Jag har svårt att peka ut enskilda höjdpunkter, istället för punkter pekar jag ut perioder. Nu tänkte jag berätta om min höjdperiod 2009.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen; Sommaren är höjdpunkternas årstid. Hela sommaren är en stor nerförsbacke, allt känns så mycket lättare. Självklart så försvinner inte alla problem bara för att det blir sommar, men problemen känns mindre och mer lätthanterliga.

Denna sommar var definitivt höjdpunkten på året. Aldrig förr har en årstid bjudit på så mycket gott. Och nu, plötsligt, frågar museumdelen av min hjärna; Var somrarna lika viktiga för ungdomar som levde på 1850-talet? Efter några sekunders grubbel kan jag konstatera att svaret är Ja. Och det känns skönt att jag inte är ensam om att förälska mig i en årstid.

Otroligt mycket har hänt under 2009. Mycket som förmodligen kommer ligga kvar som bra minnen i många år framöver.

Först tänkte jag på Emmaboda 09 som ligger som ett enormt plus i kanten på hela året. Men ska jag vara ärlig var den egentliga höjdpunkten år 2009 min Japanresa under vecka 45. Och ni som är trogna Youthhoodläsare märkte möjligtvis att vi bara var 6 av 7 bloggare när de andra var i Stockholm. Jag var då alltså i Japan då och nu är det väl dags att ni får reda på vad jag hade för mig den där veckan.

Jag och tre andra ungdomar åkte med TidningsUtgivarna (TU) till Japan för att analysera ny teknik och titta på ungdomars sätt att konsumera olika sorters media. Helt gratis, alltså vi ungdomar betalade ingenting, skit najs! Och vad jag skulle komma till var att det verkligen var en resa för livet, ett sådant ögonblick som när man är 70 år kommer berätta för sina barnbarn.

Grejen med bilden är då, som ni kanske förstått eftersom resan handlade om ny teknik, att telefonen till vänster är från 1925 och den till höger är egentligen från 2009, men i vårt västerländska samhälle verkar den vara från framtiden. ”En typisk kontorstelefon från 1900-talet”, gjord av trä och metal och satt tidigare på S:t Annas mentalsjukhus här i Nyköping.

Läs allt om resan och se fler bilder på http://www.sn.se/bloggar/japanbloggen/

En. Höjd. Punkt. En punkt höjd. En höjd punkt. En höjdpunkt. Lustigt egentligen att ord beroende på sammansättningen betyder helt olika saker. För det jag ska berätta om är ingen höjd punkt eller en punkt höjd. Utan en höjdpunkt under 2009.

Det är svårt att välja. Visualiseringen av potentiella händelser under 2009 går precis som innan man dör, som revy framför ögonen. Eller det påstås i alla fall vara så, det återstår att se. Vanligtvis skulle jag nog välja en händelse i likhet med en festival, fikapaus, sovmorgonen eller varför inte när jag en dag hittade hela fyra skatter på väg till replokalen.  Men inte den här gången. Den här gången är det någonting annat.

Jag var bortvänd, precis som att de andra utgjorde ett hot när de försökte ta på tonerna. Men så var det inte, de är allas. ”Lycka till”, sa jag och jag vet att jag hörde precis samma sak tillbaka men det var ett ord till som jag hörde, ordet ”vän”. Det är skönt att veta att när vi är samlade så är det av samma anledning. Hängandes upp och ner, ut och in, sprattlandes, sparkandes, skrikandes, gormandes, krypandes, flaxandes, alla rörelser är tillåtna. Röken nådde snart sin yttersta gräns vid taket och en massiv vägg av ljud blåste rent.

Förra sommaren badade jag aldrig i något mer som inte var en pool. Jag var en fisk som barn, nu är jag rädd för vatten. Det är väl ganska vanligt att det blir så?

I alla fall, Öland Roots var en mysig festival. Där badade jag i långgrunt vatten tillsammans med min livrädda kompis. Och jag var inte rädd, det var hon, och det var riktigt undehållande.

Jag satte mig på botten med huvudet över ytan och väntade på att hon skulle våga doppa sig. Jag tvättade ur festivallukten med schampoo som vi hade med oss i små burkar och skummade runt i det klara vattnet. Det var grymt, så ska det vara när man badar. 

Det här var en av höjdpunkterna i år, jag vet inte riktigt varför jag valde just den, kanske för att det kändes som att man va 7 år igen? Det finns så mycket underbara saker att välja på. Den första utekvällen på vallarna, när man trodde att det var varmt ute fast det egentligen var 10 grader varmt fast sol ute.

09-09-09, då jag blev tillsammans med världens finaste kille, eller när jag satt på en kompis axlar med fri utsikt över publiken till Kings of Leon. Det är bara att välja och vraka faktiskt, men här var ett av dem!

Det har funnits så galet många höjdpunkter 2009 och det går knappt att bara välja en. Ja, alla höjdpunkter får inte ens plats om man räknar på fingrarna.

Under detta år har jag hunnit fylla 18 (vilket är väldigt skönt), träffat ännu mer underbara människor (trodde knappt det var möjligt) och så har jag fårr möjligheten att göra grejer som känns så avlägset & abstrakt (som den där fancy konferensgrejen i Stockholm med youthhood, vad hände liksom?)

Fast en av de absolut största höjdpunkterna måste vara Hultsfredfestivalen. Nästan en vecka fylld med grymma
människor, grym musik & grym stämmning. Även om det var kallt, blött & lerigt. Där fick man verkligen bevis på
hur fina vänner man har som hjälper en i vått och torrt, bokstavligt talat.

Nu när jag tänker tillbaka på festivalen inser jag en sak. Jag kanske bara tyckte så mycket om det för att jag
lärde mig uppskatta alla småsaker här hemma. Som dusch, inga leriga liggunderlag och privilegiet att få
sova mer än 2 timmar per natt. Nej, det tror jag förresten inte. Det var underbart och jag kan inte vänta på att få
sitta i en geggig skog i småland igen.