Jag funderar ibland på om det här med det övernaturliga, att det verkligen måste vara så fyllt av spänning eller ondska?
Jag ser framför mig hur dessa två dockor på natten börjar dansa i arkivet.
Hur dem kramas, leker och lever igen när ingen ser.
Likt en människa som aldrig orkar blomma ut dagtid sitter timtals om nätterna och skriver ur sig allt det fysiska som aldrig lämnar kroppen.
Så dansar dockorna i dräkterna nattetid för alla dem timmar dem tvingas stå still.
När jag var liten såg jag alltid det övernaturliga som något skrämmande.
Idag tänker jag att det övernaturliga likväl kan vara som de små låtsasvänner jag hade runtomkring mig som barn.
Små drakar som kunde bo i mina fickor.
Det jag vill säga är att det övernaturliga nog mest bara är det vi tillåter det att vara.
Tror man på spöken, så finns dem.

Dräkterna är Vingåkersdräkter.
Klänningen tillhörde Henny Eklund och var ny 1923.
Hon reste till USA för att dansa, hon startade klubbar där och i Sverige.
Hennes passion var folkdans och vid varje dansant tillfälle då det passade åkte dräkten på.
Dräkten symboliserar integration, kultur och livsenergi.
Henny bar den som den dansös hon var.
Därför tror jag att klänningen dansar lite åt henne än idag.

Borde inte en jordglob som denna vara obligatorisk i ett spökslott?

Jag tänker mig en herrgård placerad på Engelska landsbygden under tidigt 1800-tal, ett hus med en stor trädgård och en grusgång som krattas fint av en krumryggad äldre man.
En redan då gammal byggnad med slingrande murgröna på de tjocka stenväggarnas utsida och djupt liggande spetsbågade fönster.
Jag tänker mig en bror på internatskola, en mamma död i barnsäng, en ensam tolvårig dotter och en skäggprydd, frånvarande men sträng pappa.
Flickan spelar månskenssonaten (Beethoven – Moonlight Sonata: Adagio Sostenuto) på flygeln och det är bara då någon stannar upp för att lyssna på vad hon känner.
Tjänstefolket är lika rädda som herrskapet, men ingen vet för vad och ingen vågar tala om det. Alla tror att de är de själva som har blivit galna när de vaknar mitt i natten av skrapande under sängen och en konstig känsla i magen.
Och där på chiffonjén står jordgloben från 1779, den påminner om något större och snurrar samtidigt stillsamt.

Planet Earth, you are under attack!

Repeating, planet earth, you are under attack!

Jag ser ett storslaget sci-fi scenario framför mig.

Tusentals och åter tusentals rymdskepp som på signal attackerar jorden och dess befolkning.

En population från en annan planet som på ett imperialistiskt sätt tar över och förslavar alla jordlingar och använder våra sista naturresurser.

I vårt universum som vi vet så lite om, har de rest runt.

De har i tusentals år träffat och byteshandlat med mängder av andra folk från andra planeter.

Det är bara vi som inte har haft kunskap och intelligens nog att upptäcka att vi inte är det enda levande varelserna i rymden.

Jag tycker att det är superspännande!

Tänk om jorden invaderas av UFO:n!

Hur skulle de se ut?

Vad skulle de göra?

Och framför allt hur coola skulle deras skepp vara?

Jag har så många frågor och funderingar!

Kanske hade Valle Johansson i Gnesta det också. Runt 1995 köpte (på ett varuhus, möjligen på OBS) eller fick han i alla fall det här fina alien-gosedjuret.

Kanske var han också fascinerad av utomjorningar precis som jag!

Vissa tror på övernaturliga fenomen, andra inte. Jag är en utav dem som häpnas och förundras av det okända och det övernaturliga så idén om ett spöke gömt i föremålsarkivet gör mig helt salig. Dock kan jag inte bevisa den idén eller ens vittna om ett tillfälle då något oförklarbart inträffat inne i magasinet. När man går längs raderna av uppradade möbler utav äldre karaktär kan jag åtminstone inte hjälpa att få ett intryck av något gåtfullt och spännande.

Det här skåpet har funnits i museets ägo under en lång tid och skulle vara ett perfekt gömställe för ett spöke eller en poltergeist. Det mörka träet och målningarna på skåpets dörrar ger ett intryck av prakt men har även en viss mystik över sig, något som kan tänkas hänföra ett spöke – om man nu ska försöka sätta sig in i ett spökes tankebanor. Att dörren dessutom var öppen vid besöket stärker känslan av vi kanske inte var ensamma därinne.

