Detta är en dryckeskanna från 1771. Det är den enda fakta som gick att få tag på om denna kanna, men mitt nioåriga jag kan berätta mer.

För när jag var liten var jag i mina lekars värld alltid boende på ett kungligt slott.
Jag och min kära kusin brukade låtsas att mitt rum var en vindsvåning och vi var de bortglömda barnen, fattiga, föräldralösa och utan mat på bordet.
Det var ett hårt liv där uppe i mitt rum och vi blev så dåligt behandlade av herrskapet att vi grät och planerade flykt.
Mellan varven gick vi ned och tog en bulle och lite saft med min familj, och så upp mot eländet igen…
Jag tror att denna dryckeskanna skulle ha vart den perfekta rekvisitan för mig och min kusin, eftersom vi varje dag i våra lekar var tvungna att servera öl till herrskapet.
 För vi var tvungna att göra vår plikt.

Överhuvudtaget var jag ofta mycket fattig i mina barndomsdrömmar, kanske var det för att själv se hur bra jag hade det. Eller för att det är mer spännande att leka fattig än rik helt enkelt.
Ibland brukade jag leka att jag var en reporter som rapporterade och gjorde reportage från andra tider.
Jag tog helt enkelt min tidsmaskin och åkte till en annan tid och såg hur de hade det.
Oftast begav jag mig då till en fattig familj boende i koja, under typ vikingatiden. Det tyckte jag var mycket spännande. När jag såg denna kanna påminde den mig om mina verklighetsflyktande drömmar under barndomen.

 

 

 

Först tänkte jag berätta om någon roligt, spännande och konstig dröm jag har haft, men sen kom jag på att jag nästan aldrig kommer ihåg mina drömmar när jag vaknat.

Jag drömmer ofta in väckarklockans ljud eller har stressdrömmar som slutar i att jag har glömt det väsentligaste när jag ska iväg någonstans, men utöver det et jag faktiskt inte riktigt vad jag drömmer om på nätterna.

 

Så min andra ide blev då dagdrömmar.

Just nu drömmer jag om att resa bort från jobb och måsten.

Bort till ett annat land, iväg på äventyr.

Om en månad avgår ett plan till Kina som jag, om det inte strular med visumen, kommer att sitta på.  Det ska bli helt fantastiskt underbart!

 

Dromedaren i trä från Berglinds Leksaksfabrik får representera dessa långtborta-länder som man så ofta drömmer om.

En plats långt från vardagen.

 

 

”Tillträde förbjudet för obehöriga.”

Vilken elvaåring har inte spänt suttit och väntat på sitt brev från Hogwarts? Jag kan erkänna att jag än drömmer om och hoppas på att en uggla ska komma flygandes med mitt brev tillsammans med en ursäkt för att det är ett par år försenat. För visst tusan måste jag väl ha en gnutta magi i mitt blod.

Det är en av mina många drömmar som troligtvis aldrig kommer att inträffa men som jag ändå har och som jag nu valt att dela med er. Jag är en person som gärna delar med mig av mina drömmar vare sig det handlar om framtidsdrömmar eller de man upplever sovandes. Jag har dock ett fåtal drömmar som är mina egna, som ingen annan vet om. På var och en av dessa drömmar skulle jag vilja sätt upp en varningsskylt. Texten på denna varningsskylt som var en gåva från Polismyndigheten i Södermanland passar utmärkt, för inga obehöriga får tillträde till mina drömmar.

Drömmar är ens egna och det finns ingen gräns på vad man får och inte får drömma om. Så en av mina drömmar som jag kommer att ha med mig till graven är att få det där brevet, oavsett vad någon annan kan tänkas tycka.

 

 

Jag har en dröm.
Eller jag har många drömmar, men en som är alldeles speciell och alltid har funnits där.
 
Jag vill skriva något som ges ut i bokform.
Som finns där,
som går att känna på, hålla i handen. Som väger någonting.
 
Och det jag vill skriva är en novell, text eller historia som på något sätt kan förändra en annan människa eller åtminstone ge en tankeställning.
Litet eller stort.
 
