Jag och Louise har varit vänner sedan nionde klass. Jag tycker att det är ganska häftigt att man faktiskt kan vara vänner så pass länge. Kanske är det för att hon är en väldigt snäll och cool person som alla gillar att umgås med.´

Vi har många gamla minnen som vi delar tillsammans, men skulle jag ta upp något av dem så skulle jag vara rädd för att ingen skulle förstå. När man umgåtts så mycket som vi har går det inte att undvika internskämt och andra grejer. Men en sak som jag tänkte skriva om, det är att jag och Louise delar samma hobby.

Jag tror det var på högstadiet någon gång, då skaffade både jag och Louise, eller Lolla som vi kallar henne, våra första riktigt bra kameror. Sen dess har det bara gått utför. Det är väldigt kul hur vårat fotograferande har utvecklats åt olika håll under åren samtidigt som det faktiskt handlar om att bara fotografera.

Så, jag letade upp en gammal Kodak kamera från 70-talet som jag har sett i arkivet tidigare.



Tycker att den symboliserar Louise lite extra efter som hon gillar att använda sig av lite äldre kameror ibland. Och hon är duktig på det också. Så jag får avsluta det här inlägget med att önska henne lycka till!

 

För er som inte visste så är Klara en av grundarna till Youthhood-bloggen. Tror det eller ej, men det är faktiskt hon som satte ihop den första uppsättningen av bloggare på Youthhood.

Det är lätt hänt att man drar slutsatsen att Klara som grundare också borde vara en av de ambitiösaste och driftigaste på hela bloggen, kanske hela Nyköping. Men låt oss inte dra några förhastade slutsatser.

Jag har inte känt Klara speciellt länge, men ändå tillräckligt länge för att kunna hitta ett föremål som opartiskt kan berätta något om henne. I alla fall något om henne som bloggare.

Vi ska inte sticka under stolen med att Klara är mycket kunnig inom det mesta och en lovande skribent. Men det undanhåller inte hennes minst sagt annorlunda beteendemönster som bloggare.

Mopeden på bilden har Klara valt att skriva om på bloggen hela tre gånger, under en kortare period. Medan vi andra bloggare förutom att inte försöka välja saker som andra skrivit om, också försöker att undvika att skriva om samma föremål flera gånger.

Det är egentligen inte så svårt med tanke på hur otroligt många föremål som finns i samlingarna. Men hon väljer alltså helt medvetet samma föremål tre gånger, på tre olika teman. Fascinerande.

Mopeden symboliserar också Klaras hyfsat likriktade temaval, såsom Röda saker, Gula saker, Runda saker, Konstiga saker, Saker man kan gömma saker i, eller Saker som rullar. Med andra ord är hon ganska saklig i sina temaval.

Jag vet faktiskt inte varför hon egentligen valt detta föremål så många gånger. Men det har helt klart format henne till den bloggare hon är idag…



Eftersom Vespan redan tidigare varit uppe på bloggen 3 gånger, eller fler, så väljer jag att inte skriva något om den.

Jag och Dompa har känt varandra riktigt länge nu, sen våren i nian ungefär. Fast vi kände varandra när vi var små också, på vår lilla skola i Runtuna. Men nu är vi både klasskompisar, kollegor och vanliga vänner.

I alla dessa år har Dominique alltid haft en kamera med sig. Vad som än hänt, har hon fotat (riktigt snygga bilder), dokumenterat och skapat världens album av fotografier.

Jag kommer ihåg när hon ställde ut sina bilder i ettan, på Aktionskammaren. Det var så väldigt fint. Vi har suttit och kollat igenom hennes album massor av gånger, det är faktiskt lika roligt varje gång.

Dompa är alltså en sjukt bra fotograf, och därför är det inte så konstigt att jag väljer en kamera som symbol för denna fina tjej. Även om jag har en hel del andra grejer som jag också förknippar med henne!

Förr hade Anna ett rykte om sig, ett rykte hon hatade. Jag tror hon kommer hata mig lite just nu för att jag skriver detta också. Hela lilla Nyköping kände till att Anna var den som alltid gick hem först.

Inte nog med det, hon gick hem av anledningarna "jag måste äta och duscha", det blev en standardfras att höra ifrån henne. Detta blev en grej som alla sa och hon tyckte inte om det.

Nu tycker jag personligen att detta aldrig har stämt, och det säger jag inte bara på grund av att hon är min bästa vän. Utan mer, klart man måste hem för att äta och duscha ibland? Fattade inte riktigt varför det blev en sådan stor sak.

