Om ett par veckor så händer det igen, då kommer det ut en ny superhjältefilm.

 

”Åh nej, inte en till!”, tänker då många.

 

Men jag är inte en av dem.

 

Jag gillar superhjältar, jag älskar superhjältar. Iron Man, Captain America, Spiderman, Green Arrow, Wolverine, Black Widow, Superman, Batman och hela gänget, vare sig det handlar om det ena universumet eller det andra. Och jag skulle kunna centrera hela mitt inlägg och några till kring dem men det ska jag inte, för då tror jag att ni skulle tröttna och det vill jag ju inte.

 

Vidare till nästa populärkulturella referens!

 

We can be Heroes

Just for one day

 

Även om jag inte är lika galet förtjust i David Bowie som jag är i Tony Stark (a.k.a Iron Man) så tycker jag att han är riktigt bra, så väl Heroes som Space Oddity är frekventa gäster på min spellista och det är från den förstnämnda som de åtta ovanstående orden kommer ifrån. Jag tycker att dem är så himla bra så jag tänker kopiera och klistra in dem en gång till.

 

We can be Heroes

Just for one day

 

Även om du aldrig blivit biten av en radioaktiv spindel eller dylikt så kan du vara en hjälte, om än bara för en dag. Och det behöver inte vara något så extremt som att springa in i ett brinnande hus eller simma ut i en strömmande fors för att rädda liv för att du ska vara en hjälte enligt min definition – för ibland räcker det med det där lilla. En kram till den nedstämda, en donering till en bra sak eller ett lyssnande öra till den problemfyllda. Alla kan de göra skillnad.

 

 

 

Jag tror att det var lavina 72 som diplompistvakten Stor-Erik Marklund på egen hand räddade ett tiotal turister som hamnat under meter av snö, detta med hjälp av endast en isyxa och ett stort mod. För denna bravad erhöll Stor-Erik en medalj av självaste Kungen i Stockholm.

 

Med denna historia i sina huvuden har sönerna Sven-E, Jan-E och Olle levt med ambitioner att bli lika hjältemodiga och uträtta bra saker. Deras far blev legend uppe i Svartlien, 48 mil från allmän väg och blev en stor inspiration till många fler än bara sönerna.

 

Vid vuxen ålder får äldste brodern Sven-E, av fadern han trodde var död, att alla historier om Stor-Erik inte alls var riktiga, utan överdrivna vardagshändelse. En nyhet som gör Sven-E mycket besviken men han bestämmer sig för att inte berätta för bröderna om vad han har fått berättat för sig. Istället säger han dem att Stor-Erik har utfört flera stordåd sedan han försvann samt att han har flera skoters.

 

Sensmoralen från den här berättelsen ur serien Pistvakt tolkar jag som att en hjälte inte behöver vara riktig för att andra ska kunna ta efter. Det räcker med att tro på något gott, för att göra något gott.

 

Hon är den som ger dig livet, som ger dig mat och tak över huvudet. Hon är den som omfamnar dig och ger dig oändlig och villkorslös kärlek. Hon är även den som blir arg på dig när du gör dumma saker, men även den som tröstar dig när du blir ledsen. Hon är den du kan kalla familj, hon är din enda och älskade mamma. Hon är din hjältinna.

Jag vill dedicera detta inlägg till min hjältinna. Hon som har plockat ihop mig när jag har varit i tusen bitar. Som har delat min glädje när något bra händer. Som alltid vill mitt allra bästa - min finaste och bästa mamma, Anna Bergström. Iklädd en läderhjälm med nackskydd från Nyköpings brandkår kommer du och räddar mig i de allra värsta bränder och plåstrar om de djupa såren. Var hade jag varit utan dig? Jo, ingenstans, varsomhelst och helt borta.

Min mamma födde mig när hon var väldigt ung. Hon var endast 21 år gammal när jag kom till världen. Även fast hon var väldigt ung tog hon sitt ansvar som min hjältinna från och med första andetaget jag tog och räddade mig från läskiga jultomtar, spöken under sängen och läskiga nya situationer. Exempelvis när jag började på förskolan. Då följde hon med mig varenda dag till skolan i tre månader. Eller den gången jag fick mitt första MVG på ett prov så vart hon precis lika glad som jag. Men helt ärligt så tror jag nog att hon hade varit lika stolt över ett G.

Min älskade mamma, vad skulle jag göra utan dig? Vad skulle vi alla göra utan våra älskade och starkaste hjältinnor?

