En vårvind blåser genom mitt hår och kärleken blommar som tussilagon i dikena.

Jag går förbi en tant och en farbror. Deras ryggar är krökta av ålder och huden har blivit för stor för kroppen. De håller varandra i handen, stöttar varandra i livet och längs trottoaren. Ett par hånglar på en parkbänk. Kläder, tungor, armar och ben i ett enda trassel. Över allt kärlek.

Kärlek i blicken på den blyga pojken med den tjocka svarta luggen när kan tittar på sin flickvän som fladdrar över dansgolvet.

Kärlek när den uttröttade mamman ser ner på sitt nyfödda barn.

Kärlek och lycka i ansiktet på pojken som just fått veta att flickan han frågat chans på har svarat ja. Kärlek och förväntan i ansiktet på flickan.

Kärlek mellan den bleka datornörden och hans nya spel som bara finns i ett fåtal exemplar.

Kärlek när flickan borrar in fingrarna i det finaste lockarna hon sett och ägaren av dem mjukt kysser hennes läppar.

Kärlek i mitt hjärta när jag tänker på alla fina människor jag har runt omkring mig. Fina vänner, fin pojkvän och fin familj.

En vårvind stryker längs min kind och jag bara ler av lycka.

Den har fina lilla dräktdekorationen är gjord av något så gosigt som fiskfjäll! Den bars av unga fröken Hildur Lundqvist på hennes första bal någon gång runt sekelskiftet. Jag tycker att den är lite blommig, söt och vårig på något sätt!