Susar fram på allt från dammiga grusvägar till trafikerade vägar och det går så snabbt! Var jag än ville var cykeln där, tills snön kom såklart och därför tänker jag nu på cykeln som ett ljus i den här mörka kalla vardagen. Jag vet att snart kommer en dag då fåglar skall sjunga och jag skall få trampa på pedalerna igen.

Cykeln har varit ett transportmedel sen 1800-talet mer eller mindre, i början fanns varken kedja eller pedaler men det tillkom senare. De cyklar jag tänker på när jag tänker på de första är de där med ett väldigt litet bakhjul som sedan kompenserades med ett gigantsikt främre hjul. Aldrig att jag hade kunnat cykla på en sådan.

Andra ljus i vardagen är mat, snart tar jag studenten, helger, skrattande människor och saker som löser sig men just nu ser jag väldigt mycket fram emot att få se asfalt igen. Vi har väl nästan glömt hur det känns vid det här laget att inte behöva koncentrera sig på att stå kvar på fötterna vid varje steg.

Så fort den buckliga isen har försvunnit ifrån Nyköping då ska jag ut och göra stan osäker, med cykeln såklart.

Man pratar ganska ofta om folks egna "ljus i mörkret". Det kan egentligen vara vad som helst som gör en glad, typ kläder, polkagrisar eller elektriska lampor.

Ljus i mörker (vad jag har förstått är detta mörker helt enkelt livet, känns sådär positivt) är väldigt fina. Egentligen borde man skriva en bok om det.

Men vi på youthhood skriver blogginlägg istället! Ett av mina, relativt många, ljus i den kompakta dimman som utgör en tonårings ångestfyllda liv på 2000-talet, är musik. Och fina små saker.

Därför blev jag glad när jag hittade det här fina lilla miniatyrpianot från 1950. Det har säkert varit någons lilla gnista en gång, och vad passar då bättre än att det blir en symbol för min?

Vintern är hemsk, det är så kallt och mörkt så att man inte har ork att göra någonting. Eller så kan man inte göra något på grund av vädret. Så det är inte konstigt att man blir smått deprimerad.

Det må låta tragiskt, men min ljuspunkt i dessa kalla tider är mat. Mycket mat. Mest är det för att det inte finns så mycket annat att göra, sen gör det inte så mycket att mat är typ det bästa som finns i hela världen. Så maten blir typ ett tidsfördriv, men ett väldigt bra tidsfördriv i och för sig.

Jag trodde först när jag tog den här bilden att det var pepparkaksformar (jag gillar pepparkakor) men det visade sig att det var servetthållare, eller vad man ska kalla det. Lite pinsamt.

Nu i dessa mörka tider kan det vara mysigt att tända lite ljus. Tända ljus har man gjort i alla tider, men ljus har inte alltid vart gjorda av stearin.

Det var den franska kemisten Michel Chevreul som i början av 1800-talet upptäckte att man kunde separera olika fetter och på så sätt så fram stearin. Innan denna upptäckt hade ljus varit gjorda av talg eller vax.

Men vi svenskar var lite tveksamma till stearinljus i början, och ljus var ganska så dyrt på den tiden. Men efter lite förfining av metoderna kunde man få mer stearin ur samma mängd fett och då blev ljusen billigare och försäljningen ökade.

Under 1900-talet minskade försäljningen igen när det elektriska ljuset gjorde inmarsch i Sverige. Men under 60-talet började vi tända mer ljus igen, men denna gång som stämningshöjare.

Så, nu har ni fått en lektion i ljusets historia! Ljusstaken på bilden är gjord av pläter, den har fyra armar med pressade mönster.