drog

Skymningen bara drog och drog

Marken var stilla

Då var det något som ingen märkte, vågorna krympte

Ingen märkte när vågorna krympte

De krympte tills de inte syntes mer

Vulkanerna slog

Man aktade sig mycket för vulkanerna på den här tiden

Tornen ser sig fram om det kan finnas något gräs någonstans

Skymningen börjar slå sig nu

Den börjar bara slå sig nu

 

 

Maffia är en psykologisk rollspelslek som kan få dig att både skratta och skrika. Första gången jag lekte maffia, var på en utbildningshelg med Sveriges Ungdomsråd . Ni kan tänka er att diskussionerna blev rätt livade när ett gäng debattglada ungdomar skulle hålla försvarstal för att bevisa sin oskyldighet och  enas om vem som skulle hängas.

 

Det finns lite olika varianter av leken men den vanligaste är att minst 8st spelare samlas och att en spelledare utses.  Spelledaren deltar inte i själva spelet, utan agerar istället som lekledare. Spelledaren delar slumpmässigt ut resten av rollerna som är maffia, läkare, detektiv/polis och bybor Vilken roll respektive spelare har är hemligt.

 

De som är goda kommer att försöka ta reda på vilka av spelarna som är maffia, medan maffian kommer gör allt de kan för att inte bli avslöjade. Det tar en stund att förklara reglerna men när man väl är i gång så är det värt det.

När jag såg Trolle Löwens gamla jaktmössa från 1900 i arkivet tänkte jag inte på jakt. Jag tyckte att mössan såg ut som en riktig detektivmössa, typ en sån som Sherlock Holmes har.  Mina tankar gick därför till detektiven i maffia.

En anledning till att jag gillar leken så mycket är att alla får vara med och tvingas prata.  Det kräver inte heller någon utrustning., vilket är både billigt och smidigt. Här kommer en länk som förklarar reglerna. Lycka till!

http://www.maffiaspelet.se/hur-spelar-man

 

Att få leka är så fantastiskt. Att få höra “Idag ska vi leka” på idrotten får mig att bara vilja skrika “YES, ÄNTLIGEN!” rakt ut (har dock inte gympa längre). Hela konceptet att leka är grymt kul. Vad det än är för lek så kommer man ha kul.