Om jag kunde utföra mitt drömbrott så skulle det vara flera identitetsbyten, jag skulle inte bara byta namn och sno någon identitet utan även göra om mitt utseende så att jag skulle kunna se ut som dem. Jag skulle kunna bli USA:s president eller världens rikaste kvinna Oprah! Jag skulle kunna bli vem som helst och vad som helst utan att någon skulle märka något. Det är mitt drömbrott.

Det bästa med mitt drömbrott är att ingen heller skulle få reda på brottet, när jag samlat ihop tillräckligt med pengar, ändrat om världen tillräckligt så att alla människor behandlas lika i alla länder, tagit över stater som styrs med orättvisa, vinklat hela världen åt ett bättre håll och fått alla att värna mer om miljön, då skulle jag ta av mig mina masker och bli Frida Eriksson igen. Mitt drömbrott är det bästa brottet som jag aldrig kommer att kunna genomföra, men resultatet kan jag nog nå ändå!

Fotografiet på den här gubben i kavaj och slips gavs till museet av Försäkringskassan i Nyköping. Det finns ingen information om vem mannen var eller var han bodde, en okänd man i magasinets korridorer som alltid kommer att titta ut över de olika föremålen, det är vem han för alltid kommer att vara i mina ögon.

Mitt drömbrott må vara banalt: att sno pengar. Men jag vill inte sno från vem som helst till vem som helst. Jag skulle stjäla från rika brottslingar, typ langare och vapensmugglare. Sedan skulle jag dela ut pengarna till familjer som behöver cash. En förenklad omfördelningspolitik i Robbin Hood style. Fattiga familjer, tiggare och andra utsattagrupper som behöver pengar för att äta sig mätta, köpa medecin och betala hyra. Något som tyvärr många även här i Sverige kämpar med.

Jag fastnade för den här vackra oljemålningen från 1878 då jag tycker att de två männen i målningen ser ut att planera det perfekta brottet, drömbrottet. De sitter i skogen med en lurig min och viskar. Självklart smider de planer, vad skulle de annars viska om?  Tavlan är signerad M. E. Winge och heter ”Ragnar Lodbrok och Orvar Odd". Ett lustigt namn om du frågar mig men jag antar att namnen på 1800-talet skiljer sig något från dagens.  

Den här enarmade banditen beslagtogs ifrån en klubb i Eskilstuna där illegalt spel försiggick. De begick alltså ett brott genom att låta folk spela på denna maskin. Jag uppskattar lagar och regler, och jag tycker för det mesta att de bör följas. Men, om jag bortsåg från lagen och fick välja fritt skulle mitt drömbrott rikta in sig mot just spelautomater, eller kanske kasinon i allmänhet.

Jag tänker mig en stöld likt den i Ocean’s Eleven, där tjuvarna rånar tre kasinon samtidigt. Detta kan även vara moraliskt försvarsbart, för enligt mig är det egentligen legal stöld som kasinona håller på med själva.

För det första finns det inga sätt att i längden vinna på ett kasino. Visst, du kanske vinner ett tag, men i och med din vinst fångas du av girighet och fortsätter spela. Sakta men säkert vinner kasinot då tillbaka pengarna och det geniala (och smått ondskefulla) är att de fångar in offret psykologiskt så att hen själv, i grund och botten, ger bort sina pengar. För det andra ger de sig själva rätten att avvisa en person om den på något sätt lyckas lura systemet (tänk korträkning i Rain Man). Med andra ord en oövervinnelig vinstmaskin.

Så att lyckas lura systemet vore givetvis det absoluta drömbrottet. Först och främst är det inte för pengarnas skull det skulle vara roligt att stjäla från ett kasino. Det kan till och med ske på laglig väg (korträkning eller liknande). Det är vetskapen att man överlistat någon eller någonting som förtjänar det som lockar mest med mitt drömbrott. Det skulle resultera i samma sköna, och lite genanta, känsla av överlägsenhet som när man vunnit en diskussion.

Det finns många brott en människa skulle kunna begå och bli därmed bli rik. Det är det snabbaste sättet att bli rik på men det är fel och det missgynnar i de flesta fall allt och alla.

Min vardag skulle bli lättare ur ett ekonomiskt perspektiv om jag begick brott och undkom med det. Vilket brott jag skulle ägna mig åt vill jag inte ägna tanken åt då jag vet att alla brott är förenat med stora psykologiska besvär eftersom jag som människa och person har ett samvete. Den stora ångesten och misstrivseln med mig själv skulle bli större än värdet av mitt byte och jag ser därför inte någon anledning till förstöra för mig och andra. Det är något som jag särskilt mycket reflekterat över efter att ha läst Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij där protagonisten Raskolnikov hamnar i svår sjukdom och ett stort samvetskval efter att ha rånat en pantlånerska.

