Reklam ser vi överallt och i alla fall jag har slutat lägga märke till det. Ser jag en reklamskylt så kanske jag kollar på den, men jag suger knappast in informationen som den försöker sända.

Eftersom du, jag och alla andra matas med reklam ständigt, förutom när vi sover, så har vi slutat bry oss. Det är vad jag vill tror. Men jag påverkas nog av reklam mer än vad jag någonsin kan föreställa mig.

Ett exempel; Hemma hos mig är det slut på tandkräm. Jag bestämmer mig för att hurtigt hoppa på min cykel och trampa mig fram till närmaste livsmedelsbutik. Väl framme vid hygienhyllorna ser jag att det finns en hel drös med olika sorters tandkrämstuber. Det ena märket flashigare än det andra.

Jag tänker automatiskt tillbaka på den där reklamen jag sätt på tv tidigare samma dag. Den handlade om en speciell tandkräm som ger dig vitare tänder. Vem vill inte ha vita tänder? Jag letar raskt upp just det tandkrämsmärket bland alla tuber, greppar tag om den och går till kassan. Reklamen jag såg har alltså påverkat mig i mitt köp av tandkräm, fantastiskt.

På bilden är en gammal reklamskylt. Mycket stilig och inte alls lika överdriven som dagens reklam. Pojken på reklamskylten är nog klädd i det senaste från sportmodet på den tiden. Reklam förr var mycket bättre, det är i alla fall vad jag vill tro.

Reklam, gör det lättare att välja


Viktor Einarsson

Nästan vilken hemsida som helst är kantad av en reklamrand, men grejen är att jag alltid har tänkt på reklam som något onödigt som man ändå bara skiter i. Men när jag tänker efter, när jag var liten var mitt favoritfotbollslag italienska AC Milan, som under ett antal säsonger hade ett stort Opel-märke på sina tröjor. Därför och bara därför ville jag att pappa skulle köpa en Opel Meriva (det var vad som stod på min Milantröja). Men det var ju 6-7 år sedan, så det var ju då det, eller?

Jag tror att vi påverkas mycket mer av reklam än vad vi egentligen tror. Ta tillexempel om du ska byta mobilabonnemang, och du jämför två som kostar lika mycket. Den ena har du aldrig hört talas om, medan den andra har haft en rad reklamer på tv med ett får som pratar engelska... vilken skulle du välja?



Mmm, pepparkakor, men inte ens här slipper vi undan reklamen. "BESÖK VINGÅKER". Asså, även om jag tyckte om Mor Marias pepparkakor jättemycket skulle jag förmodligen inte åka till Vingåker för det. Det kanske jag skulle vilja ändå, men inte för att jag har ätit goda Vingåker-pepparkakor.

Hur skulle egentligen någonting gå ihop om det inte fanns företag som är redo att betala för att få sin logga i din tidning, på din tv-skärm eller på ditt favoritlags tröjor?

Om du känner för att köpa en reklamstund i samband med USA:s största sporthändelse, Super Bowl, bör du ha 2,5 miljoner dollar på dig, och det är för 30 sekunder. Cirka 83 000 dollar i sekunden. Men det är det kanske värt när ungefär 78 miljoner amerikanare ser den? Ungefär en fjärdedel av USA:s 305 miljoner ser på Super Bowl varje år.


Max af Klercker

Hur annars skulle vi kunna veta att det var extrapris på bönor på ICA eller att ditt favoritband spelar på den festivalen du ska gå på?

Reklam är någonting bra tycker jag, för det ger en möjlighet att kunna vara uppdaterad. Jag skulle i allfall missa rätt mycket om teknikkedjorna inte hade reklamkataloger, hur skulle jag då få tag på nya spel? Jag läste faktiskt senast idag deras reklam och de har verkligen riktigt bra produkter, jag vart sugen på att köpa en billig platt-tv och det kändes mycket bättre att sitta och läsa tidningen hemma i värmen, istället för att gå och pulsat i snöstormen till någon teknikkedja och kanske inte ens hittat något där!

