Kanske var familjen Österman kristen. Kanske trodde Bernard på Gud och kanske knäppte Hilda händerna varje kväll och bad. Bad om lycka, bad om hälsa eller bad om mat på bordet.

 

Den gemensamma nämnaren för alla Religioner är tron på en högre makt.

 

Tron på någon som antingen går att avbilda eller något som är omöjligt eller till och med förbjudet att avbilda. Även om den högre makten går att föreställa sig som fysisk person, så handlar det i grund och botten om att sätta den högre makten över allt annat. Att sätta Gud på en piedestal.

 

Jag är inte själv religiös men jag kan i viss mån förstå varför andra människor vänder sig till religionen.

 

Det är en enkel förklaring till livet som är så komplext och oförståeligt. Allting som sker, positivt som negativt, har en mening. Det är ett svar på vad som händer efter vår död när våra kroppar sagt stopp. Det är en gemenskap och en trygghet.

 

Det är ett enkelt sätt att leva där dina val och handlingar styrs av någon annan. Du har ingen makt och behöver inte heller oroa dig.

 

Religion är också att skylla ifrån sig. Om en naturkatastrof sker så är det kanske inte alls klimatförändringarna som är orsaken, utan Gud ansåg att det behövdes rensas. Det är att skylla ifrån sig om man fördömer sina homosexuella barn för att Gud säger att det är fel – istället för att erkänna att man själv är rädd för det okända. Det är att skylla ifrån sig när man dödar någon som motsätter sig.

 

Religionen är bra i den mån det är en gemenskap och en trygghet men går till en väldig överdrift när man inte kan känna empati för människor som förespråkar något annorlunda. När man sätter kärleken till något man aldrig sett, framför ens närmaste människor som faktiskt existerar i fysisk form. Som mest onödigt är det när människor inte ens kan motivera sin religiositet.

 

Religion är bra.

 

Religion är dåligt.

 

Men mest är det att höja upp någonting över precis allt annat. 

 

Dock så är handlar allting bara om åsikter mot åsikter, så egentligen; vem är jag att döma? 

 

 

 

Jag har alltid varit intresserad av religion. Det är intressant att veta hur andra lever och vad de tror på, hur de firar högtider, vilka högtider de firar, hur dess kultur är och varifrån religionen härstammar. Religion har alltid varit ett utav mina favoritämnen i skolan. Dels för att det är, som jag sa, intressant och dels för att det är ett sådant brett ämne. Det finns så mycket att lära och ta in.

Som sagt, mitt favoritämne. Favorit. Som att potatisgratäng och fläskfilé är min favoritmat, som att våren är min favoritårstid och som att blå är en utav mina favoritfärger. Därför får denna blåa skjorta representera mitt inlägg om religion, eftersom blå är en annan favorit. Detta är en skyddsskjorta och tillverkades under 1990-talet. Den fanns under sin tid innan museet på Fermenta Products i Strängnäs.

 

Jag gillar inte personkult.
Jag gillar inte hyllande av enskilda personer som hjältar.
Jag är socialist och tror på kollektivet. Att kollektivet kan åstadkomma stordåd, inte ledaren i sig. En ledare tar kanske ledningen i kollektivet, men kan ensam inte åstadkomma något.
Det är allmänt känt att många kommunistiska ledare balsames, placeras i glaskistor och ligger kvar där för allmänhetens beskådan.
Jag tycker att det är fantastiskt underligt och förvånansvärt ickekommunistiskt.
Hur kan en ledare som strävar efter klass och statslöst samhälle fritt från förtryck och som dessutom klassar religion som ett opium för folket, vilja hyllas som en gud?
Detta är för mig högst oklart.
Den enda anledningen jag kan komma på är att dessa ledare inte strävar efter ett klasslöst samhälle på riktigt.  
En ledare som fört ett samhälle från fattigdom och jobbat för att utjämna klasskillnaderna skulle begravas i jorden tillsammans med resten av folket, eftersom samhället är skapat tillsammans. Inte i ett skrin av glas, siden och sammet som det på bilden.

 

Jag har alltid varit intresserad av religion. Alltid tyckt att det har varit roligt att höra och se hur andra ser på tro och livsåskådning. Har alltid tyckt att det är spännande att folk kan tro på så olika saker och uttrycka det på så olika sätt. 

