Fan vad kul!: "En väska full med lösningar"
Det är inte varje dag man tänker; Fan vad kul jag har nu! Det är istället när man tänker tillbaka på minnen som man tänker; Fan vad kul det var då!
Varför fungerar människan så? Varför inser vi inte hur fantastiskt någonting är undertiden det pågår. Nej, man är aldrig nöjd med det man har framför nosen. Jag vet inte, men det ligger något i uttrycket; Mycket vill ha mera.
Det här är ett av många problem som människan har. Och som skapar inbördeskrig i hjärnan. Något som kan hjälpa mot hösten depressions attacker är en hederlig Jönssonligan film. Väskan på bilden påminner starkt om väskan som används i Jönssonligan. Väskan som alltid innehåller precis vad man behöver. En sådan väska vore väl ändå lösningen på allt.
Väskan har tillhört en viss Sigrid Huss. På ena sidan av väskan finns även en metallplatta där hennes namn står ingraverat. Undra om Sigrid hade gillat Jönssonligan?
Fan vad kul!: "Gör en sketch!"
När du ska söka tillstånd till saker och ting. T ex om du vill ha CSN stöd eller bli medlem i någon förening får du ofta ett brev. Ofta är brevet skrivet i högsta byråkratiska form. Det är otroligt trist och framför allt är det svårt att förstå vad det står. Men det går att göra otroligt roliga sketcher av det!
Monty Python gjorde sin första film 1971 vid namn ”And Now For Something Completely Different”. I början är det en sketch som skämtar med byråkratin på ett högst kul sätt. Folk spetsar varandra med pennor och det är rena rama sjörövarslaget.
Den här kassaapparaten är en typisk vanlig skrivmaskin. Svartmålad, gjord i metall, runda tangenter och har en vals i svart gummi. En liknande använder de i sketchen om byråkratin!
Fan vad kul!: "Varför var det mycket lättare att ha kul när man var liten?"
Vi växer upp och blir cyniska och tråkiga, men jag minns fortfarande barndomens glada dagar, och speciellt det här spelet.
I vårat gästhus stod nämligen det här spelet och tronade mitt på ett bord. Vi fäktades med spelpinnarna, vi teamade ihop oss och stötte ner alla röda ringar som tillhörde våra föräldrar, och dansade tillhörande segerdanser.
Just det här spelet kommer från Eskilstuna och är skänkt till museet av familjen Alderstrand. Jag hoppas att de hade lika roligt som jag hade med de färgglada ringarna!
När vi för något år sen städade i gästhuset hittade jag igen vårt fina Couronnspel, och jag och min syster började spela igen. Det har nog aldrig varit så fint att känna sig som fem år igen.
Fan vad kul!: "Även om leksaker inte behöver vara komplicerade för att vara roliga!"
Själva snurran placeras under den blå/lila fyrkanten och sedan ska det bara vara och dra i det gula plastbandet så snurrar den. Det underhållande med denna ganska simpla lek är att den som dragit igång den snurran som snurrar längst vinner. Detta var, som jag kommer ihåg det, jätte populärt i någon månad, sen började alla med typ Pokémonkort eller liknande igen. Jag däremot fäste mig vid dessa Beyblades och fortsatte ett ganska bra tag efter alla andra slutat.
Men nu vet ju alla ni som någonsin samlat på något att det inte bara är att köpa, i det här fallet, en plastsnurra. Utan när du köpt en vill du ha en till, och så fortsätter det… Beyblade är ursprungligen en manga serie från Japan, och är alltså bara ett av alla exempel på onödiga samlingsobjekt. Pokémonkort är väl det mest kända.
Någon som också tyckte att detta var någonting värt att samla på var Niklas Warnander som är ägare till Beybladen på bilderna. Förmodligen hade han tröttnat på den då han 2006 lämnade in den till Sörmlands Museums samlingar. Jag har i och för sig tröttnat på mina, men de ligger istället uppe och skräpar på vinden…
Fan vad kul!: "Av någon anledning har jag fotograferat en kikare"
Temat för denna vecka är ”Fan vad kul”. Och av någon anledning har jag fotograferat en kikare. Jag kommer inte ihåg varför och det underlättar inte att jag har glömt min anteckningsbok på jobbet. Vilket i sig är ganska småironiskt och kul. Lite pinsamt också.
Att ha dåligt minne är ibland världens jobbigaste grej. Många säger att man inte ska komma ihåg något efter en riktigt lyckad kväll. Vilket oftast inte beror på att alla lider av massiv minnesförlust, utan för det mesta om ett alltför stort intag av alkoholhaltiga drycker.
Vilket kanske kan vara kul. Ibland. Men för det mesta föredrar jag att komma ihåg de roliga stunderna i mitt liv. Jag kommer till och med ihåg många av dem! Men jag kan fortfarande inte placera en kikare i någon av dem.
Fan vad kul!: "X antal gånger har jag kommit försent till lektioner"
Efter första skolveckan den här terminen kände jag mig helt slutkörd. Jag har aldrig vart så skoltrött i hela mitt liv, ärligt talat. Så känns det i och för sig alltid, men nu känns det bara mer dag för dag. En minut i skolan känns som en timme, och även fast jag har ett soft schema så vet jag inte vart jag ska ta vägen ibland.
X antal gånger har jag kommit försent till lektioner då de har pågått. Inte att rekomendera, det är inte så värst populärt, men vad ska man göra? Att kliva upp ur sängen en måndagmorgon är en mardröm, och jag är tacksam över att det bara är ett och ett halvt år kvar av min skoltid. Inte för att jag har någon aning om vad jag ska göra efteråt, men en paus från pluggandet skulle verkligen göra gott.
Här är en gammal skylt de använde förr för att skylta med att man faktiskt har lektioner i en skola. Eller, att en lektion pågår. Vilket man hade kunnat förstå ändå.