En annan grej som jag kan tänka mig är att folk blir irriterade över är att behöva springa och hämta reklamen, det kanske så det är, men man kanske skulle ha en sådan mekanisk grej som i filmen "Älskling jag förstorade babyn", eller varför inte skaffa en hund? Fast det kanske inte är så bra att ha utspringande i trappen varje vecka, hmm. Vilket fall som helst så är egentligen "ingen reklam tack"-skylten rätt överskattad.

Reklamen kan bli utdelad lite olika, via postbil, cykel eller av dig själv. Jag hjälpte faktiskt en polare för några år sedan och det var bara ett rent... ja, ni förstår vad. Att bara sortera allting till en enda bunt med olika reklamer. Det gjorde ingenting, vi fick sällskap av varandra och jag vet att han tjänade en hacka på det också, givetvis så fick jag en liten andel också för att jag var så snäll.

Matilda Thorén

På denna lilla pappersbit från någonstans på sjuttiotalet står det helt simpelt och rent "Tro inte på storken". Kan denna reklam fått någon att tänka till någon gång i tiden?

Nuförtiden är det nog få som inte är informerade på något sätt om vad RFSU grejar med, och det är tack vare, reklam. Jag har aldrig gillat reklam så värst. Jag tror inte att det finns så många som gör det heller. Det finns så mycket otroligt dålig reklam så att det är pinsamt, och tv-reklam är det värsta.

Den enda reklamen som tilltalar mig, eller som åtminstone får mig att reagera, är reklam som pikar en. Ironisk reklam. Eller bara helt dum reklam. Som "Tro inte på storken" till exempel, vem tror på storken liksom? Det är ju självklart, men man fattar ju vad det handlar om.

Att vara sjuk suger ibland. Mestadels för att man måste vara helt isolerad hemma, liggandes i sin säng framför teven. Och som bekant är det aldrig nåt roligt som visas mitt på dan.

Antingen får man välja mellan någon smörig såpopera eller tv-shop. För det mesta blir det tv-shop. Det är faktiskt lite roande att kolla på någon b-kändis som försöker sälja en ny träningspryl eller ansiktskräm. Spejsade dammsugare & matlagningsredskap verkar rätt populära de med.

Innan jag började på medieprogrammet så studerade jag handel och administration, vilket inte riktigt var min grej. Där fick vi hursomhelst lära oss lite knep om hur man gör reklam allra bäst för att få kunden intresserad, så att de verkligen inte kan motstå vad man nu har att erbjuda. "Shit! Får man en kapsylöppnare på köpet? Vilket kap!". Ungefär så.

Reklam kan vara rätt taskigt ibland. Dels för att de förstör filmer på teven när man ligger hemma sjuk och för att de luras då och då. Produkten de säljer framställs som att vara värsta supergrejen och att den är helt fantastiskt billig dessutom.

Man känner att man bara måste ha det! Så man köper det, men märker snabbt att det inte är värsta supergrejen och plötsligt förstår man det fantastiskt låga priset. Tro mig, det händer. Jag ska aldrig mer beställa kläder från nätet.

För er som inte vet så är jag allergisk mot hästar. Jag tror jag har nämnt det någon gång förut, men är inte säker. Mitt minne är effektivt men kort, lustig kombination förövrigt. Men nog om mig.

Jag tänkte berätta lite om världens mest oförståeliga och svårhanterade grej, kärlek. Om det nu kan klassas som en grej. Skulle inte tro det. Kärlek kan det finnas mellan många olika saker. Det kan finnas mellan två människor, mellan en sak och en människa, mellan djur och människa. Just, där satt den. Kärlek mellan djur och människa är svaret till er som suttit och tänkt; Varför i hela friden är det en bild på en avhuggen hästfot?

Jo, för foten på bilden tillhörde en gång i tiden hästen Docka. Denna häst ägdes av Carl Johan Eriksson. På 1920-talet var det mycket vanligt att slaktare piggade upp hästar med arsenik och sålde dem vidare. Arsenik fick hästarna att piggna till tillfälligt, trots att hästen blivit gammal och trött. Detta var bra för ägaren men innebar ett väldigt lidande för hästen.

