Blommor: märkliga namn




Blommor.


De måste vattnas, annars dör dem.


Men inte brukar jag komma ihåg det nej.


Jag hatar att erkänna att jag är dålig på någonting men blommor är faktiskt något jag är fullkomligt värdelös på.


Jag vet skillnaden mellan en vanlig ros och en maskros, vet att blåsippor är blåa och violer likaså. Vet att tagetes är namnet på en eldig blomma för sådana planterade jag när vi fortfarande bodde i villa. Med solrosor kommer lycka, med tulpaner kommer ålder. Amaryllisar och julstjärnor, ja de hör till julen. Och påskliljor till påsken, såklart.


Och så får vi ju såklart inte glömma hundkexen.


Och käringtand.


Käring, kärring.


Vem hör skillnaden?


Jag minns att en yngre version av mig skrattade första gången min mormor lärde mig namnet på den färgglada lilla blomman. Tyckte att det var märkligt att man döpt en blomma efter en ”kärrings” tänder.


Och rhododendron.


Med sina stora rosa blommor.


Den var inte lätt att lära sig namnet på. Min morfar fick lära mig namnet stavelse för stavelse, om och om igen. Vi är lika envisa, min morfar och jag, och var fast beslutsamma att jag skulle kunna namnet innan vi lämnade matbordet.


Blomarten på tavlan är hyacinter, de har jag faktiskt hört talas om. Vet att mamma inte tycker om dem, men jag tycker att de är ganska fina. Anna Stina Alkman tyckte nog säkert också om hyacinter, för annars hade hon nog inte målat den här oljemålningen år 1879.




Blommor: Blomtjuvar-klubben




För tolv år sedan existerade en hemlig klubb vid namn Blomtjuvar-klubben.
Klubben hade endast två medlemmar, jag och en tjej vid namn Lina. Lina är ett år äldre än mig och vi bodde på samma gård förr i tiden. På gården fanns en gul liten stuga som var blomtjuvar-klubbens bas. Det var där de allra finaste blommor hamnade, de som jag och Lina hade tjuvat från de bästa rabatterna. Den sista rabatten som jag och Lina skulle sno blommor ifrån, då visste vi inte om att den gången skulle vara den sista, kom det ut en stor, gammal och läskig gubbe som skrek. Hemskt var det. Men nu i efterhand har jag förståelse eftersom vi faktiskt tänkte sno hans fina blommor.

Blombuketten i tavlan står för alla de blommor blomtjuvar-klubben snott under den tid som klubben existerade. Tavlan tillverkades 1699 och är en oljemålning målad av Andrea Scacciati.



Blommor: kläder




Om du låter mig välja ett mönster, vilket som helts, så väljer jag blommigt.

Jag tycker att blommor ger det ultimata mönstret eftersom det finns så många variationer. Det känns nästan orättvist att benämna dem alla som ett och samma mönster.
 I min garderob har jag flera olika blommönster:
Hundkex med gröna stjälkar på svart bakgrund bär jag nu.
Mörkgröna blommor på smaragdgrön bakgrund bar jag igår.
Och förra veckan var det mönsterkaos med blandade färger som gällde.

Ägaren till denna klänning hette Agnes Ulrika Rosensvärd och föddes 1877 och klänningen  använde hon troligen när hon var runt femtio och framåt.
Hennes klänning har mönstret av stora gula, röda och vita flikiga blommor på mörkblå bakgrund. Runt axlarna sitter ett löst sittande ok som liknar en cape med en liten rosett framtill.

Agnes Ulrika var Åldfru på Gripsholmsslott vilket innebär att hon hade ansvar och var föreståndarinna för hushåll och linneförråd på slottet.
Denna klänning lämnade hon efter sig med andra saker när hon åttiofyra år gammal dog.

När jag såg klänningen trodde jag att den var från 1980 eller 1990-talet och det kom som en överraskning för mig att den är tillverkad redan 1930. Det ger bevis på att blommorna är ett tidlöst mönster som alltid håller och alltid kommer att hålla… tror jag i alla fall.


