Jag tror att jag skulle kunna nomineras till en av världens sämsta matlagare. Jag har verkligen inget sinne för matlagning och det känns inte speciellt bra vill jag säga. Maträtter i ugn och mikro brukar inte vara något problem, men det räknas inte som att laga mat tycker jag.

När jag lagar mat blir det alltid något fel. Antingen är makaronerna överkokta eller hårda, eller så är de smaklösa från salt, eller så smakar dem bara salt. Det känns som att makaroner är en självklarhet att kunna göra och att få ett resultat som smakar någorlunda bra, men inte jag inte.

Något som jag är ännu sämre på att göra är blodpudding, som kanske är en av de enklaste alternativen när man är i behov att göra något ätbart snabbt, eller helt enkelt när latheten har tagit över. Mina blodpuddingar får antingen en smak karaktär av bränt eller av rå blodpudding.

Men som försvar kan jag väl säga att jag inte lagar mat speciellt ofta, vilket såklart betyder att jag inte har lärt alla detaljer riktigt än. Om lite mer än ett år tar man studenten, det är dags att ta tag i sin matlagnings ”karriär”.

När jag nått målet till en riktig matlagare ska jag bjuda mina vänner på en riktig finmiddag!

Jag gillar egentligen inte att vara klyschig, men som en god vän en gång sa "klyschor är ju just klyschor för att de är så sanna!". Därför tänkte jag köra med "hata är ett så starkt ord, jag föredrar ogilla" vilket är så sant.

Nu så här i efterhand kommer jag inte riktigt ihåg varför jag valde att skriva om en väska. Kanske har det med min extrema flygrädsla att göra, eller att det är jobbigt att packa väskor. För oftast har man mer saker att packa ner på väg hem, som aldrig riktigt får plats. Så, det är nog en kombination av de båda som gör att jag ogillar väskor.



Blev lite förvånad över att den här väskan bara är från 70-talet, den ser rätt mycket äldre ut. Men i alla fall, det är en resväska men har också använts som en veterinärväska.

Alltså egentligen har jag ingenting emot symaskiner i sig. Speciellt inte den här sortens, det blev bara den eftersom det var den som mest liknade den jag ska skriva om.

Det vore väl i så fall lite småkonstigt eftersom jag i ett tidigare inlägg (http://youthhood.blogg.se/2009/august/vardefulla-saker-ta-vara-pa-dina-minnen-du.html#comment) skrivit om precis samma symaskin men då på temat ”värdefulla saker”. Nålar, visst är de ganska skrämmande och så men egentligen är det inte nålar jag hatar heller. Men något jag däremot kan känna en viss rädsla för är dessa kombinerade = en syende symaskin med en nål som går i 120!

Anledning? Så enkel som att jag en gång fastnat med pekfingret under en symaskinsnål. Usch, ryser lite varje gång jag tänker på det. Det var på syslöjden i fyran/femman nån gång då jag skulle hjälpa en kompis som skulle sy något med att styra tyget då han trampade på pedalen. Att detta inte gick speciellt bra när jag skulle svänga på tyget och han körde på i samma fart är väl inte speciellt svårt att räkna ut…

Som tur gick nålen inte så långt och det var inte så farligt som det kändes då, men ändå, symaskiner in action kan vara lite läskiga. En sak jag hatar? Att göra mig illa!

Även om det ser ganska coolt ut att ha en cigg hängandes i mungipan så är det faktiskt inte så coolt att skaffa sig lungemfysem. Om cigaretten hade lanserats som produkt först idag så hade vi nog sett ett enormt motstånd mot cancertriggaren ciggen. Detta eftersom vi nu idag vet vi sanningen och sanningen kan inte gömmas bakom en vacker och ”cool” fasad.

Att rökning är farligt vet faktiskt varenda kotte så det ska jag inte tjata om. Nej istället vill jag säga ett par ord om hur chockerande det är med oss människor, om hur lite hänsyn vi tar till andra. Okej om man nu vill skada sig själv, men snälla! De andra då? De som faktiskt inte vill dö i förtid på grund av lungcancer eller liknande? 

Jag såg en tjej en gång, jag log emot henne eftersom jag såg att hon var gravid (riktigt höggravid, en så kallad ”big mama”). För visst blir man glad när man ser att någon annan har glädje att se fram emot! Sen såg jag ciggen. Då log jag inte mer. Hur fan kan man göra så mot sitt ofödda barn? Jag fattar inte.

En annan respektlös sak kan vara på tunnelbanan i Stockholms underjord, vem sjutton är så urbota dum att röka en fet cigg i den trånga och kvava tunnelbanevagnen? Ska det inte räcka med den fjortisstinkande parfymen och allt äckligt matos från grannens kebabrulle? Blä! Okej om du som rökare nu gillar den lukten, men hallå, det gör faktiskt inte resten av oss i vagnen? 

Du som rökare vill antagligen ha något vackrare än den hårda sanningen, men sorry sanningen är sann. Du får ta den, dra in den i dina lungor och du får acceptera konsekvenserna av din egen dumhet. In your face! Ta för fasiken askfatet och använd det till vad det är till för. Fimpa ciggen och bli vackrare än nånsin!