Oj, oj, oj.. många tankar dyker upp när jag tänker på ordet djur. Bland annat all utnyttjning, sexuella övergrepp, inavel men framför allt tänker jag på all den kärlek som djuren ger oss!

Jag har själv haft olika djur. Bland annat har vi haft tre katter, en hund och ett akvarium på 120 liter. Jag må säga att djur är nog de mest kärleksfulla och hängivna varelserna på denna planet. Den hunden vi hade gjorde allt för att göra oss glada. Den gnällde ingenting. Trots att vi köpte henne för att hon blivit misshandlad och utnyttjad på alla möjliga sätt. Hon anpassade sig och trivdes riktigt bra hos oss verkade det som. Det är svårt att avgöra när de inte riktigt talar samma språk. Fast ibland kan man ju faktiskt se djur le, du vet där i smilgroparna. Hela min familj har alltid haft massvis med djur. Jag har för mig att min mormor och morfar har haft minst tre hundar och fem katter. Det är kanske vissa släkten som alltid har djur med sig. Vi har ju sett att folk alltid har använt djur som redskap och sällskapsdjur sedan vi blivit civiliserade.
     Fiskar är väl egentligen rätt tragiskt att ha. De är väldigt statiska och gör inte mycket. De är däremot fascinerande att titta på. Fast jag fick oerhörda skuldkänslor när jag hade dem. Jag ville bara skaffa större akvarium för det kändes som att jag stal deras frihet.

Hund, katt, mus, groda, papegoja, elefant och människan är alla djur. Hunden är människans bäste vän, en katt har nio liv, ibland måste man vara tyst som en mus och en del av oss snackar bara goja. Vi jämför oss själva med djuren runt omkring oss och alla har olika uppfattningar om olika slags djur.

En del är rädda för råttor medan andra låter sig brottas med krokodiler. Det finns människor som kallar sig djurvänner och det finns människor som endast utnyttjar djur. Alla de som är ägare till ett djur vet vilken nära och kärleksfull relation man kan få till sitt djur.

På bilden har vi 60-talets Paris Hilton, eller det ser i alla fall ut som det. Paris Hilton har gjort hundrasen Chihuahua lika känd som hon själv. Det känns som hon använder sin Chihuahua som ett slags smycke, eller kanske mer som en maskot.

En annan tanke som ploppade upp i mitt huvud var att Chihuahuahundar skulle vara betydligt billigare om det var kilopris på dem. Vissa djur är väldigt duktiga på att underhålla, kolla bara klippet:



Den som lärt känna människors ondska blir djurvän

Ett djur är inte bara ett djur, hur konstigt det än låter. Djur betraktas som ohyra, mat, vänner, underhållning, skit och till och med ibland som gudar.

I vår familj har vi fyra stycken katter, och vi har alltid haft katter hemma. Jag är en riktig kattmänniska, och gillar alla sorters katter utom möjligen såna där kinesiska nakenkatter. Därför är det väl ganska naturligt att när jag ser en katt på gatan går jag fram och klappar den.

I alla fall, när jag och min familj var på semester på Cypern för två och ett halvt år sedan var gatukatter väldigt vanligt. De var liksom små söta kattungar som sprang runt på stranden och jamade, irresistible or what?! Men vi blev ständigt tillsagda att inte röra dem. Här är ett exempel på det som jag nämnde tidigare. I Sverige är katter älskade husdjur som vi ger dyr fabrikstillverkad kattmat, men på Cypern bor det så enormt många katter på gatan, smala som min handled.



Bilden hittade jag i en fransk tidning från 60-talet, som heter Paris Match, men tyvärr vet jag inte vad som stod i artikeln eftersom jag inte kan franska. Jag har alltid varit ganska skeptisk när det gäller tjurfäktning, tycker det är en väldigt rå underhållning, att se när en matador springer runt med ett rött tygstycke och retar tjuren innan han sticker ett svärd genom den.

Jag tänker bara på filmen Gladiator, där de gör ungefär samma sak fast med människor. Och vi människor, som egentligen är en sorts djur, fortsätter ändå med tjurfäktning trots vi för ca 1500 år sedan slutade med gladiatorspelen.

En häst från slottet Stora Sundby i Södermanland.

När jag var liten förstod jag aldrig riktigt skillnaden mellan människor och djur. Jag hade läst och sett alla dessa filmer om människor och underbara varelser som räddade sina ägare eller blev behandlade illa, typ Lassie och Black Beauty, men jag förstod ändå inte varför det var så.

