Förväntningar, handling, nervarvning. Min sommar känns som den bestått i stort sätt av dessa tre delar, fördelat över de tre sommarmånaderna.

Under den första parten av lovet liksom byggde man bara upp hur skönt det var att äntligen vara ledig och började planera och komma på allt som man bara måste göra under lovet. Volleyboll i hamnen, chillfester med kompisar, midsommar på Dalarö med mera. Allting kändes just då så underbart och så avslappnat, med all tid i världen behövde du inte ens tänka dagen innan vad nästa dag skulle föra med sig.

Juli innebar lite mer allvar för mig då det var då jag tog och jobbade järnet fram till den 25:e. Jobbet bestod av att arbeta långa dagar på Bro Hof Slotts golfbana där vi hjälpe till att bygga upp inför tävlingen Nordea Scandinavian Masters som skulle spelas i slutet av månaden. Men under jobbtiden hade vi som tur var några lediga dagar och passade då på att åka hem till Nyköping för en grym spelning på den gamla dansbanan i hamnen med bland annat Super Hot Giant Alien, Gold och Stocholmsbandet Shotgun Crackers.

Dagarna på jobbet var i och för sig långa men tack vare det helt gudomliga vädret som vi hade gick det lättare än förväntat. När väl jobbet var avslutat var det dags för sommarens stora guldkorn – EMMABODAFESTIVALEN 2010! ”Inget annat än Emmaboda” som pryder de stiliga tygbanden gjorde verkligen sin rätt, det var helt sjukt underbart. Vädret kunde varit bättre, men vad är det i jämförelse med stämningen, musiken, folket och en konstant fyradagarsfest?

Augusti inleddes med att ganska småsliten sitta på festivalbussen från Emmaboda som skulle ta mig och Oscar till vårt sommarställe på västkusten där det var dags att hämta igen sig ordentligt. Efter en vecka av konstant chillande var det dags för en ganska dyr krogendebut i Strömstad. Kanske inte jättebra med tanke på att det sen behövdes en del dagar för att komma igen efter det också.

Vad jag sedan nu gjort i augusti efter det kan jag inte riktigt sätta fingret på. Mestadels har jag sovit och spelat tv-spel vilket inte känts helt fel ändå, men nu kan man ju undra hur två veckor bara kunde försvinna. För helt plötsligt var lovet över och det var dags för Typ en Festival och sedan en stört bra sommarlovsavslutning med alla kompisar. Och nu är det slut, första skolveckan har snart förflutit och jag är redan sliten som efter att jag gått två månader…



Bilden är på Albin Hermansson från Katrineholmsbandet Dödsdemokraterna under deras spelning på Kajrocken i Katrineholm.