 

 

Om jag var en hjälte...
Skulle ha på mig en mössa av filtad, röd ylle med en liten tofs på!
Dygnet runt.
Springa supersnabbt.
Resa fram och tillbaka i tiden.
Genomföra små mirakel.

Att fantisera kring superkrafter och hjältedåd är mysigt.
Jag minns kamratpostens specialutgåva där läsarna fick skapa sina drömhjältar.
Hjältarna får stå för det som vi själva inte klarar av.
Att läsa andras tankar, flyga, slå knut på kroppen eller förmågan att bli osynlig.
Men det behöver inte vara det övernaturliga.
Hjältarna finns överallt ibland oss.
Jag och du.
Vi kan också.

 

 

Den här bilden består av en statyett av brons som håller i en dödskalle och som står på en sockel av glas, det första jag tänkte när jag såg bilden var tennsoldat, såg inte riktigt dödskallen utan allt den påminde mig om var just en tennsoldat. Tyckte verkligen det påminde på min pappas gamla tennsoldater som han hade gjort och målat själv som liten, kommer ihåg hur fascinerad jag var av dem när han visade mig dem när jag var liten.

Jag har alltid sett upp till min pappa och när jag var liten fanns alltid de ständiga bråken med klasskamrater - ”Min pappa är bäst”.  Han har alltid vart min hjälte och det absolut bästa med honom är att han alltid finns där och hjälper mig när jag behöver honom, det har han alltid gjort och kommer alltid att göra.

Han är en sådan pappa som alltid kommer skydda mig, alltid kommer hjälpa mig och som alltid kommer finnas där för mig i alla lägen oavsett väder och vind. Just därför ser jag honom som min alldeles egna hjälte, min fina pappa. 

 

Planschen ovan är från 1979-80, åren då Flygflottilj 11 (F11) lades ner. På den visas de sista unga männen som tjänstgjorde där, eller som planschen säger: ”De sista tappra”.

 

Att vara tapper är att vara en hjälte. Såvida du inte är tapper på fel sida av konflikten. Att vara tapper är i sådana fall att vara en skurk. Skillnaden är drastisk men sann.

 

Hade de unga männen på planschen tjänstgjort i en fientlig nations flygvapen hade de inte hyllats som hjältar trots att de skulle ha riskerat lika mycket. Med samma rädsla blandad med stolthet skulle de ha gett sig ut i strid och lika mycket skulle deras föräldrar, syskon, fruar och barn ha gråtit vid deras avfärd.

 

Hyllas de som hyllas bör, men hjälte och skurk som begrepp är alltför förenklande för att appliceras på verkliga människor. För med de begreppen förlorar människan sin komplexitet, och man bestrider det faktum att människan kan vara både hjälte och skurk – god och ond – på samma gång.

 

Det saknas inte exempel på hjältedåd inom flygvapnet, men det saknas sannerligen inte exempel på illdåd heller. De ansvariga för hjältedåden respektive illdåden är varken hjältar eller skurkar. Antagligen är det inte ens deras beslut att trycka på den röda knappen som styr över liv och död. De har antagligen som främsta avsikt att skydda sina familjer mot varandras länder, en lika god avsikt på vilken sida du än står. Hjältar blir sedan de som vinner kriget och skurkar blir de som förlorar. Vinnarna skriver historien, och så vidare.

 

 

Det finns lika mång olika typer av hjältar som det finns hjältar. Vad krävs då för att en person ska betraktas som en hjälte. Jag har läst en massa olika definitioner i ordböcker och kommit fram till följande: En hjälte är en person som med mod, tapperhet och viljestyrka kämpar för det goda.

Vad har vi då för hjältar i vår närhet?

Några av Nyköpings främsta hjältar är de människor som vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år ställer sig på torget, lyfter sina nycklar och skramlar. Skramlar mot rasism, nazism och främlingsfientliga krafter. Skramlar för kärlek, mångfald och demokrati.

Nycklarna på bilden har blivit upphittade och insamlade år 1987 av Eskilstuna polisen. Lådan är fylld med ca 800 nycklar, 800 vapen, som kan användas för att kämpa för ett bättre samhälle. Det som krävs är mod, tapperhet och uthållighet. Vilket våra kära nyckelskramlare i Nyköping sannerligen har. I runt 10 år har de varje lördag klockan 12 samlats och skramlat.  Har du en kvart över på lördag? Gå dit. Kom igen, bara gör det.