Carl Johan Eriksson var mig en sann djurvän. För när Docka blivit gammal och skulle skickas iväg för att slaktas så krävde Carl Johan att få foten returnerad. Som ett slags kvitto på att Docka verkligen hade slaktats och inget annat. Han ville inte att lilla Docka skulle få arsenik och behöva lida. Han tyckte att hon skulle få ett bra avslut på sitt liv. Carl Johan kände utan tvekan stor kärlek till sin häst.

Viktor Einarsson

Kärlek, kärlek och åter kärlek. Förra veckan var det ju kärlekens "nationaldag", nämligen Alla hjärtans dag. Dagen då det är meningen att man ska ägna sig åt sina älskade och verkligen visa sin kärlek. Men även dagen då de ensamma förmodligen känner sig ännu mer ensamma.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att tillbringa förra lördagen med personen jag älskar, utan tillbringade dagen i bilen på väg upp till Sälen. Men vad jag egentligen vill komma åt är att kärlek inte behöver vara mellan två olika människor. Jag tror att nästan alla människor någon gång har känt kärlek till ett husdjur, eller i alla fall ett djur.

Så säg att du har en hund som du verkligen gillar, men att den inte är riktigt rumsren. Lösningen finns för endast 60 kronor. En spray som innehåller luktämnen som "gör din hund lydig och rumsren". På instruktionerna står att du ska spraya på 20 cm avstånd på de saker som du inte vill att din hund ska "markera sitt revir" på.

Vad innehåller en sån här spray egentligen? Och borde den inte lukta illa om den gör att din hund håller sig borta? Liknande finns även för katter men med motsatt effekt, alltså spraya där du vill att din katt ska leka och sova. "Innehåller för katten väldoftande växtparfym".

Men vänta nu, övergång från kärlek till djurparfym!? Jag resonerade att om man inte älskar sitt djur tillräckligt mycket för att lära hunden kissa på rätt ställe, utan behöver en speciell sorts spray för det, är det då riktig kärlek?

Kärlek är för mig att kunna acceptera den du älskar för hur den är. Kan man inte det kan inte kärleken gå ihop. Du kan inte vara tillsammans med någon som du vill förändra för att passa in som ditt drömideal. Eller visst kan man, men hur äkta känns det då?

För ungefär ett år sedan var jag ute och hade det skoj på någon högtid. Precis som alla andra drack jag kopiösa mängder alkohol. Jag minns vissa stunder av kvällen. Dels har jag ett minne av att jag drack 90% läkarsprit. Den var utspädd med något annat förtärbart material.

Personen som kom hur man definierar känslan kärlek borde få nobelpriset. För när jag säger ordet kärlek vet alla den varma och underbara glada känslan vi känner. Visst samtycker jag om det, jag är själv med om det just nu. Det där absolut alla underbaraste som finns. Jag tänker inte släppa det heller!
    Kärleken ter sig på många olika sätt. Vissa har den till personer, vissa har den till saker, vissa har den till abstrakta och konkreta saker. Men det jag tänkte på är kärleken till alkohol och kärleken du får av att dricka alkohol.

Jag blir äcklad när jag ser folk glida omkring på fester stupfulla och går från kille/tjej efter kille/tjej och kysser, pussar, hänger, klänger. Det är absolut inte min sak att bry mig om vad andra gör egentligen. Därför är det jag skriver just nu rätt patetiskt.
    Många personer binder kärleken till 75an rätt tidigt. Många av mina vänner eller bekanta dricker en del. Därmed ser jag också att många, befarar jag, kommer hamna i någon helgalkoholism eller fastna helt i skiten.  Vi dränker våra sorger i flaskan och kväver vår kärlek till andra i den. Det är ett substitut för att våga säga vad man känner.

