Sverige har många fina kulturarv, men något som jag tycker är extra charmig är folkdansen. Folkdans brukar definieras som aningen danser som utövades på 1800-talet eller tidigare eller danser som förts vidare genom tradition snarare än genom skolor. Jag vill tänka att jag själv dansat folkdans i skolan på julavslutningar. Dock var det inga folkdräkter involverade utan barn i sina finkläder som dansade till ett dragspel och en kvinnas röst. Jag vet inte om den dans vi utövade var något som skulle kunna kallas för folkdans men det kändes som det när man dansade i par, tjej och kille.

När folkdans nämns i ett samtal väcks alltid en tanke på midsommarstången och danser runt den, vilket inte är så konstigt eftersom det är nästan det enda gången under året som det dansas folkdans. Jag som ungdom har även en känsla av att det endast är tanter och gubbar som dansar folkdans och att den är en dans som snarligen kommer att dö ut och ersättas av mer modernare danser såsom hiphop.

Denna folkdräkt är utav ett speciellt slag, det är en så kallad "Vingåkers barndräkt". Förr i tiden tyckte man att dräkten var gammalmodig och att den skulle förändras, men om det var någon som försökte göra ändringar på den klassiska Vingåkersdräkten kunde man råka på dyra böter. Denna folkdräkt består av en livkjol, blus, förkläde, huvudbonad och en brosch, Vingåkersdräkten var faktiskt även inspirerad av Österåkers traditionella folkdräkt. Just denna dräkt var det Elisabeth Holmdahl i Karlskrona som bar, det är även hon som är på målningen.

På Sörmlands museums hemsida kan du läsa mer om folkdräkter, se här

Sverige, Sverige älskade vän

Det första som poppade upp i mitt huvud när vi valde temat Sverige var låten med samma namn av Kent. Överlags är jag inte speciellt förtjust i den musik som spelas av bandet från Eskilstuna men den här mysiga lilla visan har fått sig en ärofylld plats på min spotify-lista. För den är just det; mysig.

I landet lagom är bäst

När vi åkte med skolan till Barcelona fick man tänka till lite, för en typisk present från Sverige skulle tas med till värdfamiljen. Och vad var då typiskt svenskt? Jag tänker på dalahästar, glas från Kosta Boda, knäckebröd och ... älgen! Den sista verkar ju vara omåttligt populär, om man dömer efter antalet stulna vägskyltar som pryds med skogens konung.

Natten är ljus i ett land utan ljud

Enligt Fokus så säljer souvenir-butikerna vägskyltar, gosedjur och smycken gjorda av älgspillning för miljontals kronor varje år. En sådan souvenir som hamnat i föremålsarkivet är den här brunmålade älgen av trä från Jämtland. För mig skriker den verkligen Sverige.

Välkommen, välkommen hit

Vem du än är var du än är

Himmelsbit.

Timotej, rädisa, potäter, syrsor, gräddfil, klippa, rödklöver, räv, björk.

Räddningsvästen på de fyra barnen i fiskebåten Beli.

Besättningen påväg ut i skärgårdslandet. Påväg ut i himmelsbit och havsbit.

Askö, Kråmö, dagsturer med familjerna.

Sol i nacken, svängande, gungande kanske sillunch och jordgubbssaft.

Sommarsverige 1975. Sommarsverige nu.

Sverige.

Karga fjäll, skogsgläntor, stenstränder, havet, sjöarna, granarna, ängarna, betongerna.

Nu åker vi ut och ser det. Vi upplever det.

Flytvästen klumpig och otymplig. Skydd mot havet och vågorna.

En fysisk barriär som kontrast mot de sinnligt nedrivna, friheten.

Friheten.