När jag ser dig pirrar det till i magen. Även om du inte tittar åt mitt håll.

Det är som att du inte känner mig när vi passerar varandra. Du har ett övertag som får mig ur balans och jag blir nervös. Ibland kan jag se dig lysa långt borta, ibland kan jag höra dig låta och jag undrar vad som är på gång.

Du drar till dig allas uppmärksamhet. En speciell känsla omfamnar mig när jag ser dig och jag känner mig skyldig…

Kära Polis varför får du mig att känna såhär?

Även en leksakspolisbil av plast ger mig en känsla som absolut skulle kunna betecknad med ett utropstecken. Denna polisbil drivs med batterier och är målad som en svensk polisbil. På motorhuvudet står det med stora bokstäver POLIS. Av någon anledning ger denna polisbil mig en obehaglig känsla, precis som om den vore riktig. Den har registreringsnummer DICKIE vilket avdramatiserar allt lite grann.

Det är konstigt hur polisbilar kan oroa oss så mycket, de är ju till för vår säkerhet.

Temat den här veckan är ju utropstecken, men när man egentligen ser det här föremålet skulle tema frågetecken passa bättre. Föremålet på bilden är ett skoformat badkar i ett material som förmodligen är koppar. Nu ser det när det är uppställt så här dessutom ännu mer komiskt eftersom de har dessa små trähjul i sidan som naturligt drar paralleller till lådbilar. Eller är det bara jag?

Nä, men för att förklara min rubrik är det väl just precis så. Praktiskt och ekonomiskt. Eftersom det är ganska litet och skoformat tar det liksom inte så mycket plats. Vilket dessutom leder till att det krävs allt mindre vatten att fylla upp skon i jämförelse med ett vanligt badkar. Längst fram på ”skon”, alltså i tån, sitter ett munstycke där man ska placera slangen och sedan börja spruta in vatten.

Men även om det här ”badkaret” är extremt coolt tror jag även att många (inklusive mig) skulle få en sorts klaustrofobisk känsla på grund av den instängdheten. Men också väldigt bra för ekonomin då vattenräkningarna automatiskt krymper då det behövs mindre vatten för att fylla upp.

Det finns inget bättre än överraskningar är min bestämda uppfattning. Bra överraskningar alltså, som frukost på sängen eller en spontanpresent. Inte överraskningar som jobb klockan åtta på morgonen en lördag eller snöstorm en vanlig onsdag i oktober.

Men det finns inte så många överraskningar där ute i världen, allting är oftast planerat och konsekvenstestat noggrant. Vilket när man tänker efter kanske är bra. Men då får man i alla fall skapa sig egna överraskningar! Som med det här balla skåpet:



Du lägger en fin grej i en av de tusen lådorna, och sen väntar du kanske tio år tills du en gång öppnar rätt låda. Då blir du överraskad!

Annars kan du lägga ett fint brev i en av lådorna, ge bort skåpet till ett loppis (eller ett museum) och vänta på att någon ska öppna rätt låda. Då blir de jätteöverraskade och världen blir nog en lite finare plats för en liten stund.

Tombolan & lotto härstammar från södra Italien, men har spridits världen över.

Ett gigantiskt utropstecken i mitt liv skulle vara om jag någonsin skulle vinna på lotto.

Tydligen är chansen att vinna drömvinsten på lotto 1 på 336 miljoner, kul va? Det är i och för sig drömvinsten då, men det är ju den man vill ha. Dom andra vinsterna brukar vara lite mesiga.

Det är faktiskt taskigt att ens tillåta lotto och liknande grejer. Ge människor falska förhoppningar om ett liv i lyx, då det är till och med större chans att man blir träffad av blixten, vilket är 1 på 530 000.

Så det är mer troligt att du kommer bli bli bränd utav en blixt än att någonsin bli rik på lotto. Men vad fasen, man ska aldrig sluta hoppas!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!.... skoja. Men tänk om jag hade varit serös? Om någon använder sig av utropstecken, speciellt många, så sätter man sig på helspänn och blir jättenyfiken. Vad är det som har hänt? Kommer det att hända något? Är det bra eller dåligt?

Jag tycker att det är häftigt med utropstecken. Det är häftigt att det kan väcka så mycket uppmärksamhet och att det innehåller sån kraft. Och att man till och med kan se ut som ett utropstecken själv med hjälp av ansiktsuttryck.

Ett utropstecken används bäst i ett sammanhang där man är riktigt exalterad och glad tycker jag. Till exempel: "Mitt favoritband har släppt en ny skiva!", då blir man ju riktigt glad. Det förstärker så mycket.

Lika mycket som man skulle skriva "Du suger!", fast då känns det inte lika roligt. Jag har inget emot överdosering av utropstecken, bara man blir glad av det. Ungefär såhär:

Snart är det julafton!!!!!!!!!

Då känns det bra.

Salen är nersläckt och hundratals människor lyssnar till träffsäkra noter av en klassisk symfoni! Där vill jag sitta och vara grym på piano, livsdrömmen.

Nu är det här inte ett piano utan en taffel, vanliga under 1800-talet och lite smidigare än pianon och flyglar men fortfarande beundransvärda! Jag hade nästan velat leva på den tiden då flickor nästan alltid tog pianolektioner, okej de med pengar åtminstone.

Kunna slänga fingrarna galant över tangenter och fram kommer fantastiska toner. Drömmen har alltid varit gitarr när jag var i de små åldrarna men länge har jag velat kunna lära mig piano, det och franska.

Imorgon kommer jag att vakna upp med franska tankar och ett helt minnesbibliotek fyllt av pianoklassiker. Ska bara önska mig en taffel alltså.

Något som jag alltid har vart rädd för är bränder. Ibland (ganska ofta) brukar jag försöka lista ut hur jag snabbast kan ta mig ut från till exempel ett klassrum eller en biosalong om det skulle börja brinna.

För några dagar sedan diskuterade jag och min kära vän Emma vad för saker vi skulle försöka rädda om det skulle börja brinna i våra hem. Vi kom fram till att vi skulle försöka få med oss foton och liknande, ovärderliga saker alltså.

Tänk om man skulle jobba som brandman, vilket spännande yrke! Fast ändå läskigt. Min farbror är brandman och när jag var liten brukade jag be honom berätta historier som han har vart med om, det var alltid lika spännande att höra om hur han hade släckt bränder och räddat katter som sprungit upp i träd.

Hjälmen på bilden är gjord delvis av läder och användes av brandmän förr. Den ser ut att vara lite klumpigare än de brandhjälmar som används idag.