Prylar jag inte diggar: Klumphög
Något jag inte gillar överhuvudtaget är saker som låter irriterande, som är klumpiga och som tar för mycket plats. Precis som detta golvur från 1747 och som är gjort utav trä och såldes utav Herr Sandberg i Nyköping. Ni vet när man ligger vaken om natten, vrider sig och stressar över att man bara måste somna, så hör man det där eländiga klickande ljudet från klockorna man har i huset. Finns det något mer påfrestande på humöret? Nej. Att det sedan ska ta upp stor och användbar plats i vardagsrummet eller köket, eller var som gör det heller inte lättare och speciellt inte när man råkar slå i foten på kanten när man har bråttom förbi den klumpiga trä högen. Den smärtan är ju så otroligt olidlig att det finns inte, svordomarna som kommer ut munnen då är man inte speciellt stolt över. Aj.
Det är något jag verkligen inte diggar. Skulle aldrig vilja ha en sådan i mitt rum eller hem, trots att de kan vara sååå så fina och se riktigt antika och vackra ut, och göra en sån mysig hemtrevlig känsla så tar nackdelarna upp all plats som finns.
Prylar jag inte diggar: spikar
Detta föremål är en linrepa med två hjärtformade hål och även fast den användes för att dra torkat lin igenom metallpiggarna så att frökapslarna lossnade så ser det fortfarande ut som en hemskt verktyg. Linrepan var ju bra på det sättet att när linfröna lossnade så kunde de användas till sådd året efter och gjorde hela processen enkel. Det kan vara min skadade 2000-talshjärna som talar men det ser ut som ett verktyg för att tortera någon. Jag kan som sagt ha sett för många skräckfilmer men denna linrepa är en pryl jag inte diggar!
Den kanske skulle kunnat få stå utanför mitt hus om jag var tvungen att ha den hemma, sen skulle man kunna dra av smuts från skorna på den. Den hade i för sig kanske gjort hål på skon, men jag vet inte vad jag skulle använda den till annars. Kanske skulle jag slipa ned spikarna och sedan sätta upp den på väggen och låta spikarna bli krokar, det skulle ju inte bli några fina krokar heller. Ne, detta är ett föremål jag verkligen inte diggar, linrepan är ful, läskig och oanvändbar.
Prylar jag inte diggar: Mopeder
Visst är det en vespa och ingen moped på bilden, en röd vespa. Dessa går an, men inte mopeder enligt min mening, inte i min livsstil. Denna vespa är från 1968 och har på den tiden åkt runt i Tylösand tills den senars såldes för att senare bli stående i ett garage fram tills nu då den förgyller Sörmlands Museums samling av olika föremål.
Jag skulle möjligen kunna tänka mig att ha en vespa, mest för utseendets skull, då helst också på en klipp-ö i Italien eller Spanien. På huvudet skulle jag då att ett vitt vurpollon med fint läderspänne samt ett par clubmasters på näsan. Att leva den dagen ser jag nästan fram emot, jag ser dock inte fram emot att i vardagen använda mig av en moped för att ta mig fram i staden och för att uträtta ärenden.
Jag ser ingen nytta i att äga en moped, inte heller är de snygga och värre är det med crossmotorcyklar. För att ta mig in till stan använder jag cykeln och skulle på en mils avstånd bara förlora några minuter jämfört med en moped. Jag slipper bry mig om att lägga pengar på bränsle och får dessutom en förbättrad kondition om jag regelbundet cyklar. Om jag skulle behöva färdas längre sträcka än två mil skulle jag i de flesta fall inte föredra cykel, men jag skulle heller inte föredra att sitta på en moped till destinationen.
Prylar jag inte diggar: läskiga krucifix
Tänk dig att du är ute och går en sen höstkväll. Det är mörkt och vinden blåser kallt. Det finns ingen människa i närheten och plötsligt hajar du till. Du tyckte att du såg något i ögonvrån. Du kollar dig snabbt omkring och när du vänder blicken framåt igen står det plötsligt ett nästan två meter högt krucifix framför dig. Jesus utmärgladekropp täckt av sår och blod från knivhugg och piskrapp hänger uppspickad på ett kors bara en meter från dig. Ansiktsförtrycket är fyllt av smärta och figurens tår och fingrar är bortbrutna.
