Kärlek, kärlek och åter kärlek. Förra veckan var det ju kärlekens "nationaldag", nämligen Alla hjärtans dag. Dagen då det är meningen att man ska ägna sig åt sina älskade och verkligen visa sin kärlek. Men även dagen då de ensamma förmodligen känner sig ännu mer ensamma.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att tillbringa förra lördagen med personen jag älskar, utan tillbringade dagen i bilen på väg upp till Sälen. Men vad jag egentligen vill komma åt är att kärlek inte behöver vara mellan två olika människor. Jag tror att nästan alla människor någon gång har känt kärlek till ett husdjur, eller i alla fall ett djur.

Så säg att du har en hund som du verkligen gillar, men att den inte är riktigt rumsren. Lösningen finns för endast 60 kronor. En spray som innehåller luktämnen som "gör din hund lydig och rumsren". På instruktionerna står att du ska spraya på 20 cm avstånd på de saker som du inte vill att din hund ska "markera sitt revir" på.

Vad innehåller en sån här spray egentligen? Och borde den inte lukta illa om den gör att din hund håller sig borta? Liknande finns även för katter men med motsatt effekt, alltså spraya där du vill att din katt ska leka och sova. "Innehåller för katten väldoftande växtparfym".

Men vänta nu, övergång från kärlek till djurparfym!? Jag resonerade att om man inte älskar sitt djur tillräckligt mycket för att lära hunden kissa på rätt ställe, utan behöver en speciell sorts spray för det, är det då riktig kärlek?

Kärlek är för mig att kunna acceptera den du älskar för hur den är. Kan man inte det kan inte kärleken gå ihop. Du kan inte vara tillsammans med någon som du vill förändra för att passa in som ditt drömideal. Eller visst kan man, men hur äkta känns det då?