Typiskt Nyköping: Buss hit och dit

Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug

 
 


Detta är en svartlackerad leksaksbil som stod så fint bland de andra leksakerna i föremålsarkivet, och jag valde denna bil på grund av att jag inte hittade någon buss, faktiskt. För vad jag tycker är typiskt Nyköping, är bussar. Jag har bott här sedan jag var väldigt liten, och sedan jag var tolv år har jag åkt en himla massa buss. Jag har bott ungefär en mil utanför stan så när det var dags för mig att börja högstadiet, blev det dags att behöva anpassa sig till bussar.

Nyköpings bussterminal vid 08.00 på morgonen och mellan 15.00 och 17.00 är full med bussar från alla håll och kanter, och det kan verkligen vara kaos trots att det är en liten stad. Eftersom jag de senaste 6 åren har tillbringat minst 40 minuter nästan varje dag på en buss kan inte komma på något annat än bussar, som är typiskt för denna stad.

Nog för att jag tycker att buss är ett himla smidigt sätt att ta sig fram på, så hade jag gärna haft denna leksaksbil i större format att köra runt i redan när jag var 13. Bussarna har en förmåga att gärna vara sena under vinterhalvåret, och gärna ha en temperatur på 30 grader under sommaren. Nä, jag har hunnit tröttna på bussar och tack och lov bor jag nu med relativt lagom cykel- och gångavstånd till det mesta – vilket känns hur skönt som helst efter att ha behövt anpassa sig efter bussarna i dessa år.

 

 

Typiskt Nyköping: Båtar och vatten

Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug.

 

 

Något som är typiskt Nyköping för mig, är att det alltid kommer att ha en känsla av "hem" i sig. Att man vet var varenda liten vrå ligger - förutom Harg och Brandkärr. Sen om jag tänker på Nyköping endast som en stad är det vattnet som kommer på tanke. Ån som slingrar sig genom staden och ut i hamnen. För länge sedan var Nyköping en central handlingsstad på grund av Nyköpingsån. Båtar från alla håll och kanter seglade in i ån och mot torget där varor lastades av och på. Då var ju vattenytan mycket högre förstås vilket förenklade båtturen in i Nyköping. Idag är vattnet dock för grunt men eftersom isen smälter så kanske vi har fartyg som far ut och in i Nyköping igen...

Detta är en båtmodell som är tillverkad av Carl Gustaf Blomberg och Stefan Blomgren i syfte för den arkeologiska utställningen i Fornkällaren. Denna modell av vikingatida segelbåt med ställ är utrustad med sytt segel, åror med mera. En söt liten båt som symboliserar Nyköpings vatten på ett bra sätt!

 
 

Typiskt Nyköping: Anonyma Nyköping

Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug.




”En nyckel till temat Typiskt Nyköping ... så idérikt, Marika, du måste verkligen ha använt alla dina hjärnceller för att komma fram till den briljanta kopplingen.”

Ja, jag tror inte att någon har missat att vi har ENnyckel som verkligen symboliserar staden Nyköping; den där nyckeln till en viss fängelsehåla som slängdes i vår kära å för en jädrans massa år sedan och som man fortfarande inte har lyckats lokalisera. Den nyckeln är rätt typisk för Nyköping, men den är också rejält uttjatad.

Men den här nyckeln är inte den nyckeln, det är en kammarherrenyckel som en gång tros ha tillhört kammarherren Alexis Sparre i början av 1860-talet. Och om jag nu inte ska prata om en nyckel, varken denna eller den där uttjatade, så är nycklar i allmänhet något man ofta tappar bort. De är föremål som man helt enkelt inte alltid har koll på och som man följaktligen inte alltid kan säga precis var de är. Lite som Nyköping, alltså. För hur många gånger har man inte som Nyköpingsbo – eller någon geografikunnig icke-Nyköpingsbo – använt sig av frasen tio mil söder om Stockholm.

För trots två andra chanser, en turistlockande flygplats – som ironiskt nog är kallad Stockholm Skavsta – och en rik historia så är det inte många som kan pricka ut Nyköping på den svenska kartan. De kanske har hört talas om vår kära storstadswannabe till hemstad men de vet oftast inte var någonstans den ligger. Nyköping försvinner liksom i mängden bland alla andra köpingar, för nog är de många.

 

 

Typiskt Nyköping: Behöver tid

Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug.

 
 

 

 

Egentligen är min relation med Nyköping varken särskilt passionerad eller djupgående. 

 

Jag växte inte upp här, och det som är typiskt Nyköping för andra är troligen någonting jag aldrig skulle tänka på. 

 

Mina tre år här i skolan har ändå gett något form av perspektiv. 

 

Staden är lugn,

relativt tryggt. 

Folktom när man ska hem från krogen.

En stad där problemen är lagom stora och caféerna tillräckligt många. 

En stad som sover om nätterna. 

 

Men sen finns det någonting som nästan alla pratar om. 

 

Vallarna. 

