Många drabbas nog av diverse sommarjobbs-ångestar.
Vissa kanske tycker det är jobbigt att rabbla upp sina eminenta förmågor, känner sig skrytsamma, alternativt så har de aldrig ens funderat på vilka deras eminenta förmågor är.
Då kan det bli svårt att framhäva dem.
Man kanske har tänkt sig en bra formulering men anspänningen när man sitter där och skriver ner diverse spanskakurser och miljöaktivistseminarium man deltagit i så har man svårt att se relevansen.
Man kanske känner sig väldigt klumpig när man stiger in på ICA Jönssons eller Urbans måleri och ber om att få lämna ansökan om sommarjobb.
Som om man hade på sig dessa halm-dojjor.

Du dansar in som en buffel till madonnas "like a virgin" och benen skakar. KLUMPEDUNS. Så säger huvudet.
Halm-skorna känner sig malplacé, egentligen hör dem ju hemma som isoleringsskor på medeltida marknader. "Vad fasiken gör vi på Urbans måleri?", tänker dem.
"Vad i helvete gör ni på mina fötter?", tänker du.
Du vet ju att du egentligen är väldigt cool, sofistikerad och duktig.

Men i de situationerna.
När alla vuxna arbetsgivare söker efter tidigare arbetserfarenhet och det enda du gjort är att ha krattat grannens garageuppfart eller promenerat Lottens lilla tax.
Då känner du dig säkerligen ganska liten.
Hjälplös.
Och när du står där och visualiserar dessa flätade halmskor som tynger ner dig.
Som förpestar din tillvaro och försämrar dina förmågor.

Så vill jag bara vädja till alla vuxna arbetsgivare där ute.
Sluta vara så vuxna.
OCH ÄVEN: Hur ska vi som är så små och oerfarna någonsin få kalla oss erfarna om ni inte ger oss möjligheten?