Jag känner hur jag med åren börjar tvivla mer. Jag blir allt mer skeptisk till nya fenomen. Börjar jag bli trångsynt?

Som liten trodde jag på tomten, påskharen och tandfen. Dessa mytomspunna figurer förändrades sakta men säkert. Då jag med åren fick tillgång till mitt förstånd och inte lät mig luras av vuxna. Som det barn jag var så märkte jag hur dessa figurer förvandlades till obehagligt verkliga karaktärer.

Tomten blev en figur som kom en dag om året. Han kom alltid när hela släkten hade samlats inför Julen. Han kom alltid när en manlig släkting skulle köpa tidningen. Han pratade lite otydligt, lukta lite speciellt och tycktes ha nedsatt balanssinne. Tomten blev en figur med ganska dåliga egenskaper. Men det gjorde inget då hans bästa egenskap alltid kvarstod: vänligheten.

Jag skulle vilja påstå att tomten dog helt för mig då jag själv för första gången fick ta på mig den röda kostymen och det vita skägget. Jag blev den första att nyktert skildra allas vår tomte.

Påskharen var för mig en figur jag bara såg en gång och det var i samband med skolan. Denna skildring av påskharen var så dålig att jag inte ens ville tro att han fanns på riktigt. En kanin som delar ut ägg? Det är bara allmänt läskigt. Den som kommit på detta påhitt, för det är vad det är, kan inte ha varit vid sina sinnens fulla bruk.

Tandfen gav mig pengar mot tänder. Med en sådan bra uppgörelse så gav jag tusan i om hon fanns eller inte. Så länge pengarna kom när de skulle så var jag nöjd. Jag såg henne aldrig och det är jag glad för.

Att jag nu för tiden tvivlar på ovetenskapliga ting är kanske inte så konstigt. Jag vill påstå att jag har utvecklats. Men samtidigt stänger jag sakta men säkert min förmåga att vilja tro på tvivelaktiga saker. Just för att de anses tveksamma. Jag bildar sakta men säkert min egen syn på livet och skapar för säkerhets skull förutfattade meningar om saker jag inte vet något om.

Nog har småbarn mycket att lära från oss. Nog har de mycket att påminna oss om.

 

Det finns många saker som är lite mystiska. Saker som man liksom inte vet hur de fungerar. Även saker som helt naturligt är en del av vårt moderna samhälle.

Ett exempel för många tror jag kan vara teknik av alla dess slag. Kanske inte direkt mystiskt men i många fall, för oss som inte är speciellt insatta, är tekniken något vi tar för givet att det bara ska fungera flytande även fast vi djupgående inte har någon egentlig koll på hur alla kretskort och datachip fungerar.

Men egentligen är det inte teknik som är tanken att vara det inlägget ska handla om utan något som genom den vinkeln jag just använt är likt teknik. Något som också är lite… vardagsockult: medicin.

För tänk efter. Egentligen är mediciner än värre i jämförelse med teknik då vi genom mediciner utsätter våra kroppar för dessa okända preparat. Har vi en släng av huvudvärk – ta en Ipren. Inte för att vi vet att ämnena som tabletten innehåller är bra för oss utan för att Iprengubben i reklamfilmerna säger det.

Nu vet vi i och för sig att just Ipren hjälper (även fast rent kranvatten fungerar nästan lika bra), men det finns andra exempel där mediciner till och med kan ge allvarliga biverkningar. Ta exemplet med svininfluensaepidemin där Sverige panikvaccinerade sig mot en influensa som var långt ifrån så allvarlig som de biverkningar som drabbade (narkolepsi) vissa vaccinerade.

Detta eftersom det vi vaccinerade oss med inte var tillräckligt testat och till och med inte helt välkänt för ens forskarna som framställt det. Eller det kan det ju inte ha varit. Sjukt ändå hur något så vardagligt ändå är något som vi vet så lite om.

Visste ni att överdos av värktabletter är en av de vanligaste självmordsorsakerna hos unga kvinnor?

Det här med ockult är rackarns coolt ändå. Finns det övernaturliga grejer? Finns det inte? Är vi verkligen helt ensamma om att styra jorden?

Det skulle på ett sätt vara ganska skönt om det visade sig att det fanns krafter bortom oss (och nej, inte bara "marknadens osynliga hand" a la Smith). Det skulle ta bort en hel del ansvar, och kanske förklara varför människor gör så mycket hemska saker.

Något som man kan se när man tittar på pseudovetenskap och ockult tro genom historien är att det följer ett mönster. När samhället förändras och utvecklas som mest så finns det flest subkulturer och tro på något annat.

Föremålet på bilden är en ockult grej. Det kallas för Voltakors, och ska fästas på bröstet. Enligt tron så verkar den helande genom sin magnetiska och elektriska kraft. Vem vet om det stämmer. Lite ockult i alla fall, enligt mig. Vad tycker ni?

Det finns mycket mystiska saker kring speglar, det självklara man kanske tänker på först är att det sägs bringa otur att ha sönder en spegel, i sju år fram över till och med.

Men anledning till att jag tycker att speglar är bland det obehagligaste och mest skrämmande som finns är för att tänk om jag skulle se någon annan bakom mig eller någonstans i spegelbilden,
någon som inte är jag?

Alltid har det funnits en önskan av att få se det man inte kan se, sitt eget ansikte, det började med att man kikade ner på sig själv i en blank vattenyta sedan började man polera metaller för att slippa det okontrollerbara vattnet. Det har funnits tekniker med att lägga silver på metall för att få en reflekterande yta, men nu används metalliserat glas och det har vi gillat bäst sedan 1800-talet.

Om nättera är de reflekterande ytorna min skräck, sedan blir det dag igen och jag tänker att det var larvigt av mig, men vet ni att det sägs att för varje spegel man har så har man extra själ i rummet? Ockult, jo jag vet.