När jag gick på lågstadiet gick vi alltid till vallarna för att fira skolavslutning. Vi gick alltid till kyrkan och hade luciatåg. Man firar påsk med massvis av påskpynt och skrämmer gamla tanter och gubbar på halloween. Under högstadiet firade vi bara skolavslutningen i aulan. Vi hade inget påskpynt och nästan ingen julstämning.

Nu på gymnasiet är det ännu mindre. Vi har jul och sommarshower men det är ingen stämning över högtiderna alls. Jag saknar nog ändå när jag gick iväg på de små, fast ändå stora, tillställningarna som liten. Det var ett stort lyft i hela vardagen.

Många av de traditioner vi har här i Sverige är kristna. Vi firar påsk och jul i kristet tecken. Däremot firas midsommar i fruktbarhetens tecken, vi reser en stor snorre upp i luften, lite groteskt när jag tänker efter. Vi skulle kunna leva utan traditioner, men mycket av det som vi konsumerar är kopplat till jul, nyår, halloween osv, vilket gör att företagen skulle få komma på nya sätt att få oss att köpa våra nära och kära.

Jag är ingen person som firar jul, eller den egentliga anledningen är att jag känner att jag kan ge mycket annat än materialistiskt bundna saker till de jag tycker om. Någonting jag vet de bryr sig mycket mer om, kärlek.


Victor Soldeus

Högtider är något som byter ut vardagen mot festligheter. Det har funnits i alla tider och varje kultur har sina högtider. Påsken är en högtid då vissa firar Jesu död och uppståndelse och andra bara är glada för att de får godis. Frågar du en sjuårig pojke varför han egentligen firar påsk så tror jag han inte säger så mycket, utan bara lipar åt dig med sin godisfyllda mun och springer därifrån.

Påsken är inte lika spännande och upphetsande för mig nu som den var för åtta år sedan. För när jag var liten gick jag upp klockan sex på påskafton och sprang runt i hela huset för att hitta det gömda påskägget. Och när jag väl hittat mitt lilla påskägg så satte jag mig på vardagsrumsgolvet och tryckte i mig allt godis innan frukosten. Spyfärdig och belåten var jag redo att möta dagen.

Men under de snoriga dagistiderna var ändå påsken som bäst, när man var riktigt liten vill säga. Då dagisfröknarna fyllde alla borden med saxar, lim, flirtkulor, tandpetare, glitter och papper i alla möjliga färger och allt detta skulle resultera i vackra påskprydnader. Jag pratar om de snoriga dagistidernas påskpysseldagar!

Alla barn älskar pyssel trots att det är världens mest tidskrävande och irriterande sysselsättning. Men det värsta av allt, slutresultatet, själva prydnaden, blir alltid lika misslyckad. Om jag kollar tillbaka på mina egna påskprydnader som jag gjort så är det i vissa fall svårt att urskilja vad fan jag har försökt tillverka. Är det en kyckling? Kanske en påskkärring? Eller är det en jultomte? Det är frågor som jag måste ställa mig själv när jag kritiskt granskar mina skapelser. Men det skrämmande i det här är att mina påskprydnader inte skulle se mycket bättre ut om jag gjorde dem idag. Sorgligt, men sant.

Men vad är det då som gör pysslandet så oerhört roligt för små barn? Det kan ju knappast vara slutresultatet som behagar. Kanske är det ett kreativt behov att få skapa något med sina bara händer och hur resultatet blir i slutändan har inte så stor betydelse. Eller pysslar barn för att verkligen ge något fint till sina föräldrar? I sådana fall har de misslyckat vill jag lova.

Kycklingen på bilden är en klassiker inom pysselvärlden. I varje svenskt hus finns minst en av dessa påskkycklingar. Om inte, så har familjen ifråga missat vad svensk påsk innebär. Kycklingen på bilden ägdes av Gudrun Anselm innan den lämnades in till Sörmlands museums arkiv.

Påsken är inställd detta år. De har hittat kroppen.


Viktor Einarsson

Vilken ålder man än är i, är det nästan alltid lika fascinerande med brinnande järnpulver, aluminiumpulver och bariumnitrat fastsatt på en metalltråd. Föremålet används oftast i juletid och vid nyår. Ja, visst är det tomtebloss. Billigt, underhållande och sprakande – kan det bli bättre? Knappast!

Jag har försökt hitta vem som uppfann tomtebloss och när, men det var tyvärr inte så enkelt som jag trodde. Men lådan de låg i kommer från Eskilstuna och blev skänkt till Sörmlands museum 1983.

Idag är det i och för sig den 26:e, men om jag skulle önska mig en julklapp som inte fick kosta mer än 30 kronor, så skulle det vara ett paket tomtebloss och en tändare, eller möjligtvis en påse skumtomtar. Jag menar, hur mysigt skulle det inte vara att sitta på nåt öde ställe med en massa snö och elda tomtebloss?