Jag tror många känner igen sig i det jag skriver, samtidigt som jag tror många blir skitarga och tycker jag är den största idioten. Jag klandrar inte någon av er, precis som ni inte borde klandra mig. Jag tänker inte trycka ner någon för att vi har meningsskiljaktigheter. Det är sunt att tycka olika.
    1922 hade vi en omröstning om alkoholförbud. Förslaget gick inte igenom. Jag undrar många gånger hur samhället skulle se ut statistiskt sett med brottslighet om inte alkohol var tillåtet. Min morfar berättade en gång för mig att de hade "motbok" förr i tiden. Det innebar att bara männen fick gå och hämta brännvinet och bara en viss mängd i månaden.

"..fanns som stabil bakgrund till min personlighet. Och som en glädjekälla; svensk sommar med båtfärder i skärgården, ett banalt uttryck för en del men centralt i livet för många andra. Båtens storlek, motorns hästkraftstyrka med mera var faktiskt oväsentligt. Båten hade blivit ett omistligt föremål, ett begrepp som styrde mitt beteende..."

Texten är skrivet av ägaren till båten på bilden som tillverkades i Nyköping på 1950-talet.

Vad har nu detta med kärlek att göra tänker man kanske nu. Men se här, finns det något finare än en kärleksförklaring till en båt? För mig är det inget konstigt. Så många båtar som min familj har ägt genom åren. Och när vi väl säljer en båt så tar det inte lång tid innan vi skaffar en ny, för vad är en sommardag utan en liten båtfärd? Att sitta och blicka ut över havet, känna vinden i ansiktet och bli härligt sjösjuk är nog ändå något som kan förgylla en sådan dag.

Love boat. Kärlek + båt = kryssning. Tänk par som faktiskt har träffats på en lyxkryssning, eller kanske åkt på kryssning bara för att hitta kärleken? Har vi inte sett många sådana tv-program? Det kanske är så att båten är det rätta knepet till ett förhållande? Man skulle tillexempel kunna åka ut med sin lilla segelbåt och sätta sig på fören med sin partner och titta på solnedgången. Eller så kan man ta och mingla runt på en kryssare och speeddejta?

Det kanske är båten som är hemligheten helt enkelt.

Kärlek känns som något riktigt stort och abstrakt, det är lite knepigt att greppa vad det riktigt är. Det finns så många olika slags kärlekar, eller vad man ska kalla det. Sitt livs kärlek kan ju vara en bil, kanske en väldigt speciell soffa eller något annat materiellt ting. Eller varför inte viga sitt liv åt att spela trumpet?

Kärlek har skildrats i litteraturen i hundratals år. Det har skrivits om olycklig kärlek, förbjuden kärlek, underbar kärlek och alla andra kärlekar som kan tänkas. Ett klassiskt exempel är Romeo & Julia, där har vi kärlek på hög nivå! Det slutar väldigt olyckligt dock.

Även idag är kärlek nog ett av de vanligaste ämnena i tv-program, musik och böcker. Varje morgon när min klockradio väcker mig så är det alltid någon ny småsliskig kärleksballad som spelas. Då och då dyker det också upp en liten kärlekskomedi på bio med Hugh Grant i huvudrollen. Antagligen är det så för att kärlek berör alla på nåt sätt. Oavsett om det handlar om kärlek till semlor eller helt enkelt till sin pojk-/flickvän.

Jag har varit otroligt insnöad på politik de två senaste veckorna, mer än vanligt. Överlag är jag väldigt intresserad av filosofi, ideologier och politik, de hör ganska mycket ihop för den delen.

Tankarna far hit och dit hela tiden om vad som borde och vad som är i samhället. Vad vi bör förändra och varför. Anledningen är för att det känns jävligt pissigt att ingen jävel bryr sig. Alla bara glider runt och tar allting förgivet.

De tror att de kan komma och gå i skolan precis som dem vill. Det är vi som betalar för din skolgång idiot! Att dem inte fattar att varenda persons jobb och åsikt i detta land är värt att yttras. Titta bara på när det blir val, det är runt hälften av Sveriges befolkning som röstar, det är sjukt kasst. Vi väljer ett styre som värnar om de rika och då är det bara hälften som har svarat på frågan "Vem ska leda vårt kapitalistiska borgarsamhälle?" Jag blir less...

