Här är föremålet: Veronicas val
Detta är alltså en ljusstake och gavs in utav Carl-Gustaf Blomberg år 1680 .
Jag var ju faktiskt lite inne på spåret och hade lite rätt skulle man väl kunna säga. Själva saken hade jag ju väldigt rätt i, nästan i alla fall. En ljusstake och en lampa är ju lite samma sak, men gud så fel jag hade på årtalet. Tycker det var kul att få läsa sedan vad det faktiskt var för sak och hur eller varför man gissade på det man gjorde. Hade ni rätt? Va ni nära?
Jag tycker jag skulle få en halvt rätt på denna. Jag var ju där och snokade ändå. Nu ser man det ju som en ren självklarhet när man tittar på bilden och förstår kanske inte hur man faktiskt kunde gissa så vild, inte för att jag var speciellt långt ifrån men ändå.
Här är föremålet: Vendelas val
Föremålet är en vanlig pump som kan användas med hand eller fot för att blåsaupp luftmadrasser och liknande. Den är gjord av gummi och har en dragspelsform. Överst på pumpen står märket: Wetzell GUMMI. Pumpen till hör samlingen ”Eskilstunahemmet”. Tidigare ägare av pumpen var Ingrid och Ivar Alderstrand som brukade släpa med sig pumpen på sina tältsemestrar. 1985 gjorde de en lång resa längs med Sveriges östkust. I packningen fanns denna pump och ett fotogenkök, som senare skulle komma att lämna brännskador på Rogers fot efter en liten olycka.
Nu när jag vet vad föremålet används till, tycker jag att det är konstigt att jag inte förstod det direkt. Jag har ju pumpat mängder maddrasser men trots det förstod jag inte att det var den typen av pump som jag höll i min hand. Till mitt försvar är pumpen tillverkad redan 1940 och ser därför ganska anorlunda ut jämfört med dagens modeller. Dagens lärdom får helt enkelt bli att det alltid är det första mest uppenbara svaret som är rätt. Det finns faktiskt en teori om detta, den kallas Occam's razor.
Här är föremålet: Oscars val
Ett tortyrredskap eller en blompress? Vad var det egentligen för föremål jag råkade komma i kontakt med förra veckan? Det stora och tunga föremålet visade sig vara en tryckpress av gråmålat gjutjärn.
Mystiken försvinner. Ingen har plågats av dess bastanta tryckplatta. På tryckpressen finns en etikett där det står: ”AB Fredrik Wagner tryckeriagentur, Stockholm, Göteborg, Malmö”. I muséets databas står det att Stig Wärmling från Gnesta har skänkt tryckpressen till muséet, men det står inget datum för förvärvningen. Det är alltså svårt att veta vad denna tryckpress har tryckt för texter.
Jag finner det dock roligt att jag valde en tryckpress på måfå. Jag är nämligen en bokälskare och jag tycker det finns något romantiskt med en gammal tryckpress, i solitt järn dessutom! Tryckpressar står nog endast att finna i stora tryckerier där tusentals böcker och tidningar trycks varje dag, och inte hemma hos någon. Om man vill trycka upp något i dag skriver man helt enkelt ut det men skrivaren. Om det inte går så beställer man något från internet.
Därmed känns det som att lite av skapandet har försvunnit. Det var en gång i tiden ett gediget handverk att trycka upp något – idag trycker vi endast på en knapp. I och för sig kan mer tid läggas på själva motivet eller texten idag än tidigare. Så kanske är vi vinnare trots allt!
Det var tryckpressen, denna geniala uppfinning, som ledde till den explosion av kunskapsspridning som idag har mynnat ut i internet. Så även om tryckpressen kanske tillhör det förflutna bör den hanteras med vördnad, för utan den hade jag antagligen inte kunnat skriva, och du antagligen inte kunnat läsa, detta inlägg.
Här är föremålet: Marikas val
Hypoteser är just hypoteser av en anledning, för det är inte alltid de är korrekta. Mina hypoteser från förra veckan visade sig vara just det; inkorrekta. För föremålet på bilden ovan visade sig varken vara en kärnhusborttagare eller en näspetarhjälpare.
