Ibland är det inte så kul att vara kvinna. Att behöva vara rädd när du går hem sent på kvällen, att ha större risk för att drabbas av deprission eller att bli utsatt för härskartekniker när du försöker framföra en åsikt. Att kvinnor dessutom tjänar mindre pengar och har svårare att bli befodrade känns ju inte heller så nice.

Därför skulle jag vilja leva livet som elefefant om jag vore ett djur. Elefanter lever nämligen i matriarkat. Det är alltså honorna som bestämmer i flocken. Flocken leds av den äldsta honan som tar alla viktiga beslut. Flocken består av ledaren matriarken, hennes systrar, döttrar och dotterdöttrar. Storleken på flocken överstiger sällan mer än 10 individer. Elefanter är extremt sociala och visar mycket omsorg för varandra vid t.ex. sjukdom och skador. Flocken är det viktigaste i elefantens liv.

Elefanthanarna däremot lämnar flocken för att leva ensamma eller tillsammans med några få andra hanar när de nått en vuxen ålder. Vid de stora vattenhålen sker stora släktträffar där över hundra elefanter sammlas för att njuta av vattnet.

På den kanske något missvisande skolplanschen kan du se tre elefanter, en hona en hane och en unge. Som du nu vet skulle denna familjekombination vara svår att finna i naturen. Planschen är gjord 1920 av Sven Ekblom och har använts i undervisningen på Sigridslunds skola i Flens kommun. 2012 valde kommunen att skänka planschen till Sörmalnds Museum.

En sengustaviansk ljuskrona med slipade prismor och blåmålad glasplatta i övre kroningen.

Om jag var ett djur så skulle jag vara en fågel.
En fågel som flög runt och landade på höjder.
Jag skulle landa i ljuskronan bland alla prismor.
Solljuset skulle reflektera regnbågens alla färger i min fjäderdräkt.
Jag skulle bygga bo i skimret.
Jag skulle aldrig vara rädd.
Ohejdat kasta mig ut för luften.
Våga allt.
Se allt.
Vilja allt.
Ha allt.

Om jag vore ett djur skulle jag utan tvekan valt hund. Kände själv att det kanske är en rätt tråkig grej att välja om man jämför med fågel eller delfin, de djur som kan göra så otroligt häftiga saker tillskillnad från en hund som inte gör speciellt mycket själv mer än att tuggar på soffor eller lägger sig i dem utan att matte vill.

Som denna soffa, den är en såndär typsik ”rör-inte-matte-vill-inte-att-den-ska-bli-smutsig”-soffa som skulle kunna vara med i en film där vovven aldrig lyder. Denna gavs in utav Karin Magnéli i Nyköping.

Varför skulle jag då vilja vara en hund om jag fick välja? Tänk er själva att alltid får vara hos något som älskar en. Hunden är ju människan bästa vän och jag ser inget bättre ställe att vara på om jag fick välja djur. Tänk er att bli omhändertagna dag ut och dag in, bli älskade, bli glada utav varann, leka och känna värme och så mycket kärlek. Det om något skulle ju vara underbart om man fick vara ett djur. Det skulle inte direkt en delfin eller fågel bli, jag skulle nog vilja ha det så familjärt som det bara går. Precis som jag har det nu.

Denna bild från 20-talet på några flodhästar har hängt i ett klassrum på Sigridslunds skola i Flen. Där har den, tillsammans med andra bilder, hängt för att påminna eleverna om alla de fantastiska djur som finns i världen.

Jag önskar ofta att jag var ett djur. Då jag har två katter i familjen är det ofta en katt jag drömmer om att bli för en tid. Dessa drömmar triggas av att jag ser katterna ligga och ha det bra hela dagarna, för att sedan resa sig och äta lite, för att efter det åter lägga sig ner på en väl vald plats igen. I en modern människas stressiga liv är det förståeligt att man har dessa tankar ibland.

Men om jag var en katt, vad skulle jag då tänka på? Om jag var något annat djur, vad skulle jag då funder över? Det beror givetvis på vilket djur jag var. Med största sannolikhet tänker inte djur på samma komplexa vis som människor och det är den största anledningen till att jag i slutändan alltid föredrar att mina dagdrömmar om att vara ett djur förblir just dagdrömmar.

Jag vill kunna tänka och reflektera över världen. Att det är denna förmåga som ställt människor högst upp i näringskedjan är självklart. Jag misströstar dock över att vi trots vår goda förmåga till att tänka rationellt ibland behandlar våra meddjur barbariskt. I dessa fall skulle vi behöva ställa samma frågor som ovan: om detta djur var jag, vad skulle jag tänka och känna?