Texten har mycket att göra med det som är faktiskt på bilden. Han har slitit i gaser och damm på stålverket.  Jag har försökt att bilda mig en uppfattning om hur det var att leva på den tiden. Du slet dag in och dag ut för att chefen skulle ha sin profit och du mat och husrum till din familj. Anamma ryggsmärtor, krämpor i armar och ben, inte kunna andas, ventilation var för lantisar, här i fabriken sliter vi tills dör!

Reser vi tillbaka till den tiden hade vi människor som verkligen ställde upp för varandra för de visste, de visste. De arbetade gemensamt för att få rättigheter och inte slita i smuts, damm och snart döda kamrater. Tänk därför på att det är allas pengar du tar av. Det är mina skattepengar, det är dina och dina och dina och dina!

Många tycker om att resa. Speciellt under den här årstiden, då det är kallt, mörkt och allmänt grått. Hur man reser är också en del av resan. Nu för tiden har vi oändliga möjligheter.

Du kan sätta dig på ett flyg, somna till, och sedan befinna dig i ett helt främmande land. Och om du har riktigt mycket pengar, finns chansen att du kan flyga på en liten rymdresa.

Om jag fick välja bland alla olika resesätt så skulle jag välja bilen. Jag skulle välja att göra en så kallad "Road Trip", vilket betyder att du och dina närmsta vänner packar en bil med allt viktigt och mindre viktigt, sedan är det bara plattan i botten. Vart ni hamnar återstår att se.

Tjusningen med denna typ av resesätt är att du och dina vänner kan besöka flera olika länder, utan att behöva passa en massa jobbiga flygtider. Ni kan även ändra era planer när som helst under resan. Allt blir oförutsägbart.

Bilden ovan är ett praktexemplar. En fin bil redo för vägen, och en glad snubbe redo för allt. Bilden hittade jag i tidningen Hem och fritid från 1973 och den ger mig en resande känsla.

Resor, resor, resor... När jag hör veckans tema har jag verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om. Men jag gick fram till ett bord med två kartonger fulla med rese- och fritidstidningar från 60-talet, och började bläddra igenom dem, en efter en.

Efter ett tag började jag känna att "nej, men nu måste jag ju ta och hitta någonting", och det blir ju inte bättre av att man hör de andra mumla lite "ja, men den här tar jag".

Efter ett tag när jag står och bläddrar i en tidning som heter STF (Svenska Turistföreningens Tidning) från 1957 hittar jag en skitcool bild på Kebnekaise snett ovanifrån. Bilden tillhör en artikel som är skriven av Walo von Greyerz, och handlar om en expedition där Walo, en kompis och helikopterföraren Bertil flyger över den svenska fjällvärden och över Kebnekaise.

De lyckas landa på toppen och besöka Sveriges högst belägna toppstuga. På tillbakavägen, när de är 1500 meter över Fjällstationen vid bergets fot, stänger Bertil av motorerna och de gör ett fritt fall innan han startar motorerna igen och de landar lugnt och försiktigt.

När jag läste artikeln insåg jag att helikopterflygning är någonting jag verkligen måste skriva in på min "att-göra-innan-jag-dör-lista". Mer med på den listan finns bland annat fallskärmshoppning och att hoppa Bungee Jump.

"Den som himlens väg ej klandrat
men i stillhet strött sitt kall
fruktat gud och vredligt vandrat
Han till himlen komma skall
efter mödor kval och strid
väntar oss en salig frid
hos vår gud till evig tid"

Bilden ovan är en begravningsdikt från 1884.

    Den begravningsdikten ovan är enligt en typisk dikt ifrån den tiden. Den är otroligt speglad av den svenska kyrkan som nästan var som en stat. Sådana dikter tilltalar inte mig direkt. Det betyder ingenting mer än att man önskar att personen levt ett gott liv. Har den gjort det kommer personen frossa i överflöd. Blah säger jag.

