Mitt drömtema: Ska man ha ett sånt?

 

Alltså, när jag tänker efter så har vi faktiskt haft så himla många bra teman. Det känns som att många av er som läst säkert känner mig vid det här laget, på grund av att jag fått chansen att berätta så mycket om mig själv genom dessa teman och inlägg. Och det tycker jag har varit tillräckligt för mig. Så jag tror inte att jag har ett drömtema faktiskt. Ska man ha ett sånt? I sådana fall måste jag nog säga att alla har varit det. För alla har gett mig en chans att utveckla mina åsikter och berätta för er hur jag är och vad jag tycker. Och det har varit så himla roligt.

Jag kommer ihåg att jag i december 2011 skrev om ett nyårslöfte till temat ”2012”, vilket var att jag skulle ägna mer tid åt mig själv. Jag insåg först nu att jag faktiskt gjort det, och det är roligt att se att det jag trodde och tyckte då, faktiskt sker idag. Därför ägnar jag denna guldfärgade spegel till detta tema på grund av att det var en spegel jag valde att relatera det temat till då. Denna tillverkades under 1973 och det var Eric Göransson som gav denna spegel till museet.

 
 

Mitt drömtema: Krims krams





Det började redan när jag var liten då jag ofta besökte en butik vid namn Guldtian. En butik där mycket kostade endast tio kronor. Vad handlade jag där då? Jo en massa Krims krams bara. Exempelvis samlade jag på små delfiner i porslin som fanns att köpa där för tio/femton kronor styck. En annan gång köpte jag en hund i porslin och vips så var mitt rum fullt av en massa porslinsföremål.

Jag älskar fortfarande krims krams men inte i lika stor utsträckning så mitt rum är inte fullt av dessa ting längre. Kanske beror kärleken till småsaker på mina polska gener eller det faktum att min mamma hatar krims krams och att jag var i det rebelliska stadiet. Något som var svårt för mig var då jag var tvungen att göra mig av med allt krims krams, jag fäster mig gärna vid ting och har svårt att skilja mig från dem. Exempelvis har jag fortfarande kvar några gosedjur som jag inte kunnat slänga ännu för att jag fäst mig vid dem. De ligger i en låda i garderoben.


När man skriver om klrims krams finns det hur mycket som helst att skriva och det finns även väldigt många föremål som passar in på beskrivningen "krims krams" på Raspen. När jag letade efter något föremål till mitt drömtema hittade jag en avdelning med en massa småsaker, bland annat detta väldigt söta tempel som är 16 cm långt och 7 cm brett. Det fanns även ett litet bord med pyttesmå kaffekoppar på och något som liknade en miniatyrkarusell. I beskrivningen av templet står det just "prydnadsföremål" vilket för mig är definitionen av krims krams. Templet är även gjort av materialet elfenben och var från Malmköping där Thorborg Wahlberg hade den i sitt hem. Kanske Thorborg också var en "krims-krams-älskare"?

 

 

Mitt drömtema: Mat såklart

 

Hmm… Drömtema, svårt tänkte jag. Jag funderade och funderade. Sen kom jag på det. Självklart ska jag skriva om mat! Vad annars? Tjejen som älskar att äta och laga mat kan ju inte lämna den här bloggen utan att dela ett recept! Så här kommer en fantastisk rätt, en av mina favoriter faktiskt! Du kan ta i lite vad du känner för, men det här är vad jag brukar ha!


Du behöver:


Någon fisk, frysta lax- och torskfiléer tycker jag fungerar mycket bra. Räkna ca 1 per person

Räkor, musslor och bläckfisk om du vill ha det

Några potatisar ungefär 2-3 per ätande mun

1 knippe sparris

1 citron

1/2-1 chili

1 fänkål

Timjan (helst färsk)

olivolja 



1.Börja med att sätta ugnen på högsta värme.


2.Skala, klyfta, salta och olivolja potatisen. Stoppa in ganska högt upp i ugnen tills det är klart, ca 20-30 minuter


3.Hacka chilin, dela fänkålen i mindre bitar. Ta loss "bladen" och dela dem. Ät inte "pinnarna" och mitten.Ta bort det träiga längst mer på sparrisen genom att bryta lite lätt tills den går av eller dra lite i den.


