Nu ser du verkligen vilka delar på oxen du äter. Nu vet du vart du får din rostbiff, lårstek, fransyska och ländstek ifrån. Hur sjukt är inte detta? En beskrivning på hur du ska stycka din närmsta oxe. Jag hoppas att det inte bara är jag som äcklas.

Global uppvärmning och konsumtion är vanliga ord när vi slår upp dagens uppsjö av tidningar. Hur bra exempel Aralsjön är som en av de största mänskligt orsakade naturkatastroferna. Hur vi gör vårt sötvatten odrickbart och att det faktiskt dödar folk varje dag. Det som intresserar mig är att folk tänker ”oj, detta måste vi göra någonting åt”. De reagerar ju faktiskt åt sakerna de läser och bevittnar.

Men efteråt, ungefär sådär 20 minuter har tanken redan flytt ut ur huvudet. Nästa gång de öppnar en konservburk tänker de ” äsch, vad gör de om lilla jag inte sopsorterar, alla andra gör ju det. Det kan ju inte göra någon skillnad” Men det är just det, den enskilda individens ansvar som gör skillnad.

Men det som äcklar mig är det långa loppet av masslakt som bland annat ger oss den globala uppvärmningen. 70 % av skövlingen av skog står det med stora lappar ”Köttindustri” på. Precis som med alla transporter mellan de olika uppdelningsfabrikerna. Jag blir så äcklad av att bara skriva detta, att folk inte förstår vad vi gör, hur vi hanterar djuren när grisarna får stå uppradade en efter en och få en bult i pannan.

Bland annat tvångsmatar vi gäss för att vi vill åt deras lever. Faktum är att alla organ avdomnar och slutar fungera för att levern har blivit så onaturligt stor att den äter upp gåsen inifrån. Gässen blir zombies, levande döda. Plus att idag är det lagligt att våldföra sig på djur sexuellt så länge de inte tar någon psykisk skada. Hur ska dem kunna tala om det för oss?

Kopplingen jag gör med bilden till det äckliga är, att det inte slutar med slakten. Den ska slaktas för att fraktas, fraktas för att slaktas, fraktas för ytterligare en styckning, fraktas igen för konservering och så vidare, och så vidare. Det som vi inte heller får glömma är att djuret ska födas upp och bara för att göra en jämförelse kostar det 30000 liter vatten att ge dig en normal stor biff på tallriken. En stor portion ris kostar 1500 liter vatten.

Titta på bilden en gång till och tänk igenom din konsumtion, för du kan göra skillnad.


Victor Soldeus

Ost är gott att ha på allt och i alla former. Smält eller inte, den passar ta mig fasen på allt. En macka med ost kallar många för en ostmacka. Det är fel, enligt mig, för en macka utan ost är ingen macka alls. Utan osten skulle vi vara näst intill utdöda. Kolla bara på pizzan. Huvudingrediensen på en pizza är ost. Hade inte osten funnits så hade inte pizzan funnits. Hade inte pizzan funnits hade inga pizzerior funnits vilket skulle resultera i en kopiös mängd arbetslösa. Jag menar hela restaurangbranschen är uppbyggd på osten. Och eftersom jag och många andra i detta land är trogna pizzaätare så skulle även vi gå hungriga på lördagskvällarna om det inte vore för den underbara osten.

Men lika sant som att varje regel har undantag så finns det avvikelser även i ostens värld. För en ost från 1800-talet är inte att leka med. Osten på bilden har legat i en stor råttfälla någon gång på 1800-talets början. Och varför man sparar en ost på detta vis är en fråga i sig. Osten ligger i en plastbehållare. Jag vågade inte ta upp den ur behållaren eftersom stanken antagligen skulle ha förgiftat både mig och mina kompanjoner.

Osten påminner mig om en skorpmacka, mackorna som man alltid åt på dagis. Vilket gjorde att jag vill smaka av osten (ingen bra idé). Men som så många gånger förr lyckades mitt sunda förnuft övervinna min mindre sunda vilja. Så jag beskådade denna ost utan att smaka.

Nog för att jag gillar ost, men en ost från 1800-talet som är bevarad i en liten plastbägare kan inte vara annat än äckligt.


Viktor Einarsson

”Livsfarligt att förtära. Får icke förvaras i vanlig butelj, glas, kopp eller dylikt kärl. Förseelse häremot är belagd med straff”.

