Om några futtiga dagar vänder vi återigen blad och välkomnar år 2011. Ofta betyder det inte speciellt mycket att påbörja ett nytt år då de flesta åren brukar bli de tidigare ganska lika, speciellt när man ingår i skolrutinen.

Men 2011 kommer för oss 92:or bli så mycket mer annorlunda än de senaste tolv åren då vi om ett halvår går ur den obligatoriska skolan för gott. Många påstår att det är efter den efterlängtade studenten man äntligen blir vuxen, och möjligtvis har de rätt.

För det är efter det som det gäller att ta det stora klivet ut i vuxenvärlden och börja jobba (eller plugga vidare om man så vill), men i alla fall börja betala för sig själv på riktigt. Men vad har då detta med nyår att göra om det är ett halvår kvar?

Egentligen låter det löjligt att börja prata om planer, men just nyår handlar ju mycket om att bygga upp löften inför det kommande året. Så kallade nyårslöften. Ett av mina nyårslöften inför det kommande året, och de kommande åren efter studenten är att jag verkligen ska ge mig ut och resa. Se världen liksom.

Egentligen börjar jag med detta redan den 3:e januari då jag åker med familjen till Indien, men det jag huvudsakligen tänker på är de planer jag och några andra klasskompisar har om att åka till Norge och jobba efter sommaren. Och sedan vill jag resa jorden runt innan jag ska börja plugga.

Den väldigt balla jordgloben på bilden är gjord av pappiermaché och gips av en organisation från Uppsala som hette Cosmografiska sällskapet. Sällskapet tillverkade kartor och jordglober i Sverige eftersom utländska importvaror var alldeles för dyra.

Globen på bilden är skapad redan 1766 så den är verkligen retro. Lägg även märke till hur Australien tydligen inte var helt upptäckt när den här skapades, då dess södra kust till sin östra del inte är helt ifylld.

Tio, nio, åtta, sju, sex, fem fyra, tre, två, ett, gott nytt år! Nu är det dags att börja ett nytt kapitel.

Det finns ingen mer passande dag för att bara glömma allt, man kan inte få det ogjort men i alla fall försöka glömma det och blicka framåt. I den här boken från 1943 står det om en massa yrkessjukdomar men jag har den bara för att visa att man borde bläddra vidare i livet.

Kanske uttala ett nyårslöfte och försöka hålla det men mer än så, lägga allt gammalt groll bakom sig. Förlåta de man annars inte har velat förlåta och sen hoppas på detsamma ifrån andra människor.

Det behöver inte vara livsavgörande men åtminstone själv försöka få in känslan av att nu startar något nytt. Söka nytt jobb, söka till den där utbildningen som alltid har legat och väntat på en eller bara samla nya krafter, vända fram till det nya kapitlet och göra det bästa av det kommande året vad det än kommer att innehålla.

Vad som komma skall kan man nämligen aldrig veta. Hur förutbestämt livet än ter sig kan det ta en helomvändning, till det negativa eller positiva, i alla möjliga olika former. Under nyår gäller det att förbereda sig inför dessa.

Få högtider är lika glamourösa som nyårsafton. Det är då vi bär fina klänningar, dricker champagne och äter hummer.

Dessvärre är det väldigt kallt på nyårsafton, speciellt när man är iklädd den där fina klänningen. Kvinnor har länge avhjälpt det här lilla problemet genom att bära en riktigt exklusiv päls. Detta exemplar är från år 1960.



Det är dock ingenting jag vill tipsa om såhär i nyårstider, för päls är faktiskt otroligt oetiskt. Så, såvida du inte vill bara exklusiv à la Moskva, skippa pälsen. Det är inte så glammigt med ett flått djur…

Nyår måste vara den mest överskattade högtiden på året. Finns det verkligen någon som har haft ett helt perfekt nyår?

Nu utgår jag faktiskt inte bara från mig själv, jag har hört många säga att nyår bara är hypat. Men vart kommer denna hype ifrån? Varför peppa stenhårt till en dag som ändå aldrig varit lyckad.

Sen är det ju nästan ett krav att ha en snygg klänning på sig också. Spendera massa pengar på ett plagg som man antagligen aldrig kommer använda igen och gå runt och frysa ihjäl i.

Men fortfarande, här sitter jag faktiskt också och peppar inför denna dag. Det kanske är det lilla ordet "ny" i nyår som är det fina i det hela. En liten nystart, lämna det jobbiga bakom sig, det blir en del av historien, satsa framåt.



Jag ska nog ha denna på mig på nyår, inte speciellt vacker men jag slipper frysa!

För sista gången i år ska jag skryta. För snart så åker jag. På nyårsafton lämnar jag landet och njuter i solen istället för att frysa tårna av mig i Nyköpings hamn.

Visst känns det lite vemodigt. Alla dessa år som man har hyperfestat och sedan tvingat ned sig själv till hamnen för att frysa ihjäl och titta på fyrverkerier. Vadat hem i snön klockan tre på morgonen och vaknat upp nästa morgon och undrat, vad var vitsen med det egentligen?

I år ska jag inte tänka på någonting sånt. Jag behöver inte ens ha mössa och vantar på mig heller. Kanske bär jag en sån här?



Det här är en riktig elegant damhatt från 60-talet. Den är flätad med strån, siden och glaspärlor. Den funkade nog alldeles säkert som en riktigt bra solhatt. Nu önskar jag att jag hade en lika dan själv. Gott nytt år! Njut av fyrverkerierna och för guds skull, håll värmen.

Det är verkligen något speciellt med nyår. Man är liksom full av förhoppningar inför det kommande året. Nyår är verkligen som en nystart, vissa ger nyårslöften, andra inte. Jag tillhör de som inte gör det, jag vet att jag ändå inte håller mina löften.

Men det som jag älskar mest med nyår är att man får en anledning till att klä upp sig. Ingenting är för ”fint” för nyår. Skorna på bilden ser väldigt ”nyår” ut tycker jag. De är silverfärgade med hög klack.

Ägaren till skorna hade tänkt att använde dem till ett bröllop, men så blev det inte och hon ville spara dem till ett ”speciellt tillfälle”. Nyår skulle ju kunna vara det speciella tillfället.

5+6=11. Därav den smått otippade bilden. 2011 är det nya talet och vi har alla chansen att fylla talet med fina minnen.

Åren bara flyger förbi som man brukar säga. Det är uppenbart att tiden håller oss fängslade samtidigt som den för oss framåt. Kan tyckas orättvist. Men nyår är onekligen ett firande av tidens frammarsch.

Förra nyåret skrev jag såhär i mitt inlägg: Mitt nyårslöfte är därför inget annat än att sluta vara tidsoptimist. Optimister i all ära, men tid är inte att jävlas med.

Jag har inte lyckats med mitt nyårslöfte, jag behöver mer tid. Och förresten så är det väl ingen som lyckas med nyårslöften. Det är väl det enda löftet som är allmänt accepterat att bryta?

Hur som helst så firar jag mitt nyår på italiensk mark med tre vänner. Eftersom jag är förälskad i att resa så blir Italien ett bra slut på året 2010 och en perfekt början på det nya året, 2011.