    Det finns tusentals dikter men dikter som tilltalar just mig är antingen dikter som är sjukt djupa där personen verkligen vill uttrycka något. Inget skit du hör på radion vill säga. Eller så finns de texter som är sjukt provocerande som visar hur kapitalet har format våra liv. Jag tänkte därför avsluta med ett av Sveriges egentligen mest radikala band, Knutna nävar. Här är ett par utdrag ur "Greppet hårdnar."

Ett människoliv är bara skrot och skal,
när räknat ut i tusental.
Då finns ej individ och mänska till,
då är man endast en soldat,
i tjänst hos robotguden Stat.
Får lära sig att gå i takt och drill;
och sedan - såsom stympad eller lik - bli kallad Statistik.

Ett människoöde! Ansvarsfullt men mitt,
med rätt och plikt att växa fritt
och värna eget land och egen härd,
men aldrig slåss för makt och guld
och öva våld för våldets skull.
Den ena människan är den andra värd.
Ty gränsen går ej mellan ras och blod,
men mellan ond och god.

Så här skrev Gwendolen Fleetwood i tidningen Trotsallt (1941) och det råder inga tvivel om att denna dam var en riktig poesinörd. När jag letade i Sörmlands museums arkiv så fann jag flera tjocka häften med dikter som hon gjort. Just denna dikt är som sagt skriven år 1941, under förintelsen. Det framgår tydligt i dikten att hon hade en negativ syn på det som skedde.

Poesi är för många väldigt svårt, om inte helt ointressant. Men jag ska utmana mig själv och handlöst slänga mig in i poesins vilda värld. Varsågoda och ta del av mitt verk:

Endast för en stund

Ur "Befriaren Döden"

Vårt lif på jorden är så kort,
likt blomman snart vi vissna bort.
Vårt öga sluts av dödens hand,
vår själ förs till ett bättre land.

O, rädes du för denna död,
som dock befriar dig från sorg & nöd.
Och fören dig från tåredalen,
upp till Gud i höjdesalen.

O, denna död är ljuf & blid,
som slutar denna prövotid.
Och öppnar dörren till den härlighet,
som du, o Gud, beredt af evighet.

Detta är tre av sex stycken verser ur en dikt som är skriven av Gwendolen Fleetwood som levde mellan 1888 och 1977. Dikten är skriven 7 och 8 juli 1905 och fanns i en bok som innehöll flera av hennes opublicerade verk. Poesi är ju ett uttryckssätt som människan använt av sig sen en väldigt lång tid tillbaka, både skriftligt och via sång.

För egentligen är ju sångtexter också en sorts poesi, eller det är ju självklart beroende på vilken låttext man väljer. Jag tänker på en underbar tonsättare och låtskrivare vid namn Lars Winnerbäck som ofta ger sina låttexter ett poetiskt inslag. Här under är ett citat ur andra versen ur låten "Dom tomma stegen".  Som av en händelse också handlar om död.

Jag såg en man ligga och dö på en bänk en natt,

det var inte mycket att göra.

Hans vän sa: Jesus tar hand om dig nu,

men han kunde varken se eller höra.

Månen blänkte i fjärden,

nordens renaste vatten.

Man la en filt över kroppen,

sen gick vi sakta hemåt i natten.

Åter till poesin, ja... som av alla sorters konst finns det ju både bra och dåliga former. Men vad folk ändå säger om poesi kommer jag alltid att tycka att det är ett väldigt fint sätt att uttrycka sig på, även om just jag har väldigt svårt att själv skriva poesi. Och som avslutning på detta blogginlägg så hade jag tänkt skriva det sista stycket i Gwendolens dikt om döden.

När så ditt timglas rinner ut,
och nådetiden lider mot sitt slut.
Så frukta icke, utan gläds & vet,
att du går in uti Guds salighet.

Jag är ingen person som brukar läsa poesi och tror egentligen inte på Gud på något sätt. Men ändå tycker jag att den här dikten är väldigt fin.


Max af Klercker

Spöken.