Jag tror att jag skulle ha svårt att hitta frihet igen efter att jag begått ett brott, och skulle känna mig fast i mitt eget sinne. Jag tycker därför föremålet loka passar bra in som objekt tillhörande texten. På bilden är alltså två skulpterade lokor från Åkers Styckebruk, tillverkningsår är 1933. Det är även orten som har givit föremålet till Sörmlands Museum. En loka är ett seldon för hästar.

 

Sven Deurell är konstnären som skapat detta drömskt rosaskimrande verk.
Motivet är en azalea.

Motiv.
Motiv för att begå ett brott.
Ett drömbrott.
Vad skulle mitt drömbrott vara och med vilket motiv?

Mitt motiv, min avsikt skulle vara god.
Jag skulle försöka agera altruistiskt.
Förmodligen råna alla banker i världen och fördela beloppen jämt över hela jordens befolkning.
Och det skulle leda till?
Kanske ta mig in i alla parlament i världen och skriva om grundlagar så att alla får det bra.
Och det skulle göra mig till?
Diktator?
Profet?
Gud?

Nej...
Det blir alldeles för mycket storhetsvansinne över detta.

Mitt drömbrott.
Det skulle nog vara att få länsa hela världen på allt det just jag vill ha.
Och samtidigt se till att inte skada, såra eller beröva någon annan på något.

Mitt drömbrott som jag nästintill alltid har haft, om jag kommer undan med det så får det bli det självklara valet – Bank. Vem skulle inte vilja kunna gå ifrån ett brott med flera miljoner, miljarder i en säck utan att få straff för det? Det skulle jag inte tacka nej till!

Att vara fri från denna begränsning av pengar skulle vara en dröm! Och att pengar inte kan köpa lycka, tror inte jag alls på. Det kan det, men det gör mig inte lycklig som person. Men om jag går och suktar, längtar och önskar mig den där dyra väskan och tillslut har pengarna till att köpa den, blir jag lycklig? Ja. Men inte genuint lycklig som människa. Om jag skulle bli lycklig över att inte behöva oroa mig över räkningar, boende, el, vatten, mat och ha pengar över? Ja. Det är denna begränsning som jag skulle vilja få bort, och ja, det skulle göra mig lycklig. Det skulle vara en lättnad, en befrielse och det skulle sätt ett leende på läpparna. Inte samma leende som den jag älskar sätter på mina läppar, eller tryggheten jag känner, men det skulle underlätta och det skulle få mig att oroa mig mindre för i dagens samhälle är pengar det enda vi fokuserar på.

Dessa sedlar på bilden är förfalskade, de är inte såna jag skulle vilja sno kanske men det är principen haha. Polis myndigheten i Eskilstuna gav in dessa, och årtal på tillverkning har man ingen aning om. Intressant tycker jag!

Det perfekta brottet.

Det är väl egentligen drömbrottet? För inte tusan kan drömmen vara ett brott som är allt annat än perfekt.

Man vill inte bli arresterad efter brottet, man vill inte att det ska finnas någon länk mellan brottet och den egna personen.

Man vill att brottet ska genomföras precis som planerat, det ska inte vara några oförutsedda hinder som dyker upp längs vägen.

Och självklart, du ska gå iväg från brottsplatsen med det du avsett att få med dig. Kanske är det ingenting, kanske är det en miljon, kanske är det ett DNA-fyllt hårstrå - vad vet jag.

Drömbrottet för mig handlar inte om själva brottet, det handlar om vad jag skulle använda mig av för hjälpmedel för att genomföra brottet, nämligen en sabel. Pistoler, bomber och granater kan slänga sig i väggen, för detta traditionalistiska vapen är så mycket coolare. Det ligger en charm över en sabel som en alldaglig pistol inte kan mäta sig med.

På bilden ser ni en sabel som beslagtogs av polisen i Eskilstuna 1989. Sabeln beslagtogs med hjälp av knivlagen, någon har alltså gått runt med den här sabeln på allmän plats och förväntat sig att komma undan med det; knappast det perfekta brottet och definitivt inte mitt drömbrott. För mitt drömbrott skulle jag begå med en sabel i höger hand men arresten skulle jag klara mig undan ifrån, mer detaljerat än så har jag inte funderat kring.