Givetvis så vill jag inte skriva en bok om sociallagstiftning och socialt arbete i Sverige,
och det skulle kännas tragiskt om det var försäkringskassans bokhylla den hamnade i.
 
Men en bok. 
Det är min dröm.

 

 

 

 

När man sover vilar hjärnan brukar man säga, men gör den det? Det är under REM-sömnen som de vildaste drömmar sker då i princip allt är möjligt, man kan andas i rymden och slicka sin armbåge. Vissa minns drömmar extremt bra och det finns även de som kan drömma klardrömmar. De som drömmer klardrömmar är medveten om att man drömmer vilket är väldigt sällsynt. Man kan också påverka händelseförloppet i klardrömmar mer eller mindre. Sedan finns det ju även de som nästan aldrig minns sina drömmar, men alla drömmer under varje natt. Drömmar kan locka fram olika känslor när man sover, exempelvis rädsla under mardrömmar då hemska saker händer eller glädje om något man vill ska inträffa i verkligheten inträffar i drömmen. Jag minns väldigt ofta mina mardrömmar och alla detaljer även när jag vaknar på nytt senare, mina mardrömmar fortsätter gärna eller börjar om när jag ska somna om vilket har gjort att jag alltid gör något annat för att skapa ett visst lugn innan jag ska somna igen.

Det finns spekulationer om att drömmar har en viss betydelse, att exempelvis drömmar om tänder symboliserar ens släktingar och närmaste vänner. Drömmer man att man tappar eller skadar en tand betyder det att en släkting kommer på besök, är tänderna vackrare än vanligt är det ett tecken på goda nyheter och vänskap i släkten. Och om man drömmer om att man drar ut sina tänder är det ett varsel om döden. Ingen kan ju faktiskt veta om drömmar har en så stark betydelse, att de faktiskt kan varna om döden tror jag inte.

Drömmar är något som man ska uppskatta, det är ett privilegium att kunna få drömma i färg och rörelser. Därför bör alla ha en skattkista där de lägger sina drömmar, så att man alltid minns de härliga eller hemska, vrickade stunderna då vad som helst var möjligt. Lina Lagerbielke var den person som ägde skrinet på bilden, i skrinet förvarades värdefulla ting såsom mynt och medaljer. Vilket jag tolkar som en skattkista som mycket väl kan hålla drömmar i ett säkert förvar...

 

 

 

Etui.
Trä, siden, sammet, papper.
Delbart på mitten med gångjärn i genombrutet mönster.
Och det öppnas.
Där inuti:
Fodral för nålar, virknålar, blyertspenna, spade, spegel, parfymflaska.
Hela insidan är dammig.

Parfymen doftar av de platser du varit på under dagen och snart befinner du dig i ett dunkel.
Det doftar svavel. Eller kanske rapsfält. Du tål inte smaken.
Framför dig en gigantisk penna.
Den skriver ditt livs berättelse och plötsligt pratar den.
Den säger spring.
Det regnar nålar. Du skriker.
Sedan gräver du efter något och du hittar ett hjärta och sedan är det hans.
Det går tre sekunder ni kysser varandra och sedan är han borta.
Du är inte längre utomhus.
Du står i ett blommigt badrum och saknar spegelbild.
Sedan en svart skugga och du vaknar.

Att drömma kan vara det obehagligaste som finns.
Också det bästa som finns.
Drömmarna bekräftar dig. Och reder ut dig.
Sedan kan du vakna och även om allting fortfarande känns lika mörkt och hopplöst så har hjärnan iallafall fått krama ur lite utav giftet omgivningen kan ge.
Eller fånga det vackra du sett under en tid och lagra det långt inne i dig. Längre in än du förmår förstå.
Det här etuiet är symbolik i sig.
När du öppnar det finns en mängd olika föremål som verkar helt obetydliga.
Men när du somnar gör hjärnan vettigheter av dem.
Så att du kan vakna och förstå mer.