Om det vore så att jag fick välja en enda outfit att vara fast i en hel dag, en vecka eller en månad så skulle jag utan tveka välja något extra fint. Något som jag känner mig vacker i, som jag känner mig ståtlig i och som andra tycker jag ser extra fin ut i. Vem vill inte ha den uppmärksamheten? Jag ska ju trots allt vara fast i den! Skulle välja den med omsorg och se till att det verkligen är något jag gillar och framföralt trivs i. Sedan så blir det så mycket roligare att gå runt och vara fin, hur roligt är det inte att leka dress-up en hel dag?

Jag skulle valt denna otroligt vackra klänning gjord utav siden och blommigt mönster och är gjord år 1917 som gavs in av Anders Lybeck. Tycker den är så himla fin, elegant och framförallt vacker. Detta är något jag mer än gärna skulle bo i! Så vackra klänningar det fanns, helt makalöst.

Men jag skulle nog inte klara av att vara fast i den speciellt länge, skulle vara alldeles för rädd om den och den skulle nog mer eller mindre bara vara i vägen. Men den är ju så vacker.

 

 

Att för evigt vara fast i en outfit, att aldrig kunna byta om. Det låter väl knappast som det ultimata scenariot, att i ur och skur ha samma klädsel. Men det är precis det som vi på Youthhood nu ska tänka oss in i!

 

Jag trivs allra bäst i ett par sköna jeans och en slapp t-shirt. Då är jag bekväm och kan fokusera på andra saker än att oroa mig för att jag ska visa trosorna eller få revor i strumpbyxorna. Men när jag gick bland gångarna fyllda med fina klänningar på Raspen så föll jag pladask för denna mörkblåa sammetsklänning.

 

Klänningen tillhörde Anne-Marie Dahl från Nyköping och var ett arv efter Ulla Andersson, också hon från Nyköping. Då Anne-Marie var en lång 10-åring syddes klänningen om 1957, något som Margit Hellström hjälpte till med.

 

I och med att jag nyligen tog studenten så har jag vid ett flertal tillfällen varit illa tvungen att lämna mina sköna jeans och slappa t-shirtar hemma och istället bära ett par klänningar, något som inte visade sig vara lika hemskt som jag först trott. Det var faktiskt rätt bekvämt, om man ser bortom rädslan för att visa trosorna eller att få revor i strumpbyxorna, och jag blev glatt överraskad. Därför tror jag att jag faktiskt skulle tycka om att vara fast i en sådan här fin klänning.

 

Om jag var fast i en outfit...
Jag kan inte tänka mig något värre.
Jag älskar att variera mig, nyansera mig.
Klä mig efter humör, känsla och spontanitet.

Så om nu ändå det värsta ska hända så kan det väl lika gärna hända ordentligt.
Varför inte fastna i en brunblommig skidoverall i nylon från 60-talet?

Overallen ägdes av Astrid Knutsson som till julhelgen 1961 köpte skiddräkten i julklapp till en väninna för en kommande skidsemester.
Dock står det skrivet att skiddräkten blev hängande i garderoben.
Astrid trodde att det berodde på att den inte var töjbar nog för en blivande mamma...

 

En turkos cape av astrakan, dvs bomull och mohairull. Den är fodrad med ljusgrön sidenchesse och har en ljusgrön nedvikskrage av ylle med soutageband och kanter med grön sammet. Den har doldknäppning och märket heter ”Queue solide”. Den käånns minstsakt exklusiv, jag kan föreställa mig hur Hanna Palme från Ånga satte på sig capen en frostig vinterdag och gled ut ur huset. Capen är tillverkad 1890 och har därför fått några fläckar på fodret genom årenslopp.

 

Abiturient mössan är nyare, den är tillverkad 1930 av Hattmakare Edvard Pettersson i Nyköping. Erik Segelberg använde mössan då han studerade på Nyköpings Högre Allmänna Läroverk, latin linjen. Vi får hoppas på att han tillslut fick byta abiturientmössan mot den vita studentmössan. Mössan har en 1 maj blomma och en ljusgrön tofs i konstsilke som matchar kragen på capen. Jag valde därför att sätta ihop plaggen till en snygg outfit. Jag måste säga att både material och färger passar bra ihop och att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att använda kläderna. Men att vara fast i denna outfit känns både varmt och bökigt. Jag tror att lärarna skulle rynka på näsan i klassrummet eller att det skulle vara lite väl varmt att dansa i cape på en fest. Jag håller mig nog till mina vanliga kläder.

 

 

 

Enkelt och praktiskt är det med att klä sig i skjorta och jeans. Det kan även vara tämligen snyggt. Det rimmar bra med regeln om snyggt före funktionellt men kan ändå brukas alla möjliga miljöer, det har Top Gear-ikonen Jeremy Clarkson bevisat då han på alla ställen på jorden, med undantag från nordpolen, har gått klädd i skjorta och blåa jeans på deras något barnsliga biläventyr.

 

Alla kläder blir ju förr eller senare slitna, och bland slitna kläder är det just jeans och skjorta som är snyggast/ minst fult. Det är även bekvämt att i hemmet gå klädd i, samt okej att vistas ute med.

 

Ett tydligt exempel som visar på att skjortor kan vara funktionella är skjortan på bilden. Det är en murarskjorta som är gjord av ett kraftigt bomullstyg och bjuder på bland annat ett tillhörande skärp. Skjortan är från 1970 och skänktes till Sörmlands Museum av Anders Blomberg från Nyköping.

 

 

                      

Om jag under en vecka inte fick byta kläder utan var tvungen att ha på mig samma hela tiden så skulle jag välja denna klänning. Den har en bra längd utifall att det skulle bli kallt, den passar även till finare tillställningar om jag skulle vara tvungen att gå på något sådant. Den är inte heller omodern även fast den tillverkades 1966 eftersom rutigt aldrig kan bli omodernt. Jag tror nog till och med att jag skulle få komplimanger om jag bar denna klänning. Säkerligen fick Cecilia Karlsson också komplimanger när hon bar den 1966.

 

Det är en kjol och en skjorta i ett, med två fickor fram på kjolen. Fickor på klänningar är ju att föredra och älska. Dom syns oftast inte men är oerhört praktiska eftersom man slipper bära på en väska. Den är gjord av silke och bomull vilket båda två är textiler att föredra om man ska ha på sig plagget i en vecka. Speciellt om man ska sova i den också. Nu vart jag nästan sugen på klänningen, kanske ska sno hem dem...