Förväntningar, handling, nervarvning. Min sommar känns som den bestått i stort sätt av dessa tre delar, fördelat över de tre sommarmånaderna.

Under den första parten av lovet liksom byggde man bara upp hur skönt det var att äntligen vara ledig och började planera och komma på allt som man bara måste göra under lovet. Volleyboll i hamnen, chillfester med kompisar, midsommar på Dalarö med mera. Allting kändes just då så underbart och så avslappnat, med all tid i världen behövde du inte ens tänka dagen innan vad nästa dag skulle föra med sig.

Juli innebar lite mer allvar för mig då det var då jag tog och jobbade järnet fram till den 25:e. Jobbet bestod av att arbeta långa dagar på Bro Hof Slotts golfbana där vi hjälpe till att bygga upp inför tävlingen Nordea Scandinavian Masters som skulle spelas i slutet av månaden. Men under jobbtiden hade vi som tur var några lediga dagar och passade då på att åka hem till Nyköping för en grym spelning på den gamla dansbanan i hamnen med bland annat Super Hot Giant Alien, Gold och Stocholmsbandet Shotgun Crackers.

Dagarna på jobbet var i och för sig långa men tack vare det helt gudomliga vädret som vi hade gick det lättare än förväntat. När väl jobbet var avslutat var det dags för sommarens stora guldkorn – EMMABODAFESTIVALEN 2010! ”Inget annat än Emmaboda” som pryder de stiliga tygbanden gjorde verkligen sin rätt, det var helt sjukt underbart. Vädret kunde varit bättre, men vad är det i jämförelse med stämningen, musiken, folket och en konstant fyradagarsfest?

Augusti inleddes med att ganska småsliten sitta på festivalbussen från Emmaboda som skulle ta mig och Oscar till vårt sommarställe på västkusten där det var dags att hämta igen sig ordentligt. Efter en vecka av konstant chillande var det dags för en ganska dyr krogendebut i Strömstad. Kanske inte jättebra med tanke på att det sen behövdes en del dagar för att komma igen efter det också.

Vad jag sedan nu gjort i augusti efter det kan jag inte riktigt sätta fingret på. Mestadels har jag sovit och spelat tv-spel vilket inte känts helt fel ändå, men nu kan man ju undra hur två veckor bara kunde försvinna. För helt plötsligt var lovet över och det var dags för Typ en Festival och sedan en stört bra sommarlovsavslutning med alla kompisar. Och nu är det slut, första skolveckan har snart förflutit och jag är redan sliten som efter att jag gått två månader…



Bilden är på Albin Hermansson från Katrineholmsbandet Dödsdemokraterna under deras spelning på Kajrocken i Katrineholm.

Bodde bredvid ett gäng snubbar från Norrland på Arvikafestivalen som vi hittade på lekar med!

Den låten skulle kunna i stort sett sammanfatta min sommar. På gott och ont. I början av sommaren var det den ultimata pepp-låten, nu i efterhand står jag knappt ut när jag hör den.

Allt på grund utav Arvikafestivalen, där den spelades på repeat dygnet runt i en vecka i sträck. Jättekul i början, sen ville man mest slita ut sina trumhinnor. Vet inte riktigt varför jag skriver bara om denna låt, men det är faktiskt det första som kommer upp när jag tänker på sommaren 2010. Det är inte negativt, som det kanske låter, utan mer en grej som etsats sig fast.

Min plan jag hade innan sommaren att tänka att "hela sommaren skulle bli sämst så att allting skulle bli bra i jämförelse" funkade faktiskt! Jag har haft en helt underbar sommar, dock har den gått alldeles för fort och det känns som det finns så mycket kvar att göra.

Då har jag ändå hunnit med att jobba i 3 veckor, varit på 2 fantastiska festivaler och andra roligheter. Jag skulle kunna prata på i evigheter om alla nya minnen, men det skulle bli för mycket och internt.

Nu sitter jag här sista dagen på sommarlovet, framför min dator och äter godis. Och jag har inte ens ångest över att min sista lediga dag spenderas så här, det måste vara ett tecken på en riktigt lyckad sommar.

Den här sommaren har varit annorlunda för mig, för jag har tagit det lugnt som aldrig förut! Jag har bott i min soffa och jag har sovit så mycket jag har kunnat. Men den har ändå inte varit helt händelselös.

Precis när sommaren drog igång på riktigt så ställdes Hultsfredsfestivalen in, och las ner på riktigt. Det sörjde vi något så innerligt. Men vi kompenserade med picknickar och röjiga utekvällar.

I mitten av sommaren jobbade jag på sjukhuset i tre veckor, vilket var en upplevelse. Det var en aning tradigt, och ett mycket udda första sommarjobb.

Utöver jobbet åkte jag på diverse utflykter. Jag och min pojkvän kelade med lemurer på skansen, jag åkte till Arvika och fick min plånbok stulen, jag åkte och hälsade på mina vänner på Emmabodafestivalen och såg ett av världens bästa band, och nu på slutet av sommaren åkte jag och två polare till Gröna Lund och kollade på Bob Hund.

Annars har jag som sagt bara tagit det lugnt, väl behövligt nu när man ska börja sista året på gymnasiet. Nu är det bara kämpa sig fram till studenten!