När det är vår känner man hur hela kroppen blir varm och man känner sig mysig. För mig är våren framme när man känner lukten av tall, kåda och hör talgoxens sång. Men det är även på våren som de första sommarplågorna brukar komma. Det kan vara en låt från melodifestivalen eller en låt som man hatar och bara hoppas på att den ska glömmas bort av samhället. En sommarplåga är en poplåt som har sin största popularitet på sommaren och den kommer ut i sen vår (typ maj). Låten är oftast en singel och spelas på väldigt många radiostationer i hela landet.

Det ni ser på bilden är en radiogrammofon från Phillips som var Ingemars födelsedagspresent när han fyllde 15 år. Den ser nästan ut som en bänk med inbyggd radio, ganska praktiskt faktiskt. Denna radiogrammofon har förmodligen spelat en hel del sommarplågor från 1973 och framåt. 1973 var årets sommarplåga "Hooked on a feeling" av Björn Skifs & Blåblus, det blev en hit eftersom många fortfarande lyssnar på låten ibland: http://www.youtube.com/watch?v=kEwNOWUA4yo

I år kan vi ju bara hoppas på att det blir några riktigt härliga sommarplågor och att det blir mer ett nöje än en plåga att lyssna på dem hela sommaren. Ha det bra!

En vårvind blåser genom mitt hår och kärleken blommar som tussilagon i dikena.

Jag går förbi en tant och en farbror. Deras ryggar är krökta av ålder och huden har blivit för stor för kroppen. De håller varandra i handen, stöttar varandra i livet och längs trottoaren. Ett par hånglar på en parkbänk. Kläder, tungor, armar och ben i ett enda trassel. Över allt kärlek.

Kärlek i blicken på den blyga pojken med den tjocka svarta luggen när kan tittar på sin flickvän som fladdrar över dansgolvet.

Kärlek när den uttröttade mamman ser ner på sitt nyfödda barn.

Kärlek och lycka i ansiktet på pojken som just fått veta att flickan han frågat chans på har svarat ja. Kärlek och förväntan i ansiktet på flickan.

Kärlek mellan den bleka datornörden och hans nya spel som bara finns i ett fåtal exemplar.

Kärlek när flickan borrar in fingrarna i det finaste lockarna hon sett och ägaren av dem mjukt kysser hennes läppar.

Kärlek i mitt hjärta när jag tänker på alla fina människor jag har runt omkring mig. Fina vänner, fin pojkvän och fin familj.

 

En vårvind stryker längs min kind och jag bara ler av lycka.

 

Den har fina lilla dräktdekorationen är gjord av något så gosigt som fiskfjäll! Den bars av unga fröken Hildur Lundqvist på hennes första bal någon gång runt sekelskiftet. Jag tycker att den är lite blommig, söt och vårig på något sätt!

Jag gillar vintern och har alltid gjort det. Men visst är det skönt när snön försvinner, man kan ta på sig converse, tunnare jacka och solglasögon.
Solglasögon är för det mesta snygga samtidigt som det är skönt att inte bli blind av solen. Jag är en sån som använder solglasögon hela våren och sommaren, sitter de inte på näsan så sitter de i håret.

Solglasögonen är från 1970 och inga jag skulle fastna för i en affär. Jag gillar inte den orangea/bruna färgen på dem, och modellen? Njaaa, jag tycker bättre om wayfarer.

Det finns en hel del saker som ger mig vårkänslor. Att bara solen lyser så starkt, att all snö smälter bort och att fåglarna kvittar. Att det är ljusare längre på dagarna, att dem hemska kylan försvinner och att man kan gå mer och mer lättklädd.

Något av det värsta jag vet med vintern är att oavsett vilka skor jag lyckas köpa så slutar det alltid med att jag några gånger under årstiden kommer hem med dyngsura fötter, och vem gör egentligen inte det? Jag hatar känslan av att knalla runt i snö och veta att ”snart börjar det läcka in i skorna igen.”

Den härliga blomstrande våren för med sig en underbar lösning på detta blöta hemska problem. Snön smälter och man kan springa runt på både asfalt och gräs utan att ha våta strumpor när man kommer innanför dörren, och vilka skor om inte dessa damskor i svartskinn från 1960-talet talar bättre för min text?

När himmelen är februariblå klockan arton noll noll på eftermiddagen.
När jag klockan 06.02 vaknar och ser hur allting ljusnar.
Stadsfåglarna och solen existerar sig över plåttaken mittemot mitt fönster.
Trädet, i periferin all betong, det knoppar sig och asfalten glittrar inte av iskristaller, den är fuktig och den möter fotsulorna genom skosulor.
Cyklar fort, snabbt, ivrigt och seglar över repslagarebron, åvatten och vitt skum på små vågor.
Flyger förbi bushållsplatser, vitputsade fasader och kastanjeträd, röda bilar.

Runtomkring, överallt, flyger små vindar och viskar att vi är här nu.
Vi är våren och vi är här nu.
Vi letar oss in i dig och sedan etablerar vi en känsla i dig som kommer att bestå länge.
Den heter lycka och den kommer att få dig att orka.

När våren kommer så är det som att nervtrådarna expanderar och söker sig utanför kroppen.
Helt plötsligt kryper dem inte så långt in och är okontaktbara utan de fäster sig i luften utanför dig och säger att allt är liv.
Likt en sprattelgubbes trådar som helt plötsligt domderas av luft, grönska och en flytande gräns mellan allting.
Allting blir kontrollerbart, hanterbart, underbart.

Som att vakna upp.
Pånyttfödd.
Upptäcka att man existerar.
Att få uppleva en sådan pånyttfödelse varje år.
Obeskrivligt.