När jag valde den här flaskan så trodde jag först att det var en saftflaska (vilket jag inte riktigt förstår när jag tittar på den nu) men tydligen så är det från början en whiskeyflaska som en viss Sigurd Eriksson senare har satt nya etiketter på och använt till hemlagad snaps.

Fast det är kanske inte jättekonstigt att jag inte fattade direkt att det var en whiskeyflaska ändå, jag är ju trots allt nykterist. Eller åtminstone genuint ointresserad av alkohol samt medveten om dess risker. Och jag kan minsann göra dumma saker och fatta dåliga beslut utan alkohol! Så det så!

Sen brukar jag inte vara den första att falla för grupptryck heller. Om jag får vara lite självanalytisk kan jag nog till och med komma på ett par tillfällen där jag har gått emot gruppen, bara för att. Eller så var det för att de gjorde dumma saker. Antagligen var det för att de gjorde dumma saker. Jag vet inte riktigt. Alltså kan jag fatta bra beslut också. Och det brukar nog vara desto svårare med alkohol.

Jag går inte särskilt ofta (läs aldrig) på fester (födelsedags- och bröllopsfester ej inräknade, ni vet vilken sort jag menar) så ifall ni hade hoppats på några skumma fest-anekdoter af Arvid så kan ni sluta läsa nu. Eller så kan ni fortsätta, det är ändå inte särskilt långt kvar. Jag skulle kunna berätta historien om festen jag nästan gick på också. Fast den är rätt lång. Och inte särskilt intressant heller. Så den får jag spara till en annan gång. Eller så sparar jag den inte alls. För som sagt, den är inte så intressant.

Fun fact (för att runda av): Om jag minns rätt så fotade jag bara den flaskan som det stod svartvinbär på men det fanns två till som det stod ”Hirkum Pirkum” och ”Bäsk” på. Bara så ni vet. Hirkum Pirkum låter lite som en trollformel ur Bamse.

Party hard (med svartvinbärssaft)!