Året var 1890. Året då de första första maj-demonstrationerna ägde rum. Året då både Idaho och Wyoming blev amerikanska delstater. Året då Uppsala Nya Tidning bildades.

Och det jag tänkte fokusera på, då det beslutades att Norra Södermanlands Jernväg skulle byggas. Detta kunde endast ske efter att greve Arvid Posse och grevinnan Augusta Posse gått med på att hjälpa till med investeringen. Detta eftersom linjen skulle gå vid Åkers Styckebruk som de ägde tillsammans.

Ett fåtal år senare var den sju mil långa resvägen mellan Eskilstuna och Taxinge färdig. Men vad var då vitsen med att bygga en dyr järnväg som går längst orterna Eskilstuna, Hällberga, Ärla, Eklången, Stålboga, Brylinge, Åker, Läggesta och Taxinge, som egentligen är fjuttorter på nedgång?

Vore det inte väldigt mycket bättre att anlägga järnvägen där man planerade egentligen? Vilket var genom de folkrikare orterna Eskilstuna, Strängnäs, Åker, Mariefred och Södertälje. Anledningen var att dessa kommuner tyckte att kostnaderna för järnvägen var alltför höga och även att vissa (Eskilstuna och Strängnäs) fortfarande ville satsa på den ganska nya ångbåtstrafiken. Med hjälp av ångbåt kunde du ta dig mellan Eskilstuna och Stockholm på bara tio timmar. I och med järnvägens revolution i Sörmland kunde Eskilstunabor ta sig till huvudstaden på endast fyra timmar.

Det var historien om järnvägen, men var kommer då himmelssängen på bilden in? Håll i er nu! Sängen tillhörde Augusta Posse, juste Posse, som gjorde järnvägsbygget möjligt.

Augusta blev änka 1881 efter sitt äktenskap med arvtagaren av Åkers Styckebruk, Ludvig Berg. I och med det ärvde hon Åkers Styckebruk och även Näsby slott. Hon gifte sig med greve August Posse och fick därifrån sitt efternamn (innan Hägerflycht).

Men efter grevens död 1901 gifte hon om sig med en brittisk legionsekreterare vid namn Audley Gosling. Vid invigningen av Norra Södermanlands Jernväg, som hölls i Eskilstuna, var kung Oskar II på plats, och det är väl även värt att nämna att grevinnan Posse träffade kungen.

Som beskrivet ovan var det alltså Augusta Posses förtjänst att järnvägen i fråga kunde invigas. Så sängen kommer inte in i historien någonstans? Nej egentligen inte, bara sängens ägare.


Max af Klercker

När jag först såg det här fotot så hakade jag upp mig på att kvinnan på bilden såg så kort ut. När jag senare tittade närmare och såg det mörka håret och den väldigt schyssta kronan så insåg jag att jag nog råkat snubbla över något ganska intressant.

Jag hade rätt. Maria Pavlovna var dotter till Storfurst Paul av det ädla och stora landet Ryssland, och alltså kusin med den absolut sista tsaren Nikolaj II, den kända prinsessan och Disneyfiguren Anastasias pappa.

Marias häftigheter är inte alls slut här, förutom att vara rysk prinsessa så gifte hon sig också med prins Wilhelm av Sverige år 1908. De fick en son, men skiljde sig efter sex års äktenskap.

Efter skilsmässan så spenderade Maria lite tid med att vara sjuksköterska under första världskriget, och lyckades fly från Ryssland när hennes kusin blev störtad och mördad (titta på Anastasia och lägg till lite mer blod). Hon flydde till städernas stad, Paris, och blev konstnär och flyttade senare till New York och fotograferade.

Maria Pavlovna verkar vara en galet cool kvinna, och inte bara en rysk prinsessa (vilket förövrigt faktiskt var min högsta dröm när jag var liten, sen såg jag den otecknade Anastasia...).

Och jag kan inte bara sluta tänka på den ryska prinsessan som var konstnär i Paris...

Johan Eriksson var en hyvens man. Han byggde ett krukmakeri utanför Katrineholm någonstans. Det som gjorde just honom till en just hyvens man var att han gjorde en väldigt fin sak.

Det var inte heller vem som helst han gjorde det till, utan till sin fru. Han uppkallade hela gården efter sin fru Sofia. Eftersom gården/lunden namngavs efter Sofia fick krukmakeriet heta Sofielunds krukmakeri.

När man gör krukor härdar man dem genom att stoppa in dem i hög värme. Som företagare vill man självklart ha ut mesta möjliga effektivitet när man gör detta. Därför skapade man denna trefot för att stoppa mellan krukorna.

Man satte alltså en stor kruka sedan en trefot inuti och sedan en mindre kruka inuti den stora krukan på trefoten. Detta just för att motverka att det blev en kruka av två krukor när man härdade dem i skärselden. Enkelt och smart tycker jag.


Victor Soldeus

Ja tänka sig, under 1800-talets senaste hälft bar Anna Sundal detta snörliv, eller som vi kanske hellre kallar det; korsett.

Som nästan alla vet så har korsetten används flitigt till att omforma kvinnors kroppar sen långt tillbaka. Om man ska vara lite mer korrekt så blev det som mest populära under 1500-talet.

Detta snörliv var så pass avancerat att det behövdes någon som snörade till det ordentligt. Man har ju sett dessa filmer där påkläderskan står och sliter i trådarna på damens snörliv så att hon blir blå i ansiktet. Har för mig att det finns en typisk sådan scen i Pirates of the Caribbean. Numera så används ju inte denna skapelse lika flitigt, tack och lov.

Klara; hon är en av mina medbloggare och hon är även en av mina bästa vänner. Hon är en av de grymmaste människorna jag har mött, hon är helt enkelt "disco" personifierat.

Men för någon dag sedan märkte jag att Klara har ett mörkt förflutet. När vi gick runt i prylarkivet fick jag syn på en hylla fylld av hästgrejer. Grejer som grimmor och stigbyglar och genast fick jag små flashbacks från den tiden då jag var en liten hästtjej.

Det var en gödselluktande tid i mitt liv jag nästan har förträngt. Jag tänkte på den människan som lämnat in dessa grejer till museet och som har fått gått igenom samma sak som mig. Stora, läskiga hästar som bits och kastar av en (utifrån mina erfarenheter).

Till min allra största förvåning visade det sig att den människan var Klara. Klara! Min respekt för henne sjönk drastiskt. Okej, nu överdrev jag men det var rätt oväntat. Men på samma gång var det ändå rätt skönt. Att få veta att den nu så balla personrn var lika töntig som barn som jag var.