Sörmlands museum skall skilja sig. 

Den tid det kommer ta att paketera och frakta varenda litet känsligt föremål går nästan inte att föreställa sig.  

Varje liten manschettknapp, 

varje arkiverat gruskorn som omsorgsfullt skall tas om hand. 

Varje litet lyckligt, plastigt bröllopspar.

De gifte sig och erkände sin kärlek till varandra år 1950. Hon bar klockad ytterkjol på sin vita klänning och en kort slöja i tyll. Hennes blivande make var klädd i svart frack, vit väst och skjorta. De höll varandra i handen länge och ville egentligen aldrig släppa taget. 

Efter den dagen har de levt lyckliga i 63 långa år och arbetat många glada dagar på andra brudpars fantastiska tårtor, ända tills de blev ersatta av nya dekorationer och bosatte sig på en dammig magasinshylla. 

Museet har däremot inte samma öde att möta. Hen och vårt älskade instängda arkiv ska skiljas. Föremålen har tröttnat och vill finna lyckan i någonting yngre, fräschare - och framför allt nytt! Ja du hörde rätt. Museet har träffat någon annan. 

En separation som kanske känns tung just nu, men som efter det nya giftermålet förhoppningsvis får en lika lycklig utgång som vi kan bevittna hos denna lilla simpla tårtdekoration. 

Ett nytt museeum, nya möjligheter.

Så härligt att alla ska kunna njuta av och utforska alla dessa föremål som vi bloggare får möjlighet att se varannan vecka.

Med den nya lokalen kommer ju dock ett litet logistiskt problem. Hur flyttar man alla dessa saker?

Hur flyttar man en ömtålig skärm som denna?

En fönsterskärm i tunnt, tunnt siden.

Skärmen har redan fått skador från år av användning men också från hanteringen då skärmen skulle tas om hand av museet efter att ha stått hemma hos Ida Johnson.

Den fina, fina handmålade skärmen har en tydlig rekomendation, som jag inte sett på något annat föremål, om att mycket varsam hantering och förvaring bör tillämpas.

En vikbar fönsterskärm med målade små prästkragar som berättar en liten historia.

Hur flyttar man ett skört minne?

Likt flyttfågeln flyttar till Afrika varje vinter flyttar Sörmlands Museum till nya lokaler.

Börjar inlägget med en liknelse, märkte ni det? Det låter lite småfånigt och jag lyckades inte riktigt få den där lite poetiska och vackra effekten som liknelser och metaforer brukar ge men liknelsen är ju åtminstone inte uppbyggd av någon lögn. För flyttfåglarna brukar ju tillfälligt flytta under vintern och Sörmlands Museum ska byta lokaler, men den flytten är temporär.

Nya lokaler och nya möjligheter, ja, det är ju vad som är på g. Och visst ska det bli spännande!

Som erfaren flyttare, mellan åldern åtta och femton flyttade jag totalt sju gånger, kan jag säga att flyttar kommer med många bra saker men även en handfull dåliga ...

Gamla grejer slängs ut (fast detta gäller så klart inte de gamla grejerna som tillhör museet, hela grejen bygger ju på att de är gamla), nya grejer köps in och så bäst av allt ... rummen ges liv genom inredningen!

Det värsta, det absolut värsta, med att flytta är alla saker som försvinner spårlöst. Under mina flyttningar så har jag tappat bort så väl pepparkaksmått som dataspel och jag kan meddela er att det inte är en rolig känsla när man inte kan hitta något och bara vet att det har försvunnit i flytten. Jag har inte så många prylar att hålla reda på om man jämför med alla tiotusentals föremål som finns i museets ägo. Det är inte heller vilka prylar som helst, det är såna där pryttlar man absolut inte vill tappa bort.

Det här pepparkaksmåttet av bleckplåt i form av en fågel hittade jag tillsammans med en mängd andra pepparkaksmått. Det är lätt att försvinna i mängden och om man är liten så är det ännu lättare. Därför hoppas jag innerligt att denna lilla fågel inte flyger iväg åt fel håll när det är dags för den stora flytten.

Det är beräknat att 2016 ska Sörmlands Museum bli ett helt nytt museum, åtminstonde lokalmässigt. Allting ska vara på samma ställe och det ska finnas plats för precis allting. För tillfället ligger museet på ena sidan stan, och föremålsarkivet på andra. Och att föremålsarkivet senare kommer finnas i museet, är nog något som gynnar museet till tusen. Det kommer underlätta och föremålen kommer vara väldigt mer lättillgängliga, vilket är hur bra som helst.

Grejen är ju att alla föremål som bevaras måste man vara väldigt försiktig med, och jag tror det kommer bli himla jobbigt att flytta hela arkivet till andra sidan stan, och att se till att ingenting går sönder eller att ingenting försvinner. Nog för att det finns en himla många småsaker som är lätta att packa ner, som kläder, skor, koppar och leksaker. Men det finns även väldigt många möbler liknande detta mörka bänkskåp i furu till vänster. Det syns på bilden att skåpen är uppradade och att de är väldigt många, och även väldigt antika, vilket gör att det kommer ta tid att få dem till nya museet. För att inte tala om alla soffor, fåtöljer, stolar, mopeder, cyklar, sängar och så vidare. Är himla glad över att det inte är jag som har ansvar för det faktiskt.

Jag hoppas att någon kommer upp med en bra struktur på hur föremålen ska förflyttas, och att det finns många människor med stora muskler som är bra på att bära! Det lär behövas, så mycket föremål som ska flyttas. Men jag tror verkligen att det är värt det i slutändan, och jag hoppas att museet får den uppgraderingen gällande yta och tillgänglighet det behöver!

Efter att ha vart på magasinet många gånger börjar en hitta sina favoritsamlingar och hörn där de riktiga guldgruvorna till spännande historier finns gömda. Där finns det gamla förpackningar, där finns det skor och här fanns det leksaker. Ett dockhus från 1810 med elektricitet, tapeter och spetsgardiner. Jag är mycket förväntansfull att se hur det nya museumet kommer se ut och hur de olika samlingarna kommer att placeras. Vart kommer favoritsamlingen Eskilstunahemmet få sin plats?

De som skissar och planerar verkar ha höga ambitioner med det nya huset, glasväggar som ger insyn och STORA möjligheter.

Jag tror på detta hus! Och jag tror att det kan göra Nyköping väl värt att besöka.

En campingbåt från 1937 får symbolisera min stora glädje över det faktum att Sörmlands museum nu äntligen kommer att få en helt ny arena.

Hela besättningen ska med på en resa över skapandehavet.

I en och samma båt ska allt vad museet innebär segla mot någonting alldeles nytt.

Under flera år har campingbåten stått i Raspen och väntat på att få ta med sig alla på seglingen mot det nya museet.

Nu börjar äntligen färden.

Och jag visualiserar ljusa, öppna, lokaler med plats för allt. Plats för nytänk, tillbakablick och samtidsbearbetning. Med plats för kreativitet och kulturverksamhet utan gränser. Där åldersgrupper integreras, där fika kan förtäras, där tavlor kan målas, magasinets prylar beskådas, där slöjd och hantverk får plats, där musik skapas och njuts, där film och foto knäpps.

Där allting händer, där allting är möjligt. Där museet kan berätta om dåtiden eller problematisera samtiden.

Där människor möts kring det vi är, har varit och kan komma att bli.

Världens bästa museum, det är vad jag hoppas på.