Jag funderar ibland på om det här med det övernaturliga, att det verkligen måste vara så fyllt av spänning eller ondska?
Jag ser framför mig hur dessa två dockor på natten börjar dansa i arkivet.
Hur dem kramas, leker och lever igen när ingen ser.
Likt en människa som aldrig orkar blomma ut dagtid sitter timtals om nätterna och skriver ur sig allt det fysiska som aldrig lämnar kroppen.
Så dansar dockorna i dräkterna nattetid för alla dem timmar dem tvingas stå still.
När jag var liten såg jag alltid det övernaturliga som något skrämmande.
Idag tänker jag att det övernaturliga likväl kan vara som de små låtsasvänner jag hade runtomkring mig som barn.
Små drakar som kunde bo i mina fickor.
Det jag vill säga är att det övernaturliga nog mest bara är det vi tillåter det att vara.
Tror man på spöken, så finns dem.

Dräkterna är Vingåkersdräkter.
Klänningen tillhörde Henny Eklund och var ny 1923.
Hon reste till USA för att dansa, hon startade klubbar där och i Sverige.
Hennes passion var folkdans och vid varje dansant tillfälle då det passade åkte dräkten på.
Dräkten symboliserar integration, kultur och livsenergi.
Henny bar den som den dansös hon var.
Därför tror jag att klänningen dansar lite åt henne än idag.