Klara; hon är en av mina medbloggare och hon är även en av mina bästa vänner. Hon är en av de grymmaste människorna jag har mött, hon är helt enkelt "disco" personifierat.

Men för någon dag sedan märkte jag att Klara har ett mörkt förflutet. När vi gick runt i prylarkivet fick jag syn på en hylla fylld av hästgrejer. Grejer som grimmor och stigbyglar och genast fick jag små flashbacks från den tiden då jag var en liten hästtjej.

Det var en gödselluktande tid i mitt liv jag nästan har förträngt. Jag tänkte på den människan som lämnat in dessa grejer till museet och som har fått gått igenom samma sak som mig. Stora, läskiga hästar som bits och kastar av en (utifrån mina erfarenheter).

Till min allra största förvåning visade det sig att den människan var Klara. Klara! Min respekt för henne sjönk drastiskt. Okej, nu överdrev jag men det var rätt oväntat. Men på samma gång var det ändå rätt skönt. Att få veta att den nu så balla personrn var lika töntig som barn som jag var.