Som mitt idérika val av titel redan avslöjat så är föremålet på bilden en mungiga.
Och vad sjutton är då det, var min första tanke.
En mungiga är ett blåsinstrument som används även idag och då kanske främst associeras med folkmusik. Och helt plötsligt så känner jag mig inte ett dugg allmänbildad.
Mungigan fungerar på så vis att man håller den intill munnen och knäpper på stålfjädern i mitten av järnöglan, då frambringas en ton och munnen fungerar sedan som en resonator (tänk dig resonanslådan på en gitarr) och ljudet förstärks. Det finns förstås modernare varianter, av modernare material, men mungigan på bilden består just av en stålfjäder i en järnögla.
Tyvärr så finns det inget tillverkningsår angivet i museets register, men då mungigan förvärvades den 26 september 1916 så hade jag åtminstone rätt om det faktum att föremålet är äldre än att det är från 1900-talet slut. Det får mig att känna mig åtminstone lite bättre över mina felaktiga hypoteser.
Och kanske skulle det faktum att det initialt okända föremålet låg på samma avdelning som bland annat en fiol varit en ledtråd i största slag, men olikt Sherlock Holmes är mitt öga otränat när det kommer till jakten efter ledtrådar och jag missade det helt.
Här är föremålet: Nils val
En klumpfälla är en gammal typ av råttfälla där den övre träbitens vikt utnyttjas för att klämma ihjäl råttan eller musen. Fällan gillras genom att hissa upp den tunga överdelen med hjälp av ett snöre för att sedan placera ett lockbete på en utlösningsanordning under överdelen. Då ohyran kommer för att ta betet faller locket enkelt ned och tar död på djuret.
Hur effektivt föremålet var vet jag inte, men väl behövligt var det. Då råttor kan bära på många sjukdomar var de förr i tiden en stor fara för samhället och behövdes därför tas död på. Råttor bär visserligen fortfarande på sjukdomar men risken för att de ska spridas till oss människor är mycket mindre tack vare den stora minskningen i våra hushåll, även fast de i storstäder finns i storutsträckning på gator och mellan väggar. I förra inlägget nämnde jag fotografen Magnus Wennman vars film om råttor och hemlöshet i Stockholm finns bakom följande länk. http://vimeo.com/51737778 En mycket fin film som nästan kan göra råttfällan till en onödig grymhet.
Här är föremålet: Liljas val
Dags fööööör:
Gissa föremålet svar på tal!
Nåväl!
Var det en A. målbur som användes på Östra skolan under 1920-talet under den mytomspunna rastleken fri-tennis?
Var det en B. klädhängare som Hanna Palme lät konstruera specifikt för hennes klädkammare på Ånga gård?
Eller var det en C. kartställning som användes i klassrummen på Västra Småskolan år 1966 i Nyköping?
Rätt svar var C!
Detta abstrakta föremål är alltså ett pedagogiskt tillbehör.
Exakt hur kartan fästes i nätet tål att tänkas på!
Men vacker är ställningen.
Personligen skulle jag kanske ha använt ställningen som klädhängare.
Tänk att slänga över några sjalar genom rutnäten, trä igenom några t-shirtar.
Tror att den skulle bli ett spännande inslag i inredningen.
Här är föremålet: Fridas val
Förra veckan skrev jag om ett okänt föremål och trodde att det antingen var en leksak till ett dockhus eller en bordsdekoration som man kan förvara salt och peppar i. Men jag hade fel, å så fel jag hade. Du kanske hade rätt om du gissade att det var ett skrivställ! Först blev jag också förvånad över att det var ett skrivställ men nu känns det inte så konstigt.
Skrivstället tillverkades runt 1800-talet och är gjord av förnicklat järn tillsammans med en bricka med dekoration av bladstav på korta ben med två glasflaskor, som inte ska innehålla peppar och salt utan bläck, samt en skål som sannolikt användes som behållare för sand och ett ramförsett klockställ är vad ni ser på bilden. Mannen som ägde det "konstiga" skrivstället hette Olov Olsson som bodde i Baggetorp men personen som gav föremålet till museet hette Mait Pettersson som bodde i lilla Nyköping.
