En värld vi inte kan leva utan
Nu efter en mysig jul och ett makalöst nyårsfirande så skriver vi om att flytta hemifrån, något som jag verkligen skulle vilja göra just nu. Det är absolut inget fel att bo hemma, tänk så mycket grejer som man inte behöver tänka på på grund av det egentligen, men friheten lockar ju.
Fastän ingen förälder skulle tro att man skulle kunna klara sig helt själv så lockar det ju faktisk ännu mer, och med tanke på att det kanske inte var så länge sedan (historiskt sett) som man i princip blev utslängd strax efter 16-årsåldern. Den åldern jag är i nu.
I och med hela den här ”flytta hemifrån grejen” så passar det sig att jag berättar om vad min gamle gammelmorfar sa till mig under julaftonsfirandet;
- Hur gammal blir du nu Dominique?
- Jo, jag fyller 17.
- Jasså, när jag var i din ålder hade jag flyttat hemifrån och allt.
Jag har flera vänner som har flyttat in i egna lägenheter och när man har besökt deras små krypin så känner man hur det bara kryper i fingrarna. Jag tror att det är allt-är-mitt och det-här-är-jag-känslorna som skapar den ivern man får i kroppen när man tänker på att flytta hemifrån. Det är det som gör det till en så bra sak, även fast de erfarna bara kommer och tjatar om matbrist och pengar hela tiden.
Något som jag vet att jag inte kommer klara mig utan är (såklart) datorn. Av tusen olika anledningar. Visst skulle folk i min gammelmorfars ålder fnysa åt mig och säga att de klarade sig finfint utan såna moderna prylar. Men datorn är obligatorisk för mig, jag menar, hade jag inte suttit vid en dator nu skulle jag ju inte kunna blogga om det? Datorn har varit central i mitt liv sedan jag var nio/tio bast, jag lärde mig att Kamrat och Lunarstorm var så mycket roligare än serietidningar och att skriva brev, och att dataspel som SimPark var det roligaste som fanns!
Men man får inte tro att saker och ting är så enkelt som julreklamen för 3 säger att det är, att det enda man behöver när man flyttar hemifrån är världens minsta flyttkartong med lite smågrejs + en laptop och sedan bygga upp sitt nya liv via laptopen. Fast, det skulle i och för sig funka, om man hade fett med cash. Man kan iallafall vara tacksam över att datan inte är 170 kvadratmeter stor och väger 30 kilo längre, då skulle man inte kunnat ha den i knät liksom.
Men, ändå, om jag skulle förklara hur viktig datorn känns ibland så skulle jag kunna säga att jag kan skita i bestick (jag kan äta med händerna), jag behöver ingen bäddsoffa att sova i (jag kan sova på golvet), bara jag har min otroligt betydelsefulla dator!
Dominique Sternberg
Fastän ingen förälder skulle tro att man skulle kunna klara sig helt själv så lockar det ju faktisk ännu mer, och med tanke på att det kanske inte var så länge sedan (historiskt sett) som man i princip blev utslängd strax efter 16-årsåldern. Den åldern jag är i nu.
I och med hela den här ”flytta hemifrån grejen” så passar det sig att jag berättar om vad min gamle gammelmorfar sa till mig under julaftonsfirandet;
- Hur gammal blir du nu Dominique?
- Jo, jag fyller 17.
- Jasså, när jag var i din ålder hade jag flyttat hemifrån och allt.
Jag har flera vänner som har flyttat in i egna lägenheter och när man har besökt deras små krypin så känner man hur det bara kryper i fingrarna. Jag tror att det är allt-är-mitt och det-här-är-jag-känslorna som skapar den ivern man får i kroppen när man tänker på att flytta hemifrån. Det är det som gör det till en så bra sak, även fast de erfarna bara kommer och tjatar om matbrist och pengar hela tiden.
Något som jag vet att jag inte kommer klara mig utan är (såklart) datorn. Av tusen olika anledningar. Visst skulle folk i min gammelmorfars ålder fnysa åt mig och säga att de klarade sig finfint utan såna moderna prylar. Men datorn är obligatorisk för mig, jag menar, hade jag inte suttit vid en dator nu skulle jag ju inte kunna blogga om det? Datorn har varit central i mitt liv sedan jag var nio/tio bast, jag lärde mig att Kamrat och Lunarstorm var så mycket roligare än serietidningar och att skriva brev, och att dataspel som SimPark var det roligaste som fanns!
Men man får inte tro att saker och ting är så enkelt som julreklamen för 3 säger att det är, att det enda man behöver när man flyttar hemifrån är världens minsta flyttkartong med lite smågrejs + en laptop och sedan bygga upp sitt nya liv via laptopen. Fast, det skulle i och för sig funka, om man hade fett med cash. Man kan iallafall vara tacksam över att datan inte är 170 kvadratmeter stor och väger 30 kilo längre, då skulle man inte kunnat ha den i knät liksom.
Men, ändå, om jag skulle förklara hur viktig datorn känns ibland så skulle jag kunna säga att jag kan skita i bestick (jag kan äta med händerna), jag behöver ingen bäddsoffa att sova i (jag kan sova på golvet), bara jag har min otroligt betydelsefulla dator!
Dominique Sternberg