4.Skala räkor och tina och dela fisken i mindre bitar (salta och peppra fisken)


5.När potatisen nästan är klar börjar du steka grönsakerna med chili, timjan, salt och peppar i lite olivolja. Lägg sedan åt sidan.


6. Stek fisken i samma stekpanna. Ta bort pannan från värmen och vänd i räkorna så att de bara blir lite varma.


7.Lägg upp potatisen på ett fat, lägg på grönsaker, fisk och räkor och avsluta med att pressa över citron och ringla på lite olivolja.


Servera! Föreslaget bestick att servera med är denna slev i snäckskal (?) som är tillverkad i Stigtomta!


 

Mitt drömtema: Musiklistan

 

Jag älskar ordningen i detta målarskin, eller ska vi kanske kalla det den totala oordningen?
Ett virrvarr av penslar och färgtuber i en rektangulär låda av trä.
Detta kladdiga kaos påminner mig om musik.
Här följer därför en lista med låtar som påminner mig om målarskrinet. (detta är ett drömtema eftersom det ger mig tillfälle att skriva om musik som jag tycker om att lyssna på)

Violent Femmes – Add It Up
Denna låt är väldigt tonårig, desperat och hetsig och jag älskar den!

 

Hole – Plump
Min besatthet av Courtney Love och Hole får symboliseras av denna låt. Om något så är historien om detta band kaotisk, de hade en turbulent livsstil och spelade hård musik.

 

The Stone Roses – I Wanna Be Adored
Anledningen till att denna låt passar in på listan är att Stone Roses skivor alltid har Pollokliknande färgstänk på omslaget.
Varje gång jag lyssnar på Stone Roses tänker jag: Wow vad grymt det skulle vara att se dessa live!!!!
Sen kommer jag ihåg att jag redan gjort det och hur besviken jag var efter spelningen. Detta är första låten på första skivan och också deras mest kända låt. En av de låtarna jag faktiskt njöt av när jag såg dem live förra året.



Radiohead – Talk Show Host
Denna låt får vara med på listan med motiveringen:
Typ bästa låten någonsin.
Jag kan lyssna på den om och om och om igen, bäst helt enkelt.

 

Kimya Dawson – Same Shit / Complicated
Kimya Dawson är stört cool och denna låt känns ungefär som ett manifest. Den handlar om människors olikheter och att vi måste acceptera de olikheterna. En del personer tycker om ordning medan andra vill ha det som i målarskrinet för att må bra. en av dem kanske var Bernhard Österman som använde skrinet.

 

 

Mitt drömtema: VARNING FÖR DATANÖRD

 

Släng dig i väggen kära hund, människan har en ny bästa vän.

 

Det är en vän som inte drar i kopplet.

Det är en vän som inte pratar skit bakom ryggen på dig.

Det är en vän som alltid finns där för dig, om du finns där för den och laddar dess batterier.

 

Jag pratar inte helt oväntat om den finurliga manick som jag i skrivandets stund skriver på, datorn! Ja, jag är en datanörd, jag vet. Det är något jag har insett och accepterat. Jag föredrar (åtminstone oftast) inomhus över utomhus, datasurfning över bergsklättring och uppkoppling över isolering.

 

När jag satt och spånade kring idéer till detta tema tog det stopp, att komma på ett drömtema visade sig vara svårare än jag räknat med. Jag tänkte på saker jag tycker om, på musik, resor och krimskrams. Men då kom min räddning, jag hittade den tyska tidskriften ”Markt & Technik: 64’er” från december 1986. Det var inte tidningens utseende som fångade mitt intresse, även om astronauten är cool och färgerna uppiggande, utan snarare underrubriken Das magazin für Computor-fans”.

 

Das magazin für Computor-fans.

 

Jag läste spanska i skolan (notera användningen av imperfekt!) och kan endast en handfull tyska ord, men dessa är rätt tydliga och jag tackar vårt gemensamma språkträd. Tidningen för data-fans. Och det är väl det jag är. Ett fan av datorer, ett fan av deras existens.

 

Så där har ni mitt drömtema; datanördighet och data-fans.

För jag är sån, jag gillar sånt.