Så nu hoppas jag att inte Anna tar alltför illa upp över att jag skrev detta, det är ju trots allt känt i trakten. Men hon har faktiskt lyckats tvätta av sig den stämpeln och nu kan man bara fokusera på vilken fantastisk människa hon är!

 

När jag tänker på Emma är det många tankar om musik som kommer upp. Den här tjejen kan inte bara spela gitarr utan har även en grym musiksmak. Ett av hennes favoritinstrument är, om jag inte minns fel, inget mindre än banjo och det säger väl allt!

Många kvällar har jag hört henne dra av en låt på gitarren eller stämt in till en galen dans ackompanjerad av någon gammal klassiker. För de där gamla klassikerna är lite vår grej, samt röjiga låtar.

Musiken ska förstås komma någonstans ifrån och när jag fick syn på den här kombinerade, TV, radion och grammofonen ifrån 1959 var det som om Emma skulle kunna ha den själv. Eller kanske inte, men hon tycker om TV och musik åtminstone!

Grammofonen ligger lite gömd under själva TV:n, som en riktigt trevlig överraskning ungefär och är den här såkallade möbeln är av modellen Dux. Nuförtiden använder vi lite moderna saker för det mesta, med lite mindre skivor, iPod:s eller Spotify direkt i datorn.

Dock har jag och Emma den saken gemensamt att vi gillar gamla skivspelare, och det skulle vara en hemsk sak för oss båda om de helt dog ut. Tyvärr är det nog inte den bästa fest-stereon, även fast det är fantastiskt ljud, så är risken stor för att något ska gå itu.

Att få kasta sig ner bredvid en hög med skivor som har varit med om sitt gör dagen finare och det är en helt annan känsla att höra knastrandet. En minnesvärd låt ifrån en bra skiva – det tänker jag på när jag tänker på Emma.

Jag har känt Max sedan vi började på samma linje för ungefär två och ett halvt år sedan och han är en mycket trevlig kille! När jag skulle välja en sak som påminde om Max tänkte jag först ta något krulligt, eftersom att han har krulligt hår. Men det slutade med att jag valde en elefant.

Max reser en hel del och har vart på många spännande platser. Elefanter är ju rätt så exotiska djur. Elefanter finns i Afrika och Asien och deras föda består främst av gräs, löv, frukter och kvistar.

Visste ni förresten att elefanter dricker upp till 200 liter vatten per dag? De kan även springa upp till 40 kilometer i timmen, inte illa för ett så stort djur!

Viktor ”Tudor” Einarsson är tillhör den andra hälften av manliga bloggare på Youthhood. Jag och Viktor har väl egentligen känt varandra lite sådär halvt sedan cirka fem år tillbaka tror jag då vi under något år spelade i samma fotbollslag.

Sedan började vi gymnasiet och hamnade då på samma linje fast i olika klasser och på den vägen är det. Och även fast jag på grund av detta inte umgås speciellt mycket med Viktor, förutom då under våra bloggträffar varje onsdag, blir det som man om man liksom känner honom utantill ändå.

Inte för att Viktor på något sätt är så ytlig att man lär känna honom på en kvart, nästan tvärtom faktiskt. Men han är speciell på ett sådant sätt att man, genom att bara umgås endast någon timme i veckan med honom, får den där positiva och sympatiska känslan han förmedlar genom att bara vara.

Men Viktor är inte bara en himlars trevlig typ att umgås med, han är även smart på ett sätt som många andra inte behärskar. Det är ganska svårt att sätta fingret på det exakt. Men det är egentligen bara att läsa något av hans alla inlägg här på bloggen för att förstå vad jag menar när jag säger att han är intelligent på ett väldigt avslappnat och ganska humoristiskt sätt.

Jag tror att Viktor är en sådan person som ofta underskattas i dessa lägen i och med att han är så pass ödmjuk och inte på något sätt visar denna dolda talang förrän det verkligen behövs. Jag skulle vilja likna Viktor vid en uggla med tanke på sin klokhet, men skulle jag göra detta så skulle ni bara tänka på den tråkiga besserwisser-ugglan i Nalle Puh och det känns inte riktigt som det stämmer.

Jag tror Viktor, när vi ändå var inne på Nalle Puh, skulle passa bättre som en liten kombination av den kloka ugglan och den sprallige Tiger.