En burk navelpuder som användes för nyfödda barn, efter man hade skurit av navelsträngen. Det användes för, vad jag skulle gissa, att hindra infektion. Men jag vet faktiskt inte om navelpuder likt detta fortfarande används på moderna sjukhus?

Det jag reagerade nästan starkast på var “Får icke förvaras i vanlig butelj, glas“, jag menar, vad är då burken gjord av om inte glas? Känns ju lite sådär halvsäkert.

Jag fick även reda på att just denna burk tillhört en Elsa Holmberg, barnmorska i Blacksta mellan åren 1914-45, vilket är lite kul eftersom jag bor cirka en kilometer ifrån Blacksta. I informationen står det även att pudret innehåller det giftiga ämnet xeroform, vilket förmodligen är varför det är en lag på hur det ska förvaras.

Jag vet inte hur väl navelpuder passar in på veckans tema (äckligt), men jag fick extrema rysningar när jag insåg vad det var för något och vad det användes/används till.


Max af Klercker

Sprattlande, spretande, små och surrande. Jag pratar så klart om insekter. Varma sommardagar med picknick på gräsmattan förstörs lätt av en irriterande flugsvärm. Ljumma vårkvällar utomhus försvinner snabbt bort när den första myggan attackerar närmaste bit av bar hud.

Så varför, varför, skulle någon vilja gå runt med ett par av världens mest irriterade djur på skjortärmen? De här manschetterna är från artonhundratalet och inuti sitter små flugor som rör på sig. Charmigt? Nej, tyvärr. Om din middagsdejt flashade med såna här käcka manschetter skulle det nog inte spela någon roll om hans såg ut som Adam Brody. Hans leende skulle helt enkelt inte blänka lika mycket med ett par flugor i kostymen.

Hett tips:

Don’t try these at home. (Men man kan ju alltid köra med att det är en ny het trend från typ Asien. Borde funka.)


Klara Lindvall

En sak som skrämmer mig otroligt mycket är porslinsdockor, deras isande blickar som bara stirrar ut en, dömer en inte för någonting utan bara är där, som en förstenad miniatyr av en liten flicka med blomsterprydda kläder, som ser så söt ut eller?

Är det bara jag som tycker att dockor kan verka levande? Denna flicka har till och med huggtänder som är redo att bita ihjäl mig.

I vilket fall som helst så gör jag en lång resa kort och det börjar med att jag fick en liten porslinsdocka i födelsedagspresent för jag så gärna velat ha en, för liksom vilken liten flicka vill inte ha en docka?

Jo, jag ville ju faktiskt ha en och det slutade med att hennes ansikte vart övermålat. Jag var livrädd för henne, jag gömde henne senare i min och min mors gemensamma garderob, vilket jag tyckte var skitsmart gjort, men en dag så stod hon där, som återuppväckt från det döda, på min bänk som ett spöke, jag menar det var jätteäckligt.

Blev dock konfronterad av min mor vem det var som hade gjort Michelles ansikte svart av nagelack – tjaa, inte var det jag i alla fall.


Matilda Thorén

Jag kan tänka mig förr, då man kanske inte hade det så hygieniskt alltid. Det fanns kanske inte YES och jordgubbsdoftande tvålar att göra rent med, så jag kan anta att man säkert hade en massa problem med insekter, larver, möss och andra äckliga kryp.

Men i den här dödskalleprydda flaskan finns det gammalt sublimat. Och det är ett medel man använder när man dödar kryp och såna grejer. Ja, man kan ju iallafall hoppas att det bara var vad det användes till och inget annat, det skulle vara lite läskigt. Precis som det är att bara titta på den här flaskan. Det känns lite ruggigt faktiskt.


Dominique Sternberg

En av de värsta grejerna jag vet är att åka till doktorn för att ta en spruta. Att behöva sitta och vänta på att få en lång nål inkörd i kroppen. Att strax få känna, enligt mig, en oerhörd smärta. Då kan jag inte ens tänka mig hur det skulle kännas med den här:



Jag är väldigt glad att sjukvården har gjort så stora framsteg som den har. Liksom, förr verkade behandlingen av sjukdomen nästan vara värre än själva symptomen. Som till exempel åderlåtning, amputering utan bedövning och så den här groteska sprutan. Kvicksilver och arsenik, som är rena gifter, användes också som botemedel mot exempelvis syfilis, men kunde ha den lilla bieffekten att man dog…

Så här sitter jag och oroar mig för en någon millimeter tjock nål, undra bara då hur människorna förut kände inför ett doktorbesök? Usch, jag vill inte ens tänka på det.


Emma Vestberg