Att besöka ett buddhist tempel, en gudstjänst i en baptistkyrka, ett krishnacenter, en ortodox kyrka, en synagoga, en moské eller en protestantisk kyrka är därför något jag tycker är super kul. Det är som att med en liten kikare kunna titta i en annan kultur. Titta in i andra människors liv. (på ett ostalkigt sätt såklart)

 

Den här lilla gulliga kikaren tillhörde Kerstin Lindh. Kertin fick den när hon var fem år eftersom hon ville göra allt som hennes pappa gjorde och han var jaktvårdare som ofta spanade på både fåglar och fartyg. 

 

 

En modell av en bondgård, förmodligen från 1700-talet.

En verklighetsbit gjord av papper och trä, konstruerad för ändamålet lek. En miniatyr av världen i lille Gustaf Lorentz Zanders händer.

 

Jag tänker mig att religion kanske kan vara samma sak.

Att i sitt huvud modellera med tankarna, skapa sinnliga miniatyrer av sin samtid och hitta sätt att hantera samtiden på, genom en tro på något. En tro på vad som helst.

Och också, genom dessa tankar, även finna en trygghet i sin kropp. En stabilitet, ett sätt att förhålla sig till vad det innebär att vara människa.

Att enas med andra människor i något slags andligt konsensus, en gemenskap.

Kanske ibland bli något av en komplott.

Tankar och idéer om vår existens som präglar vår samtid.

Individer i grupper med olika tro, olika viljor.

Trots det, oftast med samma mål: något lyckligt.

 

Två vinklar av religion:

Religion för att hantera samtiden, för att mäkta med och förstå, eller iallafall försöka förstå komplexiteten som omger oss.

Eller religion för att formatera samtiden, att skapa ett samhälle utifrån en stark tro på något.

 

Jag älskar att studera religionerna i världen som samhällskomponenter.

Tycker om att fundera över den andliga meningen med att anknyta till en så pass omfattande grupp av människor, att dela samma livsregler och strukturer.

 

 

Folk som tror på en religion förbryllar mig. De är på ett sätt mer fridfulla än oss som föredrar vetenskapen framför att tro på en religion. Kanske för att de tror att det finns något efter döden, medan vi andra vet att det är slutet.

Jag skulle nog aldrig acceptera en religion eftersom jag behöver konkret fakta för att tro på något. Men jag skulle inte bli förvånad om jag ångrade mig i sista minuten på min dödsbädd. Hellre dör jag fridfullt i tro om att det inte är slutet än ledsen över att det faktiskt tar slut.

Jag förundras gång på gång av alla slags religioner och dess tro. Ta detta sakramentskåp från 1450 som ett exempel. I skåpet lades sakrament och för att Jesus skulle ha något fint att titta på så hade de målat skåpets insida med något vackert motiv som i detta fall råkar föreställa Jesus, Maria och Anna. Dessa människor som hade använt skåpet brydde sig verkligen om Jesus och ville honom väl. De trodde innerligt att han existerade... Men vem är jag att säga att han inte gjorde det?

 

Som du med all säkerhet redan vet så finns det kristendom, islam, hinduism och en rad andra religioner här i världen, de börjar bli så många att det är svårt att hålla räkning på dem. Inom alla dessa religioner finns det även olika inriktningar, du kan antingen vara protestant eller katolik, shia eller sunni.

 

Ja, det här med religion är helt enkelt en rätt komplicerad grej.

 

Fast egentligen så är det ganska enkelt, man har något att tro på.

 

Att man sen tror på olika saker - eller tror på samma sak på olika sätt -, det är det som komplicerar det hela på en globalnivå.

 

Men oavsett vad man tror på eller hur man tror på det och oavsett om man har en religion eller inte så är din tro något som du tar med dig överallt, något du tar med dig både på resor och till mataffären.

 

Din tro är alltså lite som en handväska, en ständig kompanjon.

 

Och precis som religion så är den här handväskan mycket gammal och har därmed präglats av tidens svårigheter. Fodret är lite avnött och färgerna är inte längre lika klara som de en gång varit men funktionen och det handbroderade motivet är fortfarande detsamma.