Jag satt faktiskt senast idag och tänkte på att jag ville flytta hemifrån. Ha en egen riktigt schysst lägenhet med schyssta möbler och en riktigt fet ljudanläggning. Komma dit efter plugget och göra lite käk och bara göra det jag vill. Sen slog det mig att det faktiskt kostar en del med lägenhet, möbler, hyra och så vidare, rackarns…
    En nyckel måste man ha, ja det måste man. Oavsett vart du ska eller göra egentligen. Det finns inte bara nycklar som går till ditt hemlås eller ditt skåp i skolan, det är ju dom vanliga nycklarna.

Alla öppnar vi oss för olika människor, vi berättar om roliga respektive tråkiga saker som hänt. Det är bara vissa som har dom nycklarna. Vi berättar inte för alla om allting. Hur skulle det se ut egentligen? Ingen skulle bry sig, ingen skulle orka lyssna på mina saker jag hade att berätta, blah, värdelöst.
    Sen finns det vissa som har den nyckeln, nyckeln till ditt/mitt hjärta, underbart. Det kan vara en kompis, föräldrar eller din flickvän/pojkvän, möjligheterna är många. Det är en speciell nyckel som bara en person har och det är nycken till frihet. Det är bara du som har kontroll över ditt eget liv, låt ingen köra över dig med en massa trams. Du styr ditt liv och du har nyckeln till din egen frihet!


Victor Soldeus

Kylskåpet är en sak som i alla fall jag sticker in huvudet i många gånger om dagen. Kylskåpet är en god vän när hungern knackar på dörren eller när man har tråkigt. I kylskåpet finns allt gott - husets hjärta helt enkelt.

Kylskåpet på bilden är från 1948 och Lars-Gunnar Blomqvist, som ägde kylskåpet innan det lämnades in till Sörmland museum, har skrivit att skåpet blev en symbol för deras familjebildande och första egna bosättning.

Kylskåpet är väldigt litet och rymmer egentligen inte speciellt mycket föda, en liten nackdel, men jag gillar skåpets ”old school look”. Framför allt att kylskåpets dörr ser ut som en bildörr. Det råder inga tvivel om att kylskåpets yttre är ruskigt bättre än dess egentliga prestanda.

Den dagen då jag flyttar hemifrån, vill jag ha ett liknande kylskåp att kunna sticka in huvudet i.

Kanske är det insidan som räknas, även i ett kylskåp.


Viktor Einarsson

När ska du flytta hemifrån? Jag vet inte, när jag inte känner för att bo hemma längre. Jag menar, flytta hemifrån är ju ändå en väldigt stort steg och jag känner att jag inte vill hasta på det, det får väl komma när det känns bra.

Men var ska du flytta då? Första flytten blir nog när jag börjar på universitet, förmodligen till typ Lund eller Göteborg. Sen efter det vore det häftigt att flytta utomlands, typ USA eller England.

Vad ska du ta med dig när du flyttar? Min första tanke är någon möbel av nåt slag, men det finns ju förmodligen där jag väljer att flytta. Sedan tänkte jag på en dator eller liknande, men så fick jag syn på den här tavlan och fastnade direkt!

Jag föll för pojkens ansiktsuttryck, lyckligt vid första anblicken, men det innehåller även spår av att pojken är besvärad. Och de mörka ögonen som inte avslöjar någonting. Jag noterade även att pojken på tavlan är ganska lik mig som jag kunde sett ut när jag var barn. Det vill säga om jag hade haft liknande utseende då som nu.

Som sagt, om jag hade tagit med en sak till min nya lägenhet så hade det varit en tavla som betyder mycket för mig.


Max af Klercker

Herregud, flytta hemifrån. Att lämna sin trygga småstadsuppväxt med typ falukorv och kastas in i den där stora läskiga världen med exotiska smaker och sminktyngda dragqueens känns inte längre lika avlägset. Nu när man har börjat gymnasiet känns det fruktansvärt nära att flyga ut ur villalivet, men ändå så underbart.

När man sitter och kollar sin Facebook och ser alla 20-någontingar som reser runt i Indien och lever drömliv, långt från ”plocka in i diskmaskinen” och ”hemma senast tolv” börjar man längta. Trots allt ansvar med att betala räkningar och plugga. För vi vill ju alla ha den friheten, att kunna göra vad vi vill.


Men det enda jag vet säkert när det kommer till att flytta hemifrån är att jag kommer vilja ha en sån här underbar stol i min egen lägenhet. Kanske kan den ge mig hemmakänslan (och kanske lite av ansvarskänslan) som man behöver när man är på egen hand.


Klara Lindvall

Kartonger, flyttbil, målarfärgsdoft i en tom lägenhet som ska fyllas utav ens eget liv, ens alldeles egna bostad. Jag vill bo i en egen lägenhet tillsammans med min närmaste, visst jag är ju bara 17 år, men jag känner att med honom kan jag klara allt och vi har klarat av massor med saker, men jag vet också att jag kan klara mig själv, bara att säga det får mig att springa in i närmsta bästa lägenhet.