 

Det är det jag tänker på direkt,

och inte då Nyköpings hus och historien om Hertig Karl eller gästabudet, utan själva kullarna. 

De flesta verkar avguda den här platsen. 

Den är verkligen fin i sig, men jag har ändå aldrig riktigt förstått fascinationen. 

De gånger jag verkligen utnyttjat vallarna under sommarhalvåret har den vart invaderad av gäss, där det inte finns en bajsfri plats att sitta på. 

 

Kanske behöver platsen tid att växa på mig. 

Så ser jag typiskt Nyköping.

 


Typiskt Nyköping: Transport

Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug.

 

 

 

För mig som bor i Trosa handlar Nyköping mycket om transport.

Nyköping är namnet på den buss jag tar hem från skolan. Slutdestinationen för den buss jag tar hem till min pojkvän. Nyköping är det som står på skyltarna när jag åker längst E4:an med min pappa på morgonarna.

När jag var liten var Nyköping det ställe man åkte för att handla vårkläder och nya vita skor. Det var stället jag åkte för att spela fotboll mot Harg (de tacklades alltid så hårt!) och för att springa orientering på någon tävling ordnad av Nyköpings OK. Skavsta var dit man åkte för att resa ut i Europa. När jag blev lite äldre var Nyköping stället man åkte till själv för första gången, köpte kläder som inte var kvalitetsäkrade av mamma, åt på McDonnalds och var fri.

En plats man transporterar sig till altså. Inte allt för ofta med Berit Wallenbergs röda lilla leksaksschäs, men med buss, tåg, bil och flyg.

 

Som studerande i Nyköping har jag inga starka band till staden. Den är mest kullisen till vardagslivet, till mina tre år på gymnasiet.

Men det är ändå staden jag gick ut och festade i för första gången, staden jag kommer ta studenten i och staden jag tillbringat mina senaste år i, så när jag tänker på det är nog mina band och känslor för Nyköping starkare än jag tror.

Jag minns första gången jag gick in på biblioteket. Gigantiskt. Så många böcker!

Alla gånger jag har myst på stadens alla caféer. Glassarna jag ätit i hamnen. Alla människor från Nyköping jag lärt känna.

Så när jag går ut skolan kommer jag kanske inte sakna själva staden, men jag tror nog att jag kommer att sakna de där komponenterna som tillsammans bygger staden Nyköping.

 


Typiskt Nyköping: Vandring

Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug.
 
 
 
Typiskt Rebecca att vara uttråkad.
Typiskt Nyköping att inte göra den känslan mindre påtaglig.
När jag började gå i skolan i Nyköping var det en stor stad med mina mått mätt. Jag är van vid landet, en bil om dagen principen och inga grannar.
Jämfört med det är Nyköping en metropol, allt är relativt som man brukar säga.
Av en metropol förväntade jag mig LIV, kalabalik, kärlek på liv och död, tempo, men inte på Nyköpings gator inte.
Jag vet inte vad de beror på, kanske har jag inte letat tillräckligt mycket? Kanske är Nyköping inte min stad? Eller så händer det helt enkelt inte så mycket här.
I Nyköping har jag ägnat min tid åt att vandra och leta efter äventyret och som man bör har jag använt skor. Inte sådana fina ballettskor i siden och läder som på bilden. Inte sådana skor som användes av fina damer på 1800-talet. Nej jag har använt tunga skor, som är gjorda för att gå mångt i.
Kanske hittar jag något tillslut.


Typiskt Nyköping: DEKADENS

Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug.
 
 



Att vara ung och framåtandas i vilken stad som helst är nog svårt.

Dekadensen bland alla småfågelshjärtan som bara vill flyga vidare ut i världen hänger i luften.

Hur bryggeriområdet, ån, vallarna, kråkberget, hamnen, kullerstensgatorna, pastellstugorna och skogslundarna ändå skulpterar oss, ger oss en sinnlig kappsäck att bära med oss av glittrande skärgårdslandskap och pittoreska kvarter.

 

Att växa ur sin stad är ekvivalent med att växa ur ett par skor. Tillslut har man promenerat sönder samma sulor, samma gator. Någonting nytt måste hända. Någonting nytt måste upptäckas.

 

Det finns närvarande och tillgängliga flyktvägar härifrån.
Det lugnar ofta mitt dekadenta frihetslängtande bultande.

Tågstationen med tåg som kan forsla mig åt norr och söder varje timme, varje dag.

Flygplatsen där planen kan flyga bort mig någonstans dit jag inte ens trodde fanns.

Havet med miljontals utmynningar mot resten av det som går att upptäcka och längta efter.

 

Föremål typiskt Nyköping får därför bli en kappsäck klädd med polkarandigt tyg inuti, från muséets samling. En symbol för längtan och för resbenägenheten hos många av oss unga Nyköpingsbor.

 

Och när jag är här.

Kokos och brownieglass på piren.

Ekensbergsrundan i ett par knallblå skor med andan i halsen.

Kanotpaddling i glittrande h två o.