Många drabbas nog av diverse sommarjobbs-ångestar.
Vissa kanske tycker det är jobbigt att rabbla upp sina eminenta förmågor, känner sig skrytsamma, alternativt så har de aldrig ens funderat på vilka deras eminenta förmågor är.
Då kan det bli svårt att framhäva dem.
Man kanske har tänkt sig en bra formulering men anspänningen när man sitter där och skriver ner diverse spanskakurser och miljöaktivistseminarium man deltagit i så har man svårt att se relevansen.
Man kanske känner sig väldigt klumpig när man stiger in på ICA Jönssons eller Urbans måleri och ber om att få lämna ansökan om sommarjobb.
Som om man hade på sig dessa halm-dojjor.

Du dansar in som en buffel till madonnas "like a virgin" och benen skakar. KLUMPEDUNS. Så säger huvudet.
Halm-skorna känner sig malplacé, egentligen hör dem ju hemma som isoleringsskor på medeltida marknader. "Vad fasiken gör vi på Urbans måleri?", tänker dem.
"Vad i helvete gör ni på mina fötter?", tänker du.
Du vet ju att du egentligen är väldigt cool, sofistikerad och duktig.

Men i de situationerna.
När alla vuxna arbetsgivare söker efter tidigare arbetserfarenhet och det enda du gjort är att ha krattat grannens garageuppfart eller promenerat Lottens lilla tax.
Då känner du dig säkerligen ganska liten.
Hjälplös.
Och när du står där och visualiserar dessa flätade halmskor som tynger ner dig.
Som förpestar din tillvaro och försämrar dina förmågor.

Så vill jag bara vädja till alla vuxna arbetsgivare där ute.
Sluta vara så vuxna.
OCH ÄVEN: Hur ska vi som är så små och oerfarna någonsin få kalla oss erfarna om ni inte ger oss möjligheten?

Förra året (ungefär) vid den här tiden hade jag fått besked om mitt första jobb, jag fick det! Och jag var jätteglad efter att ha sökt, sökt och sökt. Men allt sökande resulterade i att jag hade ett galet bra sommarjobb.

Jag jobbade på ett café och fick servera både fika och glass, träffade människor hela tiden som oftast var glada, fick ibland träna på min engelska och i värsta fall ”pek-kommunicera” med kunderna (minns en tant som inte kunde någon engelska eller svenska, men trodde däremot att jag förstod typ estländska eller något?). Men det var bäst!

Jag har valt denna lilla servis just för att jag serverade mycket kaffe den sommaren. Servisen är från början på 1900-talet och himla söt. Vet dock inte om det skulle uppskattas att få kaffet serverat i dessa koppar på caféer?

Sommarjobb.

Många får dåligt samvete eller känner att suck-reflexen slås på när ämnet kommer upp. Om man inte har ett sommarjobb är det jobbigt och har man ett är det också lite jobbigt. För det flesta sommarjobb är ju inte så himla roliga. Mycket kanske just eftersom jobbet utförs på sommaren. På sommaren när man helst vill vara ute i solen på en picknick-filt, gärna utbredd nära havet. Inte packa varor på en matvaruaffär eller servera glass till turister.

Men många av oss vill ju ändå ha lite extrapengar. Vi vill resa, köpa saker eller spara till framtida äventyr, och då är det ju nästan ett måste att ha ett jobb under några veckor av det där underbara sommarlovet, även fast det just då känns ganska hårt.

Jag tror att det gäller att hitta något att spara till, hitta en anledning till varför man arbetar.

Själv jobbar jag självklart för pengarna. Men inte bara för att få ett lönebesked i slutet av varje månad, jag jobbar också för att det ger erfarenhet. Har man ett jobb med lite ansvar så lär man sig också att lita på sig själv i olika situationer. Sen kan det ju faktiskt bli lite roligt också om du har tur!

Glöm bara inte att precis som gubbarna på Börjes Herrekipering ha lite semester, sommaren är ju ändå något av det bästa som finns, och det vore synd om du helt missar den!

Skylten hängde uppe några fina somrar kring 1970.

Sommarjobb. Jag gillar första delen av ordet, men andra kommer jag inte riktigt överens med. Förra året blev det en rätt händelselös sommar för mig på jobb-fronten vilket ändå var rätt okej, att bara chilla en hel sommar. Och just därför vill jag jobba som satan denna sommar.