Det finns otaliga exempel på, milt uttryckt, bristfällig behandling av djur. Jag tänker därför inte ta upp något specifikt här – det kan man lätt hitta själv på internet om man så vill. Jag vill dock skriva att jag önskar mig en värld där människor visade lite mer empati mot djur. Det handlar inte om att alla ska bli vegetarianer. Det handlar om att man låter sig tänka igenom vad djuren går igenom. Det handlar om att ta ansvar för sin behandling av djur.

Om jag vore ett djur skulle jag säga till alla människor: ”Du vet talesättet ’Att behandla din nästa såsom du själv vill bli behandlad’? Det borde inte gälla enbart människor emellan.”

”Kom tillbaka med min sked!”

Kommer ni ihåg från vilken svensk filmvärld det här citatet kommer ifrån?

Ni får en ledtråd; Astrid Lindgren.

Har du kommit på det än?

Det är ju såklart Saltkråkan!

Denna underbara filmserie som jag i min barndom kunde spendera timmar i sträck framför.

När vi kom fram till veckans tema vandrade mina tankar direkt till de klåfingriga, glitterälskande skatorna. Jag valde därför denna lilla flaska – som jag inledningsvis trodde var ett fickur, då flaskan är så otroligt liten – som är blank och fin. Om jag vore en skata så skulle jag genast försöka få tag i den.

Flaskan är avsedd att hänga vid bältet och har ett orientaliskt utseende, trots detta är den dock troligtvis av västerländsk tillverkning. Kerstin von Friedrichs lämnade in flaskan till museet 1952.

För att återkoppla till det inledande citatet, lilla Skrållan kastar ut sin sked genom fönstret och en skata lägger genast vantarna – klorna? – på den och flyger iväg med den till sitt bo. Sedan är det bara för öborna att försöka återta skeden. Och detta är precis vad jag skulle göra om jag vore en skata, jag skulle flyga in i det fönsterlösa föremålsarkivet, bli hänförd av denna skinande flaska och flyga iväg med den till mitt bo. Sedan skulle det bara vara för museipersonalen att försöka återta den. 

Om jag skulle omvandlas/födas om till ett djur och själv skulle ha möjligheten till att välja vilket tror jag att jag skulle välja att bli en uggla. Djurmetaforer i all ära och liknelser likaså men jag väljer inte ugglan för att den förknippas med klokhet utan för att jag dras till djurets noga bevakande egenskap. Med bra syn, mycket rörligt huvud och en förmåga att vara mycket diskret skulle jag som uggla kunna bevaka och ta del av världen på avstånd, en värld som mestadels tillhör människan.

Med tanke på att ett djur inte har det mänskliga intellektet spelar det dock inte så stor roll för mig vilket djur jag skulle bli då jag med största sannolikhet inte skulle ha förmågan att reflektera över någonting.

Om mitt jag dock skulle få stanna kvar i ett annat djurs kropp skulle jag i de flesta fall våndas mycket för att jag saknar den kropp som mitt jag är anpassat för. Jag skulle sakna förmågan att utnyttja redskap som t.ex. teservisen på bilden.

I samlingen av serviser finns bland annat kaffeservisen Trollsländan bestående av 12 koppar med fat, kaffekanna med lock, sockerskål med lock samt en gräddkanna. Kaffeservisen tillverkades 1909  och är formgiven av Alf Wallander.

Eftersom jag under mina tre år som bloggare inte har valt ett skåp någonsin så skulle jag nog som sköldpadda välja skåpet. Men det finns en till anledning till varför jag skulle välja skåpet som sköldpadda, jag skulle nämligen skrämma folk som tittade in i den mörka "garderoben". Eftersom jag som sköldpadda är lite klumpig så skulle jag säkert ramla ur skåpet och hamna på rygg och inte komma runt, så att när personen som tittat in i skåpet och blivit skrämd får se något roligt och gulligt. Förhoppningsvis skulle personen hjälpa mig och vända på mig och när personen gjort det skulle jag springa iväg. Alla som har haft en sköldpadda vet att de kan vara snabba och inte alls skalman-långsamma.

Som sköldpadda skulle jag nog även frigöra alla uppstoppade djur och porslinskossor som finns i magasinet. Men även plastdockorna som finns. "Frihet åt alla" skulle jag ropa, eller kvacka, eller vad sköldpaddor nu än gör. Men skåpet skulle vara mitt hem, dit skulle jag släpa alla möjliga sorters klädesplagg som finns i magasinet för att göra det mjukt och fint. Det finns ju som sagt en hel del grejor man kan inreda skåpet med i magasinet. Allt från ett helt dockhus till tavlor och porslin. Skåpet jag skulle bo i är ett bänkskåp gjort av fur som används för att förvara saker och det är ju typ det jag som sköldpadda skulle göra, förvara mig själv och alla mina saker som jag skulle sno från magasinet...