Planschen ovan är från 1979-80, åren då Flygflottilj 11 (F11) lades ner. På den visas de sista unga männen som tjänstgjorde där, eller som planschen säger: ”De sista tappra”.

Att vara tapper är att vara en hjälte. Såvida du inte är tapper på fel sida av konflikten. Att vara tapper är i sådana fall att vara en skurk. Skillnaden är drastisk men sann.

Hade de unga männen på planschen tjänstgjort i en fientlig nations flygvapen hade de inte hyllats som hjältar trots att de skulle ha riskerat lika mycket. Med samma rädsla blandad med stolthet skulle de ha gett sig ut i strid och lika mycket skulle deras föräldrar, syskon, fruar och barn ha gråtit vid deras avfärd.

Hyllas de som hyllas bör, men hjälte och skurk som begrepp är alltför förenklande för att appliceras på verkliga människor. För med de begreppen förlorar människan sin komplexitet, och man bestrider det faktum att människan kan vara både hjälte och skurk – god och ond – på samma gång.

Det saknas inte exempel på hjältedåd inom flygvapnet, men det saknas sannerligen inte exempel på illdåd heller. De ansvariga för hjältedåden respektive illdåden är varken hjältar eller skurkar. Antagligen är det inte ens deras beslut att trycka på den röda knappen som styr över liv och död. De har antagligen som främsta avsikt att skydda sina familjer mot varandras länder, en lika god avsikt på vilken sida du än står. Hjältar blir sedan de som vinner kriget och skurkar blir de som förlorar. Vinnarna skriver historien, och så vidare.