Jag hade i alla fall blivit jätterädd. Fatta vad obehagligt! Jag hoppas att Jesus inte tar illa upp men krucifix är prylar jag inte diggar. Något jag inte skulle vilja ha hängande på mitt rum precis. I en skräckfilm skulle den absolut tjäna sitt syfte men på ett bröllop eller ett dopp känns det lite brutalt med en läskig träfigur hängandes över det kära paret. Kanske var det precis så Frustna församling resonerade när de bestämmde sig för att låta krucifixet hänga i arkivet... eller kanske inte. Krucifixet är från 1500-talet och tillhör samlingen Kyrkliga depositioner.
Prylar jag inte diggar: Mörker, murr och burr? Nej tack!
Jag har väldigt specifika idéer, visioner och behov när det kommer till inredning.
Min känsla för färg, form, ljus och stämningar i rumsliga miljöer är alltid närvarande.
Var jag än rör mig i denna värld ser jag i filter av estetik och sammanhang.
Jag vill ha ljus, rymd och harmoni.
Värme, trygghet och samklang.
Vill ha konstnärlighet.
Rekreation.
Jag vill ha det vackert runtomkring mig.
Därför diggar jag inte denna kinesiska kista från Nationalmuseum.
Den är allt jag inte vill ha.
Svart, mörk, murrig och dekorerad med kitschigt guld.
Den vill jag faktiskt inte ta med mig hem!
För ovanlighetens skull, för magasinet är i övrigt fyllt av mängder vackra föremål.
Tur att vi alla har förmånen att inte tycka om exakt allting.
Prylar jag inte diggar: Hembränt
Denna hembränningsapparat av konservburkar och en gul plastbalja från 80-talet beslagtogs vid en husrannsakan utförd av polisen i Eskilstuna. På baljan finns texten ”Vodka bra men hembränt bäst.” Detta diggar jag inte.
Om man av någon outgrundlig anledning vill förtära potentiellt livsfarliga ämnen så är det minsta man kan göra att välja de drycker som kontrollerats och godkänts av statliga myndigheter.
Allt för många liv går till spillo på grund av alkohol. Att självmant förgifta sig med en hemmagjord blandning av kemikalier är egoistiskt eftersom det inte bara är en själv som tar skada. Det kostar samhället 45 miljarder kronor per år att ta hand om de skador alkoholen medför – och detta är enbart skador som kan mätas i pengar. Det oerhört stora mänskliga lidandet som kommer utav alkohol går givetvis inte att mäta i pengar.
Symptomatiskt för den mäskliga situationen är att vi som grupp accepterat dessa skador och kostnader, för att vi inte kan stå emot ruset från kemikalien etanol. Vi har grävt ner oss i en grop som vi antagligen aldrig kommer kunna klättra upp ur. Det minsta vi kan göra för varandra är då att ha den lilla respekten att inte öka riskerna för större kostnader och lidande genom att låta bli att efterfråga hembränt.
Hur det än känns i stunden av ruset finns det ingen verklighet där handlingar inte har konsekvenser. När, och om, du vaknar upp är det till samma verklighet du lämnade. Se till att den inte tagit skada medan du var borta.
Prylar jag inte diggar: Uppstoppade djur
Att folk tycker om uppstoppade djur så pass mycket att de samlar på dem, har så många att de glasar in dem för att skydda och visa upp dem, det är något jag aldrig kunnat förstå mig på. Jag föredrar gosedjur över uppstoppade djur alla dagar i veckan.
På min förra skola - Nicolaiskolan – fanns det en hel korridor full med uppstoppade djur av alla dess slag.
Och man kunde inte komma till biologisalen utan att passera dem.
Det var lite som en mardröm.
Tänk dig att du går i den dåligt upplysta korridoren på högsta våningen i en gammal byggnad, och plötsligt så finner du dig omringad av en massa döda och uppstoppade djur. Både äckligt och läskigt, tycker jag.
En mardröm.
Som ni kanske har förstått så är uppstoppade djur någonting som jag absolut inte diggar.
På bilden ser ni ett gäng uppstoppade fåglar, bland annat en ejdervette och en skrakvette. De gavs till museet av Alrik Söderlund och tillhörde tidigare hans farbror, Otto Söderlund, som föddes och brukade på ön Krampö i Sörmland från 1911.