Redan som liten fick man ju veta att det var fel att slåss och behandla andra människor illa, och jag fattade aldrig att det inte verkade gälla samma sak för djur. Ibland känns det inte som vi människor har fattat den fundamentala regeln; man ger sig inte på såna som är svagare än en själv. Och i det här fallet så är djuren onekligen svagare, det är lite svårt att undvika ett rakblad som skär halsen av en när man drogad är upphängd i sitt ena ben.

Vad jag försöker säga i det här blogginlägget är nog ändå att jag tycker att vi kanske borde återgå till barndomen lite, inte riktigt fatta att djur är annorlunda än människor. Är det inte meningen att vi ska leva i samspel med naturen, och vad är mer naturligt än djuren som lever i den?

Vi har kommit lång väg från hur djur behandlades tidigare i historien (ta en titt i boken Black Beauty!) men det är rätt mycket kvar att göra.

För vi är ändå bara sofistikerade apor, och väldigt hycklande.


Klara Lindvall

Jag har alltid älskat djur, så länge som jag kan minnas, jag hade till och med en egen ko!

När jag var liten så ville jag ha en hund och det antar jag är alla småbarns dröm, att få en egen hund, den lilla söta valpen som är så busig och kommer växa och bli en urjobbig, jättestor best som dregglar och tuggar sönder dina skor som du köpt för flera hundra. Japp, det är just det här som oftast händer, att folk tröttnar på dem, att folk förlorar kontrollen och börjar skita fullständigt i den pälsberikade individen.

Jag och min far brukar sitta och titta på RSPCA på Animal Planet (kan förövrigt tillägga att det är min favoritkanal) och där får man följa djur som blir illa behandlade på de mest brutala sätt du kan tänka dig! Det är just en andledning till varför jag slutade äta kött och började engagera mig i en grupp emot djurförtryck och därmed dylikt.

I somras så var jag och min pojkvän ute och gick i 6 timmar och klappade kossor, vi blev nästan dödade då jag skulle rädda en utav ungtjurarna att hoppa över räffsen (ni vet det som vi kan gå över, men inte korna). Det slutade med att han råmade och alla korna kom i full kareta emot oss, jag var lycklig över att det var stängsel emellan, trodde jag, det var nämligen ett hål i slutet av hagen som denna ungtjur inte orkat gå runt. Jag kan med lättat hjärta säga att jag är glad att jag inte dödade oss.

Själv har jag blivit tigerfadder och är en av de som ska hjälpa till att rädda de 3500 tigrarna som finns kvar i hela världen utanför fångenskap - gör det du med och känn dig som en hjälte för någonting gott!


Matilda Thorén

En slags terrier på omslaget av tidningen BILD från 1957. Tidningen kostade 60 öre (!!!)

Under min uppväxt har jag alltid kännt någon med total hundhysteri. Alltid någon som gnyr "ååååh, vad sööööt!" när man går förbi en liten chihuahua. Alltid någon som prenumererar på en djurtidning. Det är nog samma stadie som du hamnar i när du totalförälskar dig i en kändis, fast inte lika illa.

Min familj är en typisk hundfamilj, vi har haft tre hundar som har vart helt totalt knäppa, och det är nog därför jag inte är världens hundfreak, jag tycker inte att hundar är så värst märkvärdiga. Men är det en sak jag älskar så är det att sitta och granska människor med sina hundar.

För en sak som jag alltid tänker på när jag ser en person med sin hund är att det är självklart att det just är den människan som har just en sån hund. Hunden matchar alltid sin matte/husse och det tycker jag är sjukt fascinerande. Och om jag skulle ha en hund så tror jag att det skulle vara en liten vresig hund, fast inte en Jack Russel i så fall, för dom är jättefula.

Man kan leka med den, man kan lära den att dansa, man kan sova med den, man kan lära den att springa efter en boll osv. Om man är riktigt skillad så kan man till och med lära den att göra vissa hus-sysslor. Den går att använda som lockbete om man nu är ute efter en partner, eller så är den bara en anledning till att man själv ska komma ut på lite promenader. Man har nog nytta av en hund av många anledningar i alla fall. Speciellt om man känner sig lite ensam.

En grej jag har tänkt på när det gäller djur är att jag verkligen skulle vilja vara ett. Alltså kanske inte någon äcklig spindel eller en ful myrslok utan typ en katt! Eller nej, en fågel! Kanske en liten svala.

Liksom bara glida runt och inte behöva bry sig så mycket om allting. Om man inte räknar med fågelinfluensan, stora blodtörstiga rovdjur och andra läskigheter.

Vad skönt det skulle vara att slippa tänka på utseendet, vad man ska bli när man blir stor och alla andra jobbiga saker som livet för med sig. Eftersom jag inte tror att de flesta djur har hjärnkapacitet nog att tänka på detta vis. Att bara följa instinkter och slippa allt tänkande skulle vara rätt nice faktiskt.