Max af Klercker

Det känns som om jag redan borde ha tappat tron på jul, förlorat hoppet om en magisk afton med Kalle Anka, snö, knäck och tomtar. Tomten trodde jag sorligt nog aldrig på, den enda som gick ut och köpte tidningen på julafton var nämligen jag. Fast jag var nog en riktigt charmig tomtenisse.

Snön är ju också ganska borta ur bilden. Global uppvärmning och andra onda ting har förvandlat den vita drömmen till blöta och kalla gräsmattor utan täcke. Att snön dessutom kommer typ dagen innan nyårsafton är ju också rätt jobbigt. Hej då svarta klackar på nyår!

Men trots bristen på snö och riktiga tomtar så har jag inte tappat tron på julens speciella magi. Och den magin når alla. Jag hoppas att julen alltid gör att man blir som barn på nytt, att ögonen tindrar och leenden glittrar. Jag bävar för den dagen då man blir vuxen och det verkar som om julen bara handlar om presenter till barnen och fruktan för svärmor. Den dagen då julafton ger nervösa svettningar och hjärtattack istället för pirrig mage och lyckoryck. Jag vill alltid ha kvar julens speciella magi i mitt hjärta.

Och i brist på en äkta rödvit gubbe så gör den här lilla tomten i alla fall mig lycklig när den hänger i sin gran.


Klara Lindvall

Några av oss som bloggar på Youthhood. Vi önskar er alla en God Jul!

Jag fick då äran att skriva ett inlägg på självaste julafton! Tackar tackar, och jag tänkte bara påpeka att jag tycker att julen är rätt så överdriven. Jag menar, visst att det är sjukt mysigt med alla små tomtar och paket som ligger under granen, det är ju trots allt en tradition som alla måste utöva, eller är det verkligen så?

Paketen, det alla vill ha, det man har önskat sig så länge och blivit överlycklig sen när man fått, eller så har man blivit alldeles gråtfärdig över att färgen på tröjan inte var den du tänkte, plus att det absolut inte varit samma dyra märke som just Du önskat dig. Julen handlar om just någonting annat, i alla fall för mig.

Min släkt är relativt stor och vi är många barn i den, och jag vet att jag får dyra presenter. Jag skäms ärligt talat för det. Det finns så många andra som inte har just den ekonomin för att skaffa fram just "det där som man önskat sig så länge”, utan bara varit som en enda stor familj, gemenskapen är det som räknas, att man trivs med varandra.

Jag själv längtar inte alls till julen, jag har tröttnat under de senaste åren på all julstress och att man måste hinna köpa julklappar, städa inför julpyntningen, ja allting har gått mig på nerverna så att jag nästan inte känner igen mig.

Nu sitter jag här och tänker på den gråa julen vi kommer att få, meteorologen på radio skvallrade att det bara kommer att bli en vit jul långt uppe i norr, men det gör ingenting för jag gillar ändå inte snö. Nu låter jag som värsta pessimisten, men en grej som jag vill önska er alla är en riktigt God Jul och ett härligt Gott Nytt 2009!

Tack för att ni tog er tid att läsa våra inlägg från 2008 - jag kan garantera att nästa års inlägg kommer vara minst lika tankspridda och intressanta!


Matilda Thorén

Klart man julpysslade när man var unge! På ett eller annat sätt. Det var ju liksom självklart. Man gjorde smällkarameller och hängde i julgranen, små tomtar av bomull och flirtkulor och meningslösa rutiga hjärtan som dessutom var sjukt avancerade att göra.

Tänk på det lilla barnet som satt och hade världens fantasi på 80-talet och pysslat ihop en julsköldpadda av en valnöt och lite piprensare - UNDERBART!


Dominique Sternberg

Alla pratar hela tiden om hur underbar julafton är. Om hur den är den allra mysigaste dagen på året. När man sitter där framför granen, proppmätt efter all skinka och pepparkakor, omringad av papper från alla öppnade julklappar. ”White Christmas” och ”Nu är det jul igen” går på repeat i cd-spelaren. Och såklart har man precis sett Kalle Anka på tv.

Jag håller nästan med, men bara nästan.

Själv tycker jag att årets mysigast dag är dagen innan julafton. Hela luften är fylld med glädje och förväntan. Då är julbaket igång för fulla muggar hemma hos mig, och snart ska granen kläs! Bordet är fyllt av clementiner, choklad och en massa nötter som bara väntar på att få knäckas. Det är nu allt ska finslipas, de sista tomtarna ska upp på hyllorna och risgrynsgröten ska kokas. Stjärnorna lyser i alla fönster och förhoppningsvis faller det lite snö.

Det kanske låter konstigt, men jag tycker att väntan dagen innan julafton är bättre än själva julafton. I vanliga fall är att vänta inte en av mina starka sidor. Jag vill helst att det ska gå relativt fort till saker jag ser fram emot. Men det här är nåt speciellt. Man sitter där och kollar på granens sken med en kopp glögg och tänker på julklappar, släkt och vänner och bara väntar på att få se vad morgondagen har att erbjuda.


Säker julgransljushållare?


Emma Vestberg