Att folk tycker om uppstoppade djur så pass mycket att de samlar på dem, har så många att de glasar in dem för att skydda och visa upp dem, det är något jag aldrig kunnat förstå mig på. Jag föredrar gosedjur över uppstoppade djur alla dagar i veckan.

På min förra skola - Nicolaiskolan – fanns det en hel korridor full med uppstoppade djur av alla dess slag.
Och man kunde inte komma till biologisalen utan att passera dem.

Det var lite som en mardröm.

Tänk dig att du går i den dåligt upplysta korridoren på högsta våningen i en gammal byggnad, och plötsligt så finner du dig omringad av en massa döda och uppstoppade djur. Både äckligt och läskigt, tycker jag.

En mardröm.

Som ni kanske har förstått så är uppstoppade djur någonting som jag absolut inte diggar.

På bilden ser ni ett gäng uppstoppade fåglar, bland annat en ejdervette och en skrakvette. De gavs till museet av Alrik Söderlund och tillhörde tidigare hans farbror, Otto Söderlund, som föddes och brukade på ön Krampö i Sörmland från 1911.