Och för att göra det, så krävs det ju att söka en massa. Söka och maila och ringa och prata. Trots att det är ett av mina mest obekväma områden så har jag faktiskt sökt jättemycket i år. Det finns dock en nackdel när det kommer till sommarjobb för min del, tror jag, och det är det här med att jag är så himla medieintriktad. Jag går media, läser en massa medieämnen, jag fotar, redigerar, utvecklar mina kunskaper i Adobe-program, jag läser, jag skriver, jag lyssnar och jag gör i princip allt som har med media att göra. Det tror jag får folk att tro att "hon är en såndär som bara kan fota".

Jag tycker det är svårt att få fram en bild av mig i ett mail med några rader text. Vad jag gör på fritiden, vad jag är intresserad av och var jag har praktiserat förut har med media att göra och mina personliga egenskaper och hur jag är som person tror jag försvinner lite bland allt media snack.

Så det gäller väl i sådana situationer att inte ge upp hoppet och tro på sig själv och allt sånt där, och det är väl det jag gör. Jag söker och söker och håller alla mina tummar.

Bilden på denna armbindel är gjord av vitt kraftigt stärkt tyg med rött påsatt kors i kläde och levde sitt liv i Stockholm innan den hamnade i magasinet. Jag kopplar den till detta på grund av att jag är öppen för alla olika jobb, men helst inte några inom vården. Jag vet inte riktigt varför egentligen, jag tror bara inte det skulle vara något för mig över huvud taget.

Det evinnerliga tjatet, hetsen. Som börjar vid jul och inte slutar förrän man står där med pappret i hand och visar att ”jag har visst ett sommarjobb!”

 

Avskyr det. Föraktar det. Sommarjobbssökandet.

Jag vill inte planera in mitt sommarlov på det sättet ett halvår i förväg. Sommaren är ju den fria tiden, tiden då alla impulser ska ske.

Tiden då man bara ska haka på livet dit det vill föra en,

Tiden då man ska dansa i varmt regn,

lyssna på mängder av fantastisk musik,

trampa i lera,

skratta,

bada mitt i natten,

äta glass,

vara med alla, vara med allt. Och göra allt detta närhelst det faller en in.

 För sommaren är fri. Det finns inga regler för en nästan vuxen.

Trodde jag.

 

Sen insåg jag att sommarjobbet inte är sökt.

Jag gillar inte jobb, har aldrig gillat idén med att vara tvungen att göra någonting för att tjäna pengar, för ”vem behöver pengar?”. 

 

Jo jag. För trots att idén om tråkiga jobb, så inser jag att jag måste ha pengar.

Allt i världen kostar pengar.

En jävligt tråkig men faktisk insikt. 

Det är fantastiskt när man gör något kul, som att blogga. Men annars känns det bara ångestframkallande

 

Och jag, lat som jag är, har naturligtvis inte gjort någon större ansträngning för att hitta vägen till mitt levebröd.

 

Så snälla, använd denna brödnagg och kör den i baken på mig.

Hårt och brutalt.

Så det blir lite fart någon gång,

Så att även jag, kanske kanske, får någonstans att boka upp en tredjedel av mitt sommarlov på.

Nu till sommaren söker jag mitt första sommarjobb. Alla känner nog till pressen, man måste skaffa ett sommarjobb annars får man inga pengar och då kan man inte göra något annat än att stanna hemma hela tiden. Pressen behöver inte komma från oron att inte ha pengar, utan det kan även vara föräldrar eller kompisar som pressar. Man vill inte göra någon besviken och man vill kunna följa med på alla aktiviteter som ens kompisar planerar. Man måste även vara ute i god tid när man söker sommarjobb, annars slutar det med att det inte "finns" några jobb kvar i den här lilla staden.

Alla har vi en önskan om ett jobb, där vi verkligen skulle vilja arbeta. Vanligtvis så tror jag att det är på olika mataffärer man vill arbeta, eller på ett café. Jag är inget undantag. Jag skulle verkligen vilja arbeta på ett café där jag får träffa människor, servera kaffe i små, söta koppar. Sådana koppar som ser ut som den på bilden! Servisen är tillverkad av Bavaria. Några bra anledningar till varför det är så bra att arbeta på ett café är: Det luktar alltid gott (bakverk!), man är omringad av godsaker, man träffar nya människor och det är helt allmänt trevligt!

Arbetsgivarna bestämmer vilka det är som får arbeta i sommar under april/maj. Har man inte hört något i maj så känner man nog sig körd. Det enda man kan göra då (för att få situationen att ljusna lite) är att gå ut och söka ännu fler jobb. Därav stressen, man vet inte om man får jobbet eller inte förrän det är försent. Jag önskar bara att jag kan få jobba i ett café med söta små serviser och goda bakverk!