 

 
 

Mitt drömtema: Drömmar

 
 

Det är på natten vi drömmer och drömmen styrs av tiden. Hjärnans konstanta flöde av tankarnas omlopp saktar stilla ned och under ett par timmar händer ingenting i huvudet. Sedan kommer drömmen. Drömmen som ett nässelsnår där sinnet vandrar barbent i livets alla upplevelser. Tankarna får halka av, vecken slätas ut och kroppen i sin kapsel får sjunka till botten av vila och vaggas av sjögräs och återupprepningar.

 

Det är på dagen vi drömmer och drömmen styrs av tiden. Det flyktigt förgängliga hinner ikapp oss och det omedelbara botemedlet är att drömma bort oss en liten stund. Bara en liten, liten stund. Så kanske rosa drakar får spraka i huvudet istället för elektronikapparatur, hjärtat flyger till en avlägsen skog där det egentligen vill vara. Så kanske, kanske finner sinnet dörrar till andra rum även om le kuerpo fysiko inte kan vara där så kan metafysiken vara där.

 

Drömmen är metafysiken. Drömmen styrs av tiden.

I en grönlackerad plåtlåda återfinns ytterligare en skepnad av tid.

Stämpeluret från Brunnsgatan 2.

Och på Brunnsgatan drömdes det också drömmar.

De stämplades in och ut.

Åtta till fem.

Dagligen.

 

 

 

 


Mitt drömtema: Skriv din historia

 

När jag tänker dröm ser jag något färgglatt, storslaget, orealistiskt framför mig. Eller något ouppnåeligt som spelas likt en filmscen innanför näthinnan, om och om igen. De drömbilderna kan bara nås på ett sätt – genom fantasin.  Därför skriver jag här min historia. Även fast den kanske inte är varken bombastisk eller färgsprakande.

 

Hur hamnade den nakna kvinnan på oljemålningen?


Ester Lindahl har genomskådat dimensionerna. Som när en första gången på cykeln förstår hur kroppen koordinerar rörelserna, har Ester förstått vad tiden egentligen är.


Den är ingenting och samtidigt allt.


Den är universum, ett ständigt expanderande oändligt rum av händelser utan egentlig innebörd eller ordning – ordningen finns bara för oss, för våra liv.


Du kan resa i den, välja en tidpunkt, gå framåt, tillbaka, vrida och vända på den.


Precis som Ester valde ett avsnitt ur sitt liv som hon ville uppleva annorlunda.


Vem är konstnären?


Ivan Aguéli, en konstnärssjäl med temperament och dubbelt ursinnigt påbrå. Italiensk och rysk, samtidigt som barsk, gestikulerande men en fantastisk älskare. Ester mötte honom av slump en kall vinterkväll 1917, på en rökig bar i en av Stockholms vrår som hon den kvällen lyckats smyga sig in på. Han talade Engelska, ett språk som Ester knappt förstod tio ord av. Ändå förstod hon kroppsspråkets varje detalj. De umgicks intensivt i en vecka, bara som unga, nyfikna och pulserande. Tills den sista dagen kom innan Ivan var tvungen att packa penslarna och resa. Han ville ha henne som modell för ett nakenporträtt.


Till en början var hon smickrad, generad och ivrigt förväntansfull. Att blotta sig så inför en okänd man, det var nästan förbjudet – och spännande.


Ester hann inte halvvägs upp för den sneda trappan till Ivans hyrda vindsrum, innan rädslan och förnuftet tog känslorna överhand. Det som tidigare bara känts förbjudet, såg hon nu som alldeles vanvettigt. Hon vände och sprang.


Bort från det exotiska, pulserande mot hemtrevnad och tryggheten. Hon vart räddad undan stunden – men aldrig fri.


Den stunden i tidsrummet hon valt att leva är den hon aldrig fick.

Hon kliver nu upp för den sneda vindstrappan, även för de sista stegen. Hon knackar försiktigt på dörren. Där
står det vida leendet och de kastanjebruna, lekfulla ögonen.  Hon kastar kappan på golvet och känner precis i den stunden att allt nu ska stå rätt till.


(Ester var ägaren till målningen och Ivan var konstnären just det årtalet, det övriga är bara fiktion)