En tripp till Helsingborg i 4 dagar gjorde susen på lovet och vi gjorde vår egen mat och saker som passar oss, vi skrattade och vandrade stan runt och jag såg oss som ett par som varit gifta i minst 100 år. Sista dagen så gick vi in på Lagerhouse och jag blev alldeles till mig av alla supercoola "Hej ta med mig hem till din nya lägenhet"-prylar som fanns där.

Jag vill också ha tokröjj på vår inflyttningsfest, gapa och skrika och spränga våra grannars väggar med musiken från våra högtalare, springa runt naken i hela lägenheten utan att mamma ska sitta och lösa korsord i soffan, utan att min hund ska skälla när man kommer hem sent på kvällen, jag vill kunna hämta vår alldeles egna post och sitta där med mitt te en regning dag och bara stirra ut från just vårt fönster!

Jag har ju extranyckel hem till dig! Så varför vänta på att kunna skaffa sig ett eget? Det är ju en utbildning kvar, men jag vet också kompisar till mig som fått egna lägenheter men som också skaffat sig ett jobb. Dags att kanske kliva in ännu ett steg in i vuxenvärlden, rätta till kragen och sätta efternamnen på ytterdörren.


Matilda Thorén

Nu efter en mysig jul och ett makalöst nyårsfirande så skriver vi om att flytta hemifrån, något som jag verkligen skulle vilja göra just nu. Det är absolut inget fel att bo hemma, tänk så mycket grejer som man inte behöver tänka på på grund av det egentligen, men friheten lockar ju.

Fastän ingen förälder skulle tro att man skulle kunna klara sig helt själv så lockar det ju faktisk ännu mer, och med tanke på att det kanske inte var så länge sedan (historiskt sett) som man i princip blev utslängd strax efter 16-årsåldern. Den åldern jag är i nu.

I och med hela den här ”flytta hemifrån grejen” så passar det sig att jag berättar om vad min gamle gammelmorfar sa till mig under julaftonsfirandet;
- Hur gammal blir du nu Dominique?
- Jo, jag fyller 17.
- Jasså, när jag var i din ålder hade jag flyttat hemifrån och allt.

Jag har flera vänner som har flyttat in i egna lägenheter och när man har besökt deras små krypin så känner man hur det bara kryper i fingrarna. Jag tror att det är allt-är-mitt och det-här-är-jag-känslorna som skapar den ivern man får i kroppen när man tänker på att flytta hemifrån. Det är det som gör det till en så bra sak, även fast de erfarna bara kommer och tjatar om matbrist och pengar hela tiden.

Något som jag vet att jag inte kommer klara mig utan är (såklart) datorn. Av tusen olika anledningar. Visst skulle folk i min gammelmorfars ålder fnysa åt mig och säga att de klarade sig finfint utan såna moderna prylar. Men datorn är obligatorisk för mig, jag menar, hade jag inte suttit vid en dator nu skulle jag ju inte kunna blogga om det? Datorn har varit central i mitt liv sedan jag var nio/tio bast, jag lärde mig att Kamrat och Lunarstorm var så mycket roligare än serietidningar och att skriva brev, och att dataspel som SimPark var det roligaste som fanns!

Men man får inte tro att saker och ting är så enkelt som julreklamen för 3 säger att det är, att det enda man behöver när man flyttar hemifrån är världens minsta flyttkartong med lite smågrejs + en laptop och sedan bygga upp sitt nya liv via laptopen. Fast, det skulle i och för sig funka, om man hade fett med cash. Man kan iallafall vara tacksam över att datan inte är 170 kvadratmeter stor och väger 30 kilo längre, då skulle man inte kunnat ha den i knät liksom.

Men, ändå, om jag skulle förklara hur viktig datorn känns ibland så skulle jag kunna säga att jag kan skita i bestick (jag kan äta med händerna), jag behöver ingen bäddsoffa att sova i (jag kan sova på golvet), bara jag har min otroligt betydelsefulla dator!


Dominique Sternberg

Den dag som jag är allra mest förväntansfull men samtidigt vettskrämd över är den dag då jag flyttar hemifrån. Allt ansvar man får med räkningar, och att verkligen fixa allting själv. Men också friheten! Att få bestämma precis som man vill, men då kommer ju ansvar tillbaka in i bilden. Som sagt, det är blandade känslor.

Fast jag måste erkänna att den grej jag fasar över mest är matlagningen. Jag kan inte laga mat... alls.

Det är dock en sak som jag kan göra makalöst bra, och det är våfflor. Våffeljärn är ett måste i min första lägenhet, annars kommer jag nog inte klara mig så länge.

Jag har funderat rätt starkt på att lära mig andra maträtter så jag får lite varierad kost - hmm, pannkakor kanske?




Emma Vestberg