Vem är det i natten som dunkar,

vem är det som i gångarna går?
Det är blott ditt eget hjärta,

som bultar och dunkar och slår.

Denna lilla dikt är skriven av Hugo Tigerschiöld och hittad i boken "Dikter 1900-1925".

Ja, poesi. Kärlek, böljande hav, blomstrande ängar och allt sånt fint är vad jag alltid har förknippat med poesi. Så jag blev lite förvånad över att hitta en dikt om spöken, eller jag tror den handlar om spöken? Alla dessa metaforer och underförstådda meningar är förvirrande.

Det är nog lite det som är grejen med poesi. Det kan tolkas på många olika sätt, det beror alldeles på vad personen som läser dikten har för tankar och synsätt om saker och ting.

Emma Vestberg

Kan inte någon berätta det för mig för jag har verkligen ingen aning om vad det är. Eller så kan det ju vara för att jag har gett blanka fan i att bry mig om vad det är. Jag tror säkert att det är jättevackert så som folk säger om det.

En fin låt som poesi, en text som betyder något för folk, som berör en. Här sitter jag nu och gnuggar mina hjärnceller som inte finns för att tänka ut vad poesi är, det går verkligen inte. Jag är ju lite nyfiken på det, en kille som skrivit en bok som heter "Samlade dikter" heter K. A Nicander, han var en känd diktsamlare i Sörmland som skrev entusiastiska texter.

Det finns inte så mycket att säga mer än att det här inte är mitt bästa ämne, hela helgen har jag grubblat över vad det kan vara för någonting, poesi hit och poesi dit, jag har aldrig varit riktigt bra på att skriva dikter heller, jag minns nog allt i 3an när man skulle hitta på en dikt som skulle rimma och jag kommer ihåg att pannkaka och katt inte rimmade så bra.

Rosor är röda, violer är blå

Smultron är söta, du är lika så.


Matilda Thorén

Trötthet.

Nu är det slut!

Ljuset har slocknat,

spelet är slut.

Nu må du vända åter

till kyla och natt.

Ingen behöver dig mer,

sen slocknad sin tanke och natt.

Livet vill kraft.

Kraft är dess källa.

Ur kraften blott framgång,

hoppfullhet välla.

I trötthet bor döden.

Förintelsens tecken

står skrivet på pannan.

Den fläcken, den fläcken,

den plånas ej ut.

Den finns där beständigt,

sitt fäste den har

uti själen, -invändigt.

Slut ögat och dröm,

om allting som farit,

Stäng själen och glöm,

glöm allting som varit.

Nu är det svunnet,

nu är det slut.

Ljuset är utbrunnet.....

Spelet är ut!

En dikt av en sjukt diktglad brud som hette Gwendolen Fleetwood, 1888-1977.

Faktiskt, så har dikter alltid rört mig på ett speciellt sätt. Kanske inte de simplaste kärleksdikterna, men på något sätt så går ett budskap i form av en dikt snabbare in i hjärtat på mig än vad en helt vanlig text gör. Och nu tänker faktiskt ni läsare nått i typ med "haha, vilken blödig brud", men tänk efter: vad lyssnar du på för musik tillexempel? De flesta låttexter är en typ av en dikt. Lite budskap och lite rim osv.

Krig, krig, och åter krig. Jag tänker mig krig på många sätt. Det är många krig som utkämpas, i växtriket, bland bakterier men framför allt bland oss människor.

Det finska vinterkriget och första världskriget är två av de krig som har många saker gemensamt. Jag tänker just på hur de drev ut människorna ur sina stugor i socknarna.  Hur de tvingade dem att ställa upp för sitt land. Vissa socknar brändes helt ner till marken för att motståndarna inte skulle ha någon chans att överleva, t ex i kalla Sovjetunionen.
    Det är svårt att tänka sig hur hemskt det måste ha varit att bli väckt mitt i natten, blivit skriken på och utslängd ut ur sitt hus. Avslutningsvis fick du stå och se på en kort stund hur ditt hus brann ned. Du hade ingenstans att ta vägen heller mitt i natten.