Finare än finast
Jag har aldrig fattat det här med finrum. Min farmor och farfar hade ett och min mormor och morfar har det. Min pappa hade det ett tag tills han insåg det jag vet. Varför har man dem om man ändå inte får vara i dem?
Farmor och farfar hade ett rum som var kanske 10x8 = 80 kvadrat. Där i fanns det ett stort bord med fyra stolar till. En fet matta med ett stort vitrinskåp. I det här skåpet fanns massa kristallglas som var oerhört magnifika att titta på. I andra ändan fanns där två soffor med ett bord till. Jag kommer ihåg att jag ätit där EN gång. Annars satt vi ute i köket precis som vanligt.
Det här fyller ingen funktion för mig. Jag fattar inte vad man ska ha rum, glas, prylar som man säger att de är till finare tillfällen när de fina tillfällen som dyker upp inte är tillräckligt fina.
De här glasen i alla fall kommer jag ihåg att min pappa fick efter deras bortgång. I början hamnade de också i något slags vitrinskåp tills en dag. Då sa jag precis det jag skrivit nu, att jag inte fattade funktionen. Då slog det till i pappas skalle och han tog fram och började använda de här glasen etc. Sedan insåg han ganska snabbt att han faktiskt inte behövde detta och gav bort det till mer behövande människor.
Varför inte utnyttja det fina i livet direkt om man nu äger sådana förnödenheter istället för att stoppa undan, stoltsera med och vänta på bättre tider? Eller om du nu inte använder det alls, skänk bort det till människor som inte äger någonting.
Victor Soldeus
Ännu ett tecken
”Äta bör man annars dör man” är ett berömt ordspråk som beskriver matens huvudsakliga uppgift. Ordspråket kan också vidareutvecklas med ”äta gör man ändå dör man”, men det tycker jag är ett dystert sätt att kontra detta visdomsfulla ordspråk. Maten är trots allt kroppens bränsle.
Det sägs att man förstör aptiten om man äter godis innan maten. Det kan visserligen vara sant. Men låt oss vända på steken och fråga varför maten ska få förstöra aptiten till godis?
En orsak kan vara att mat är betydligt nyttigare än godis. Jag har själv börja uppskatta själva matdelen av livet mycket mer. Är det kanske ännu ett tecken på mogenhet och rätt riktning mot ett vuxnare liv. Jag får väl hoppas.
Till maten brukar vi ofta dricka något. Jag föredrar själv mjölk. När vi vill ha mjölk så går vi till närmaste livsmedelsbutik och köper ett mjölkpaket. Så har det inte alltid varit, förstås.
Behållaren på bilden är en 64,2 cm hög och är gjord av rostfritt stål. Denna mjölkkanna har en gång i tiden jobbat med att innehålla just mjölk . Nu står den i Sörmlands museum arkiv. Förhoppningsvis kommer den till nytta igen, på ett eller annat sätt.
Viktor Einarsson
Det effektiva vapnet
Mat för mättnadens skull, mat som tävlingsredskap, mat för njutningens skull, mat som bytesmedel, mat som en tunn gräns mellan liv och död...
Jag skulle egentligen kunna hålla på hur länge som helst, men det känns inte riktigt lönt. För att återgå till den sista punkten så kan ju mat både avsiktligt och oavsiktligt leda till död på många olika sätt.
1981 skedde en tragisk olycka i Spanien då drygt 400 människor dog och runt 20 000 förgiftades när industriell rapsolja ompaketerats som olivolja. Och vem minns inte ICA's köttfärsskandal för ungefär två år sedan? Detta är ju typiska exempel på oavsiktlig förgiftning/matfusk, även om inga (vad jag känner till) kom till skada i ICA-skandalen.
Dessa två var dock inte avsiktligt gjorda för att döda, utan mer för att spara pengar, vilket egentligen är sjukt. Att vi kan hota varandras liv på grund av papper och metallbitar.
Hur många romare tillexempel har då inte dött av matförgiftning genom tiderna? Förr i tiden, då obduktionsteknikerna inte var lika utvecklade, är det klart att det var effektivt att använda sig av matförgiftning. För vem kunde då spåra dig som gärningsman? Att bara behöva bjuda sin fiende på middag och förgifta dennes mat... ett relativt enkelt sätt att ta död på någon.
Tidigare i bloggen kunde du läsa om en 200 år gammal ost (Tema: Äckliga grejer. Rubrik: Här ska du få för gammal ost) som förmodligen skulle kunna ta kål på någon. Vad jag trodde när jag såg den här burken var att de grå päronen inuti den skulle kunna göra detsamma. Men till min förvåning är dessa päron, från 1960, konserverade i sockerlag så de går tydligen fortfarande att äta? Fascinerande det där med hur vi kan stoppa åldringen på mat.
Som slutkläm kan jag ju berätta om astronauten som åt så mycket, utan att "lätta på trycket", att hans urinblåsa faktiskt sprängdes och han dog av urinförgiftning. Om detta är sant eller endast en skröna vet jag dock inte, men tänk på att ibland gå på toa mellan måltiderna.
