Folk som tror på en religion förbryllar mig. De är på ett sätt mer fridfulla än oss som föredrar vetenskapen framför att tro på en religion. Kanske för att de tror att det finns något efter döden, medan vi andra vet att det är slutet.

Jag skulle nog aldrig acceptera en religion eftersom jag behöver konkret fakta för att tro på något. Men jag skulle inte bli förvånad om jag ångrade mig i sista minuten på min dödsbädd. Hellre dör jag fridfullt i tro om att det inte är slutet än ledsen över att det faktiskt tar slut.

Jag förundras gång på gång av alla slags religioner och dess tro. Ta detta sakramentskåp från 1450 som ett exempel. I skåpet lades sakrament och för att Jesus skulle ha något fint att titta på så hade de målat skåpets insida med något vackert motiv som i detta fall råkar föreställa Jesus, Maria och Anna. Dessa människor som hade använt skåpet brydde sig verkligen om Jesus och ville honom väl. De trodde innerligt att han existerade... Men vem är jag att säga att han inte gjorde det?