Högmod: Lite bättre, lite rikare och lite snyggare



Här ser ni en riktigt högmodig pryl, eller i vilket fall kan ni kanske föreställa er den högmodiga och uppnästa dam eller flicka som burit klänningen en gång för nästan exakt etthundra år sedan.

Högmod eller att vara högmodig måste ju betyda att man känner sig lite bättre, lite rikare och lite snyggare än alla andra och just så kan jag förstå att fröken Hanna Palme kände sig när hon svepte omkring i den ljusblå sidenklänningen med rosa sidendetaljer dekorerat kring livet. Jag kan föreställa mig de avundsjuka blickarna som måste riktats just mot denna skapelse under dess forna glansdagar. En högmodig kreation som passar omåttligt bra för en riktig bal på slottet.


Högmod: Högmod kommer före fall



Högmod, fåfänga eller varför inte bara storhetsvansinne? Med en nu precis nyinspelad första demo med bandet kan det ligga ganska nära till hand. Många komplimanger och uppmuntringar gör att det kan ibland kan vara svårt att hålla fötterna på marken. Nu överdriver jag i och för sig lite för att få fram min poäng, men den här dödssynden är nog något som kan komma väldigt enkelt och för personen som ”utsätts” för den ses det inte som något negativt. Att tro att du själv är bättre än många andra ser du nog själv inte som något negativt, men av andra som står nära den personen kan det bli nästan outhärdligt. Och tillslut kan du möjligvis bli bortstött och falla ner från din osynliga pedistal.

På kulturhistorielektionerna i skolan fick vi veta att brott mot den här dödssynden var ett av de värsta brotten som fanns i antikens Grekland. Hybris eller som det betyder, att likna sig själv vid gudarna, var alltså något man borde passa sig för. Visst kommer det självklart i olika stadier, men har jag fel då man kan säga att stolthet skulle kunna vara det första steget? Det kanske börjar med att du bara är stolt över något du gjort eller över dig själv, men när detta matas med komplimanger tror jag att man psykiskt bygger upp en sorts hybris då du börjar märka att andra också uppskattar dig eller det du gjort.

Som jag kopplade till i början av inlägget kan jag känna att musiken lätt blir en väg till hybris och därav bilden som föreställer en LP-skiva på en grammofonspelare. Egentligen är inte endast en gramofon utan det är den samma kombinerade TV, radio och grammofon som Viktor pratade om i sitt videoinlägg på temat ”Onödigt”. Jag kan ju bara gissa hur hi tech den här var i jämförelse till andra modeller då den kom i början av 1950-talet. Kanske skulle att ha den här också kunna uppmana den här dödsynden men då i form av fåfänga…?

Är du intresserad av musiken finns vår demo att lyssna på här: myspace.com/whitehazetrio


Högmod: Med rätt att vara högfärdig



Ja, jag vet att jag skrivit om den här klänningen innan. Ja, jag vet att det faktiskt är två gånger jag har skrivit om den här lilla pärlan från det glad 20-talet. Men förstår ni mig, jag kan bara inte låta bli!
 
Veckans tema är en av de sju dödsynderna, högmod. Det är ju ganska förfärligt det där med högmod, och straffet är enligt den fruktansvärt trovärdiga bibeln att bli rådbråkad. Vilket också låter ganska förfärligt.
 
Men jag undrar i mitt stilla sinne om man inte får dispans i helvetet om man har utövat högmod när man har burit den här klänningen. Jag skulle sannerligen göra det. Den här klänningen ger en undantag okej!


Högmod: En liten varning sådär



Högmod är någonting att vara försiktig med. Man kan även säga att högmod är storhetsvansinne, fåfänga och övermod. Denna dödssynd har ett väldigt brutalt straff sen i helvetet, så kallat rådbråkning.

Jag varnar känsliga läsare nu.

När någon rådbråkas så börjar man med att krossa alla lemmar i kroppen, då oftast med ett hjul. Efter det flätades kroppen in i hjulet, det var ganska vanligt att personen då fortfarande var vid liv. Sen ställdes hjulet med kroppen i någonstans för att allmänheten skulle kunna komma och kolla, tills den där personen dog.

Ganska så hemskt va? så ett litet tips, var försiktig med att vara högmodig!




Högmod: KOLLA MINA NYA SKOR!

Vi alla drabbas av det, speciellt i dagens materiella samhälle. Jag själv älskar att skaffa mig nya saker, och visar gärna upp det som jag nyss införskaffat. Till exempel så skulle jag, om jag vore dotter till Fru Johanna Sofia Arsenius på 1800-talet, varit mycket stolt över dessa skor;

Se bara, pärlbroderier och siden, vem skulle inte vara stolt? Men det finns en gräns när det gäller detta.

Det är skillnad på att visa upp tillexempel sin nya tröja, och att skryta om sin nya tröja. Det är en fin gräns mellan att visa upp tex sitt nya plagg och att skryta om det. Och jag tror det händer ganska ofta idag. Skryt är jag absolut allgerisk mot, men det händer säkert att jag skryter själv om vissa saker. Idag är det nog ganska okej, men det hör ju trots allt till de sju dödssynderna, så tänk på det!