Max af Klercker
En kärleksaffär som aldrig kommer sluta
En kopp svart kaffe och en cigarett på min soliga balkong var ganska länge den ultimata sysselsättningen för mig en söndagsmorgon. Tyvärr så fick jag bittert erfara att cigaretten bara ledde till utegångsförbud och hosta, men det svarta kaffet och den soliga balkongen är fortfarande mina favoritdroger.
De rostade bären från kaffebusken kommer från exotiska ställen som Brasilien, Colombia, Peru, Kenya, Guatemala och har sitt ursprung från Etiopien. För cirka 2000 år sedan så kom något underbart litet ljushuvud från Etiopien nämligen på att man kunde laga en uppiggande och varm dryck från de röda bären, efter att de hade rostats och malts alltså.
Kunskapen om den magiska drycken reste vidare, cirka 1000 år senare mötte bönorna arabiska handelsmän, och kaffet blev nästan en nationaldryck på den arabiska halvön. Naturligt nog så spred sig bönorna världen över, och den svarta koppens uppiggande effekt blev en internationell succé.
Vårt kalla land fick sin kick av koffeinet på 1600-talet, men på 1700-talet så förbjöds hemskt nog kaffedrickandet, och man fick böter om man avnjöt den himmelska drycken. Som tur var så hävdes förbudet efter några år. Man behöver ju faktiskt lite uppiggande värme i ett land där det snöar i juli.
Jag tycker verkligen att varenda människa i vårt avlånga land borde sälja sin själ till den underbara drycken kaffe. När du väl lärt dig att älska det så är det en kärleksaffär som aldrig kommer sluta.
Sen är det lite mer hardcore att dricka ditt kaffe ur en sån här cool kaffekanna;
Klara Lindvall
Äta bör man annars dör man, äta gör man ändå dör man
Jag är relativt dåligt på sånt men det är så viktigt att få i sig det viktiga och att äta rätt. Jag äter inte kött och det är extra viktigt att jag ska få i mig det jag verkligen behöver och jag har verkligen börjat tänka på sånt som man verkligen får i sig.
Jag menar för er som äter kött, jag vill inte provocera er eller liknande att inte äta det, men bara uppmana att det faktiskt går att leva utan det. Vi människor är egentligen inte till för att äta kött, vi har ju inte direkt huggtänder.
Bilden visar fina trädjur och jag älskar djur, jag vill det bästa för dem och ändå har jag varit där också och ätit kött, men någon gång så måste man ju börja.
Om jag skulle bestämma över hela världen så skulle jag vilja att alla djur hade rätt i samhället och att inget djurförtryck skulle finnas, vilket existerar. Ni kanske inte visste att det är lagligt i Sverige att ha samlag med djur? Nu ska jag inte bli för invecklad, men det jag menar är att man kan överleva ett liv utan kött, såvida du äter rätt.
Matilda Thorén
Maten är vår bästa vän
Det viktigaste som finns i hela världen är saker som trygghet, kärlek och MAT. Utan mat överlever vi inte och det skulle ju inte vara så kul om man säger så.
Maten är hjälten och boven. Äter man för mycket blir man tjock och mår dåligt, äter man för lite blir man benig och mår dåligt.
När man diskuterar mat kommer man gärna in på alla dessa dieter och vad man ska äta och inte äta. Men varför bry sig om man verkligen inte har rejäla problem? Så länge man mår bra kan man äta så mycket hamburgare och pizza som man vill. Tycker jag iallafall.
Anyway, jag hittade en skitgrym slev bland alla matlagningsgrejer. Själva kupan är en snäcka, det var ganska häftigt. Om jag blir strandsatt på en öde ö och måste äta soppa så ska jag komma ihåg denna.
Dominique Sternberg
It's not my cup of tea
Te - min absoluta räddare mot sega måndagsmorgnar och långa stressiga skoldagar. Inte mycket slår en rykande stor kopp te, med bara en liten smula socker, efter att ha sprungit i skolans korridorer som en galning. Att slå sig ner på ett fik med några vänner och snacka om livets konstiga vägar och vändningar.
Det är något filosofiskt med te, det är som att sinnena öppnar sig liiite mer och man ser saker liiite klarare efter några klunkar av denna underbara dryck. Eller så kanske det bara är en liten sockerkick, vad vet jag? Mysigt är det iallafall!
Jag vill hursomhelst tro att det är någon slags magi med te. Liksom i Kina började de använda te i medicinskt syfte redan på slutet av 300-talet. Medan européerna var lite smått sega sådär och hörde om det först på mitten av 1500-talet.
Idag finns det i stort sett alla möjliga sorters te. Det finns te som sägs vara bra för fötterna och tarmarna och liknande grejer. Smakerna på te kan även variera från allting mellan champagne till rabarber.
Nu måste jag nog sluta skriva, allt skrivande har gett mig extrem te-abstinens. Så nu ska jag koka en riktigt stor kanna med citronte och bara njuta.
Emma Vestberg
