När jag var yngre så sa min pappa till mig att han aldrig gick på något aprilskämt, så gissa vad jag har gjort de senaste åren varje första april? Jo jag har lurat honom varje år bara för att han sa så! Ett utav mina bästa aprilskämt tog plats förra året, det var riktat till honom även fast andra också blev lurade. Det gick till så att jag sökte runt på Google efter ett positivt graviditetstest och när jag hittade ett så tog jag ett kort på det och la upp kortet på fotoappen Instagram och skrev under bilden: "This is not good". Lurade jag honom? Oh ja!

 

Han beskrev sedan sin reaktion såhär: "Herreguuuuuuud! Frida, mamma? - Vem är pappan? - Ska jag bli morfar? - Jag får hjärtklappningar". Ett skämt som jag tyckte var kul men kanske inte ska utföras på de som inte har någon humor, lyckligtvis så har min pappa det.

 

Vad är den konstiga apparaten på bilden  då? Jo det är en visselpipa minsann! När man blåser i den ska det tydligen låta som fågelkvitter! April, April! När jag såg beskrivningen av föremålet och hur den såg ut så bestämde jag mig för att jag skulle skriva om det här föremålet. Det är faktiskt inte en visselpipa, det är en vagina. Det är en så kallad vagina för uppsamling av sperma för inseminering, tjursperma alltså. Den består av plaströr vilket avslutas med gummistrut och graderad glasrör. Hur vaginan fungerar har jag ingen aning om, men den tillverkades på 2000-talet och gavs till museet av Svea Husdjur i Malmköping.

 

 

Pranks, eller spratt, sätter alltid fart på vardagen. Dessa är nödvändiga för att få en levande vardag i en miljö som är den samma dag och ut. De är viktiga för att humöret på personer ska kunna hållas uppe. Det är dock främst personen som har skapat sprattet som kan njuta av det roliga, likaså kan åskådare men den som utsätts tycker så klart inte alltid att det är lika uppskattat. Pranks är därför bättre att kolla på, på internet eller tv.

 

Det är bättre att uppskatta pranks framför skärmen då man slipper utsätta andra för obekvämheter och dessutom minskar risken för att själv utsättas för ett skoj. Variationen på videoklipp är stort och antalet pranks med, vad man skulle kunna kalla, bra kvalitet är stort. Det är pranks där mycket planering, jobb och pengar lagts ned, något som inte skulle vara lönt eller klokt att göra själv.

 

En favorit är serien Prank War, av Youtube-kanalen CollegeHumor, där kompisarna Streeter och Amir utför välplanerade pranks på varandra, vissa som slutar med förödmjukelse eller ett brustet förhållande men som samtidigt drar vännerna närmare varandra och nya pranks uppstår. Något som är tämligen relevant på Youtube just nu är inspelade aprilskämt som verkligen har lyckats, de flesta mycket roliga att kolla på.

 

På bilden är en TV-apparat från Bang Olufsen, 1963. Svartvit bild ger den och innehades av familjen Svensson från 1969 fram tills 1975 då en färg-TV tog över i deras lägenhet i Nyköping. Under den tiden är det föga troligt att många pranks visades i rutan. Desto troligare att det kom upp ett eller annat då Tv:n 1990 flyttades till dotterns studentbostad.    

 

 

 

Jag hittar en burk med malt från 1905 på en utav hyllorna i magasinet.
Den står bland diverse ölflaskor.
Maltet kommer från Gamla Bryggeriet i Nyköping som var i drift mellan 1905 och 1969.
Eftersom att jag inte dricker så värst mycket öl är jag ganska glad att Bryggeriet idag är något helt annat.
Nämligen ett kulturcentrum, mitt i stan, där alla möjliga underbara konstnärssjälar får ta plats.
Aningens bättre.
Även om det är coolt med malt som är över hundra år gammalt.

Jag väljer att fotografera ölflaskorna för att det ändå någonstans inom mig klingar en liten dansk.
Och vad är mer danskt än "den danske öuulen?".

För ett antal år sedan, och jag hoppas innerligt att detta prank är preskriberat nu...
Var jag dansk för en kväll!

Jag var på en slags hängkväll med lite goa människor.
Det var första april.
En anhängare skulle komma inom kort.
Någon som jag inte träffat förut, som inte kände till mig över huvud taget.
Idén föds:
Lilja, prata danska!

Jag fick vara någons danska kusin.

Så den nyanlända inträdde.
Skådespeleriet kunde börja!
Och alldeles snart skulle vi alla skrika:
APRIL APRIL HON ÄR INTE DANSK OCH HON ÄR INTE NÅGONS KUSIN!

Eller vänta nu.....
Det händer aldrig!
Ingen säger april och för varje minut som går så blir det svårare och svårare att häva situationen.

Vi blir ju kompisar.
Anhängaren har släkt i Danmark och jag berättar om Tivoli, Christiania och hasch som om jag bott i Danmark i hela mitt liv.

Vid ett tillfälle kommenterar anhängaren: Din danska låter nästan lite svensk?!
(haha)
Och jag hör mig själv svara:
(paniiiik)
Je, men de e for de att jeg har min svenske kousine häer, och ja kommer te Sverige li precis så ofte så de att jeg får en brutning"
Anhängaren: Ja, det förstås!
(pjuh).