Jag tycker att blommönster passar alla oavsett kön eller ålder.
Så snälla, för min skull, dra på dig hawaiiskjortan eller storblommiga långkjolen i både regn och stålande solsken, det kommer göra mig lyckligare och världen mer färgglad.



Blommor: En blommig klänning att dansa i




Blommor, blommor, blommor.

En härlig doft, en vacker färg, ett fint mönster.

Jag fastnade direkt för denna mycket söta 70-tals klänning.

Älskar de små, blommorna och det fladdriga tyget.

Detta känns som en klänning att vandra över fält och cykla snabbt längs grusvägar med.

En klänning att dansa barfota i.

En klänning att gå på sommarbröllop i, precis som Monica Blomdahl,
klänningens ägare gjorde 1974.

En klänning att bara njuta i helt enkelt.

 

Så i sommar tänker i alla fall jag glida runt i blommiga klänningar
så mycket jag kan!


Blommor: från ett dockhus




Jag är så väldigt förtjust i blommor.
Allt som är grönt, doftar, växer, knoppar sig och lever, det gör mig så lycklig.
Att få se mina pelargoner växa och blomstra får mig att förundras.
Jag vattnar dem, värnar om deras små liv.
I vardagsrummet kontrasterar ängsblom våra vintergatanvita väggar om sommaren.

De här blommorna är dock gjorda i utav papper, ståltråd och tyg till ett dockskåp.
De tillverkades under 1800-talets andra hälft.
Tack vare att de är gjorda av annat material än det biodynamiska lever dem än idag i samlingarna.
Julia Von Mecklenburg skänkte blomstret.

När jag blir stor ska jag ha världens största trädgård och ett växthus.
Alla mår bra av att se liv, av att se något växa.



Blommor: När blomstertiden kommer




Sista dagen på jobbet.

Sista rektorstalet.

Sista omfamningen av klasskamrater,

sista ”Ha det bra!” till arbetskollegor.

 

När det sista är över, och rakt framför en finns:  Semestertider.

 

Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor.

Tiden då människor slänger papper och måsten ifrån sig.

Då de trånga dräkterna och kavajerna ryker och den vindlätta klänningen och dem fladdriga shortsen åker på.

Jag kan se Börje från hans egen butik med herrekipering, lättad och lycklig i en blommig hawaiiskjorta.

Eller Lars som skapat semesterskylten, tänk om datumet var hans sista arbetsdag och han sedan fick slänga penseln ifrån sig och rusa ut mot semestern.

 

Det är under denna tid, den ljuva sommaren, som människor verkligen blommar ut.

Går ifrån att vara små, ihopkurade, frusna vinterknoppar, till att magiskt fälla ut sina kronblad.

Svenska folket älskar sommar,

älskar semester.

 

Vi överlever vintern för att få bli fria en vacker dag,

och blomstertiden är den vackra dagen.



Blommor: Inte bara frid och fröjd




Jag älskar våren och sommaren. Allt får så mycket färg. Klargröna buskar, skrikgula rasp-fält och hundratals med blommor i alla möjliga färger. Det är så härligt och allting luktar liksom.. vår. Denna blommiga klänning tycker jag var jättesöt och vad passar bättre till detta tema än en somrig, blommig klänning? Det var Karin Blixt-Källmans mamma som var användare av denna, och den tillverkades under 1950-talet.

Jag skulle gärna springa runt i klänning och bara ben bland ängar fulla med blommor. Nackdelen är just det att jag inte kan. Jag är, som typ mer än hälften av Sveriges befolkning, pollenallergiker. Och det är det absolut värsta jag vet. Det är jättefint väder och solen skiner – och jag måste sitta inne vissa av dessa dagar, på grund av kliande hals och näsa och rinnande ögon. Tycker det är så himla tråkigt för mig och resten av alla pollenallergiker, att vi faktiskt inte alltid kan andas i lite för mycket vårluft.