Jag tänker i alla fall vara extra uppmärksam när jag i fortsättningen går förbi just det här skåpet, man vet ju aldrig vem – eller vad – som kan tänkas gömma sig där inne.

Min rubrik är lite mer än en översättning från svenska till engelska. Direkt när Sara kom med förslaget på veckans tema så visste jag redan vad jag skulle skriva om. Nämligen Supernatural. Som är en hur bra serie som helst för er som inte vet det. Kortfattat handlar den om två bröder som bekämpar övernaturliga ting, som demoner. Serien är hur spännande som helst och man kan verkligen inte slita sig från den när man väl börjat.

Denna brandyxa påminner mig om en av alla tusen verktyg huvudpersonerna Sam och Dean använder i serien för att bekämpa dessa demoner. Det stod dock ingenting om denna, men jag antar att några stora starka män har använt denna flitigt under den tiden då den användes.

En okänd man.

Okänt datum.

Han är svartvit.

Kanske arbetade han bakom disken på försäkringskassan under 70-talet?

Eller beklädde han en vägg?

Och sedan råkade hamna i Försäkringskassans samling, inom Hälso- och sjukvård här på museet.

Eller strök han omkring likt en vålnad i korridorerna?

Vem han nu än är, så får jag känslan av att han är något annat än levande på detta foto.

När jag tänker på paranormalt så tänker jag främst på kvarlevor av döda.

Jag tänker på människor som får kontakt eller märker av aktivitet från avlidna.

Något som för oss är övernaturligt.

Jag vill tro på att det övernaturliga existerar.

Tänk tanken att det finns ett sådant fenomen i världen.

Och om det faktiskt har inträffat, att människor har sett eller känt ”paranormal aktivitet”, så är den stora frågan; Hur är det möjligt?

Jag känner lite såhär;

Att om människor kan ”bevaras” efter döden, så måste de bevaras i form av energi. Och vad vet vi egentligen om energi?

När radiovågor upptäcktes var det nästan som magi. Så skulle det inte finnas någon oupptäckt typ av liknande vågor i luften/atmosfären som kunde lagra energi från människors liv? Någon mellanvärld som ”sparar” allting, som gör det möjligt att ta kontakt efter döden. Vi vet ju ingenting om det. Och det må låta väldigt flummigt och märkligt, men någonstans vill jag tro på det.

Paranormalitet.

Det är så spännande.

Det som inte följer vardagsmönstret, det som människor ryser för, skakar på huvudet åt, får kalla kårar i nacken av. Det som ingen kan förklara.

Jag har själv inte upplevt någonting.

Men jag kan grotta ner mig i timmar i andra människors historier och upplevelser.

Det är sånt som ger mig livsglöd,

Livets mysterier.

För länge sedan fanns en kvinna som ägde en spinnrock. Spinnrocken var i trä av vanlig typ, med svarvade ben, ekrar, stöttar och stöd för hjulet. En mycket fin spinnrock som kvinnan höll väldigt kär.

En dag när kvinnan skulle använda sin fina spinnrock gjorde hon en upptäckt, vevstaken var något skadad! Kvinnan blev orolig och började undra vad som hänt sin kära spinnrock. Hon tog med sig sin spinnrock till affären där hon köpt den och mannen som arbetade i affären tog en titt. Han sade att han skulle undersöka den och att kvinnan kunde komma tillbaks imorgon. Dagen därpå besökte kvinnan affären igen, hemska nyheter var vad hon fick höra. Hennes älskade spinnrock hade blivit angripen av skadeinsekter! Mannen frågade kvinnan om hon ville titta på andra spinnrockar att köpa men kvinnan tackade för sig och gick därifrån med sin spinnrock. När kvinnan kom hem försökte hon använda sin spinnrock, dock var försöket i förgäves. Spinnrocken fungerade ej. Kvinnan var förtvivlad, hon ville så gärna laga den men insekterna hade spridit sig. Dagen därpå blev kvinnan hemskt sjuk och gick tyvärr bort. Samma dag skänktes spinnrocken till Sörmlands Museum, 1973 - 05 - 08.

Varje år på just den dagen, kan man höra hur spinnrocken rör sig... Kan det vara kvinnans spöke som besöker?

p.s Historien är påhittad.