Kvällen fortskrider.
Allting flyter på precis som vanligt, fast visst, det utbyts ju vissa extatiska blickar jag och mina vänner sinsemellan då och då.

Dags att gå hem.
Och jag har varit dansk för en kväll.
Det gick faktiskt så pass långt att jag var tvungen att säga hejdå till alla kompisar på danska och låtsas att jag skulle tillbaka till min familj på hotellet för att sova.

Jahopp.
Så kan det gå!

 

 

 

Jag älskar pranks, ju större och galnare desto bättre. Jag har ett dröm prank. Jag skulle vilja anordna en galen möhippa till en av mina vänner som är väldigt höjdrädd och förklara för henne att hon ska hoppa bungyjump. Steg ett är att fixa två fake instruktörer som förklarar hur hoppet kommer gå till, går igenom alla risker och sedan hjälper henna på med utrustningen. Sedan skulle vi åka den sista biten till hopplatsen. Där skulle jag ge min vän en ögonbindel och förklara att hon ska göra hoppet med den. Leda henne ut på vad hon tror är en högbro och göra en dramatisk nedräkning. Men istället för att falla fritt 100 meter för att sedan fångasupp av ett rep, skulle jag låta min vän hoppa från en brygga. En meters fall rakt ner i vattnat. Ett chockartat magplask som självklart filmas.  

När jag såg taburetten på bilden tänkte jag direkt ”pruttkudde”. Ett prank behöver inte vara svårare än så. En trebent pall och en pruttkudde räcker gott och väl. Dynan är stramaljbroderad och runt kanten är en frans fäst med underliggande mörk satin. Benen är målade i bronsfärgad orientaliskstil. Detta lilla mästerverk är skänkt till muséet av Louise Wachtmeister från Christineholm. 

Om du också gillar pranks, kan jag rekommendera att gå in på Youtube och söka på Prank War som Collagehumor har gjort. Där hittar du galna pranks som garanterat inspirerar.

 

 

Sätta gladpack över toalettsitsen.

En bit tejp på vattenkranen.

Ett mynt fastlimmat på trottoaren.

 

Det finns en rad klassiska, enkla pranks – eller busstreck, practial jokes, vad man nu vill kalla dem – men det finns också pranks som är långt ifrån de tidigare nämnda adjektiven. De är personliga och otroligt genomtänkta, någonting som jag själv aldrig skulle klara av att genomföra, här behövs det passion.

 

För oss som är allt ifrån påhittiga när det kommer till pranks, men som ändå vill skoja med folk och få ett gott skratt, vore det dock bra om det fanns en låda fylld med pranks där det bara var att bläddra tills man hitta ett som passar. Att det sedan bara var att följa instruktionerna på lappen för att få fram det där efterlängtade skrattet, utan att själv riktigt behöva ta del av tankeprocessen bakom det hela. För oss som är lite smålata, ni vet. 

 

Den här lilla idén får mig direkt att tänka på instruktioner till laborationer, men också på recept.

 

På 1970-talet gav receptklubben Mästerkocken ut ett stort antal receptkort. I plastlådan på bilden finns de samlade, tillsammans med enstaka kort från annat håll, och här kan du hitta recept på bland annat ”Grillgräddad champinjonsmörgås” och ”Gryträtt med spännande tillbehör”. Det är bara att bläddra bland recepten till du hittar det som passar.

 

 

 

Detta rep tillverkades under 1950-talet och har hängt i gymnastiksalen på Sigridslunds skola i Årdala. Där har det antagligen använts i diverse atletiska övningar.

 

En atletisk övning är bungyjump – alltså den äventyrliga aktiviteten då man spänner fast sig i ett elastiskt rep för att kasta sig ut från en klippavsats, lyftkran eller annan hög punkt. Det har cirkulerat en video på internet med ett ”prank” som involverar just bungyjump.

 

I klippet kan ett kompisgäng ses stå vid en klippavsats med en av kompisarna stående precis vid kanten. Kompisarna hejar på och killen på kanten ser aningen spänd ut. De räknar ner och när killen precis har hoppat ut från fast mark skriker hela gruppen ” Nej!”, och kastar ett rep efter killen. Killen ser alltså när han precis påbörjat ett fall på 50+ meter ett rep komma farande förbi honom – tillsynes det rep som egentligen ska sitta fast runt hans kropp.

 

Detta var alltså ett skämt och killen var aldrig utsatt för fara – men ändå kändes nog säkerligen de sekunder då han trodde att han skulle dö väldigt verkliga.

 

Frågan är hur elakt ett skämt får vara. Har dessa kompisar gått över gränsen? Man skulle kunna argumentera att eftersom killen aldrig var utsatt för ett verkligt fysiskt hot så höll sig hans kompisar på rätt sida den moraliska linjen.

 

Å andra sidan kan de potentiellt ha åsamkat deras kompis psykisk skada. Även om denna skada ”bara” är en nära-döden-upplevelse så känns det onödigt. För det ska icke förglömmas att denna person levde i tron att han skulle krossas mot marken i ett antal sekunder. En sådan händelse är nog inte så lätt att skaka av sig.